Insåg igår att det bara är att bita i det sura äpplet och ta fram cykeln. Först bytte jag dock däck, dom smala kändes alldeles för osäkra. Inte riktigt samma sak att cykla som att springa. Dessutom visar bilisterna ingen som helst respekt. Blev nästan påkörd, trots att jag var helt själv på vägen, av en hemtjänst bil med en liten snärta som pratade i telefon och då inte kunde svänga ordentligt. Tror inte ens hon såg mig, hade väl viktigare saker för sig. Fortfarande otroligt märkligt att Sverige, som ett av de få länderna i europa, tillåter att man pratar i telefon medans man kör. Undrar vad som ska hända för att politikerna ska ändra sig?

 

Att cykla är inte samma sak som att springa. märktes idag, skulle ta en tur tänkt jag men... solstolen, boken och ett gott glas rött tog över, hade det varit en löptur så hade det helt säkert inte blivit så. då hade det blivit löpning, en öl, en whiskey, solstol bok och först sen ett glas rött... 

 

 

 

Tömning av ledvätska ur knäet förrgår, så nu är det vila i upp till två veckor. Hoppas verkligen det inte är något annat problem men man får försöka vara positiv.Kanske får cykla. Fast samtidigt så kanske det är bra att istället för mekanisk, rätt oengagerad löpning börja med det som egentligen behöver förstärkas, core styrkan. Skulle definitivt springa både fortare och bättre om jag blev starkare i bålen så kanske ska ta några veckor nu och köra hårt med övningar vi fick lära oss på Bosön. 

 

 

Stora problemet är, om man inte springer, att hålla vikten. mat är svårt, speciellt om man äter två gånger per dag...så, nu är det tvunget att skärpa till sig. Från måndag kommer jag att lägga in min träningsplan plus kost med målet att gå under 4 timmar i Vilnius 14 september. Måste börja ha fler mål i livet, just nu känns det som man bara flyter med. Follow the flow, fast det rinner sämre och sämre, mindre vatten i floden, mindre strömt... snart står det nog helt stilla och då måste man bestämma sig för åt vilket håll man ska paddla. 

 

Snart är det för sent att bestämma vad man ska göra med livet, snart så kort tid kvar att man inte hinner göra det man vill även om man till slut skulle komma på vad det nu är man vill. Man vill ju inte dö och sen bli bortglömd eller hur? Bränna ner templet i Efesos för att bli känd som Herostratos gjorde är väl kanske lite väl radikalt. Man vill snarast bli ihågkommen för att man tillfört något inte förstört något som någon annan har skapat. Hellre bygga en julbock än att bränna ner den.....

Tack för tips om knäet. Uppskattas. har dessutom inte blivit bättre. 

Tips ett: idrottsklinikenrehab.se verkar bra... "första tid 9 juni".ajaja... "men jag kan knappast gå" snyftade jag så då klämde dom in mig om två veckor...Rätt ok.

Klagade visserligen över knäet häromdagen men nu är det värre ändå, riktigt illa, misstänker att menisken har fått sig en smäll, känns som säsongen tog slut innan den började. Vet vad läkaren kommer att säga " sluta spring, börja cykla" men det kan han fetglömma. Cykla är helt enkelt mördande tråkigt, kallt, farligt... typ allt som jag inte gillar. Men, man får väl ta sig i kragen, pumpa cykeln och försöka iallafall. Byta däck kanske, dom som sitter på är lite väl smala. Märkligt att man ska ha så fina och lätta cyklar om man ska motionera för att bränna kalorier. Vore det inte bättre med en gammal militärcykel, gärna med dåligt pumpade däck, det vore motion det.....

Tour de France på militärcykel....

 

 

Nej, får se till att bli bra istället så man kan fortsätta springa....fyra månader kvar till nästa lopp, Vilnius, lär inte bli några andra lopp nu under sommaren om knäet ska trassla

 

 

Inte konstigt att man får ont, knäet är ett trasslig "led", inte undra på att det blir problem

 

Skit också, eller fuck som det heter på nysvenska... Trail pass med Löpargruppen. Skulle ta det lugnt men inte så lugnt som det nu tyvärr blev. helt omöjligt att springa nerför utan att det smärtade i vänster knä. Bara att lägga av... På plan mark går det bra men inte uppför eller nerför. Så, det är bara att bryta ihop och börja om... långsamt långsamt. ska inte göra om misstaget att inte "känna" efter längre. Bara att inse att man börjar bli gammal... NEJJJJJ!"!!!!! så får det inte vara. Ålder är mentalt eller? Som hunger. Hunger är definitivt mentalt... "hungrig? vet inte, har inte känt efter" 

 

 

Citat  ( Genesis – Dancing With The Moonlit Knight - 2008 Digital Remaster)

 

Så är det väl. Vad väljer man om man måste välja mellan en snygg skjorta eller en middag? En box vin kanske....

 

Fredag, då får man dricka vin med gott samvete, på torsdagen förväntas man ha dåligt samvete för att man tar ett par glas rött till sin omsorgsfullt tillagade fisk. Det är ju på torsdagen man behöver vin för att dämpa depressionen, och när måndagsångesten sätter in på söndagkväll.... jaja, snart pensionär då har man inte måndagsångest längre men då kommer väl dödsångesten istället... *
livet är tufft, grymt sa grisen.

 

Återupptäckt M&M... och Argent... fan så bra

 

 

 

Inte mycket till träning ännu, laddar upp för en nystart, med att åka hiss en trappa på jobbet, ni som läste förra inlägget kan ju gissa varför. orkar inte ens trycka på knappen, väntar på att det kommer någon som ska till samma våning.. det är träningsvärk i mega format, toa är inte att tala om, ner går väl bra men upp... man får hålla sig tills det har gått över.

  

Fick en ny idol i helgen. 

 

Stanislaw Szczyrba ( tränare till bla Linus Thörnblad). Kan ingen lägga upp en sida med bara Stanislaw citat?

 

Min favorit:

Ung tjej kommer till träningen, stolt över sin nya frisyr:.

" snygg frisyr, .........men du är fortfarande för tjock" ( sagt med starkt polsk brytning)

japp. älskar människor som säger det vi alla tänker... eller gör vi det? Kanske, men bara om vi håller med, om ens då.

 

Förstå vilken panik om allt man tänkte kom fram som små pratbubblor ovanför huvudet.

precis som Arne..

Anka alltså.

skulle inte funka... eller?

 

 

 

Hustrun, Anette,såg en annons för Kronbee minicamp på facebook men i det var Göteborg och gnällade om att det inte fanns någon i Stockholm. Så, jag kollade upp och till slut kom det ett datum så jag köpte två platser som tänkt födelsedagspresent, mycket hemligt förståss. Anette ser sen att det ska bli mycket spring, hopp, styrka och börjar prata om att det kommer inte att passa henne, vill springa medeldistans, längre sträcker, ingen ide att vara med osv osv. Hon fick presenten ändå och verkade i allafall bli glad eller så höll hon bara god min.

Dagen kom  till slut. Personligen kände jag mig taggad men osäker. Vilka skulle vara med? Hur tufft skulle det bli? Skulle man hänga med? 

 

Samligen på lördagmorgonen uppvisade en riktigt stor variation av deltagare. En tjugoårig PT, en veteranhöjdhoppare, en femton årig ungdomslandslagsman i judo, en veteransprinter från Lund, en sprinter från Uganda, en styrkelyftare som tänkte sig hålla igen eftersom SM går om en vecka, Anette och så jag då; överviktig, överårig och allt annat över,.... detta blir intressant.

Gänget visade sig rätt snart vara kul, mycket snack och skratt. Märktes rätt snabb att lite skratt skulle underlätta, det blev tufft.

 

Första passet styrketräning för att stärka core. Övningar som man aldrig gjort tidigare, övningar som gjorde att man fick träningsvärk i muskler som man inte ens visste att man hade, fantastiskt bra. 

Efter lunch, bland alla vältränade människor med Sverige tröjor, var det dags för löpskolning. Låter det lugnt? Icke sa nicke. Har nog aldrig varit så trött i mitt liv. Garanterat den hårdaste träningsdagen någonsin. Tänk om man tränat så när man var ung.. uj så bra man kunnat bli. Avslutningen med 200-150-120-110-90 meter runt Bosöns löparbanor var i hårdaste laget men man får inte ge sig. Rätt inspirerande att springa där man vet att världsstjärnor tidigare sprungit.

Mycket trevlig middag på kvällen sen tidigt i säng för att försöka återhämta dom sargade musklerna, gick väl sådär.

Nytt pass på söndagmorgon. Nu mer spänst med Linus Thörnblad. Spänst och explosivitet plus lite lyftträning. Nu började benen säga ifrån, speciellt under avslutningen med backsprint "en gång till" var inte det man helst ville höra då, vet inte när jag svettades så mycket senast.

 

Efter lunch föredrag där Linus berättade om sin idrotskarriär och varför han slutade. En rätt gripande historia med en sensmoral; träna mindre och bättre, ha intressen utanför idrotten och lyssna på kroppens signaler. 

Efter en liten sammanfattning så skildes vi åt med inte bara träningsvärk och ny inspiration men även med nya vänner. 

I bilen hem sa Anette " tack för den bästa födelsedagspresenten någonsin": Det var väl det bästa betyget helgens träningscamp kunde få, eller hur?

 

Länge sen jag skrev gnällblogg men nu blir det en nystart mindre fokuserad på gnäll och mer på träning, mat och annat livsbefrämjande åtgärder. Varför start just nu? Kickstart efter en helg med stenhård träning under Robert Kronbergs ledning på Bosön. Riktigt inspirerande och lärorikt. Nu finns det inga ursäker. Om man sen hör hur mycket Linus Thörnblad tränade så inser man vilken soffpotatis man är... Madrid maraton för en vecka sen är blaha, blaha. då lufsar man bara runt under ett antal timmar men det är slut med det nu... här ska tränas

Så, häng med nu om ni vill veta vad som krävs för att ta sig ur soffan.....Imorgon kommer ett mer utförligt reportage om The weekend in hell... see you then

 

Nu djävlar är det dags att börja om.... viktuppgången under jul helt sanslös hög, fett procenten i kroppen högsta på ett år, midjemåttet har jag inte ens vågat mäta... 

Tänkte vi skulle gå lite vegetariskt ett tag, inspirerade av Scott Jureks bok Eat and Run. startade igår och än så länge går det bra... jaja, uthållighet är inte min främsta dygd, om jag nu ens har någon dygd...

 

 

Gårdagens middag blev rödbetssoppa...

Svetta rödlök och vitlök i rätt rejält med smör, Riv några skalade rödbetor och låt dom gå med löken, häll på krossade tomater med smak ( rekommenderar ICAs med chili eller basilika), spä med lite vatten och låt koka i tio minuter. Cesta en citron, krydda upp med salt och peppar, lite mer chili om det passar.

Servera med en klick smaksatt creme fraiche. Helt ok faktiskt

 

Lunch idag blev Scott jureks bönröra i en tunnbrödsrulle. Ta bönor av valfria sorter, koka sönder dom, krydda med ingefära, citron, vitlök och allt annat du gillar ( och som har en hög förbränningsfaktor). Kör i mixer eller mosa med gaffel till en smet. Bred på ett tunnbröd, rulla ihop och dela i lagom bitar. Perfekt som mellanmål eller till lågkalorilunch. Scott har med sig rullarna när han kör långpass. Inte så tokigt faktiskt.

 

Ikväll lutar det åt gratinerad squash med stekta vitlökschampinjoner och en spirulina drink innan träningen.

 

Lite för långt för facebook:

Dick Ritger skulle ha träningsläger i Uppsala, måste ha varit typ 1977, och Josef Wiener var med. När han fick höra att jag och min bowlingpolare Ribban funderade på att åka till mallorca för att spela stortävlingen så frågade han om vi skull samåka. Han skulle också dit men via Barcelona.

 

 

Sagt och gjort, vi möttes i Göteborg för vidare färd söderut. Övernattning på ett billigt motell på tyska gränsen och sen vidare för att spela en tremanna tävling i Montpellier, skulle vi gå vidare tänkte vi sova kvar annars vidare mot barcelona. Mycket märklig tävling. Ribban drygt 190 lång, jag nästan 190, Josef strax över klotreturen. Ribban och jag avslutade med drygg 250 var i sista kvalserien, Josef låg kvar på sina 160, så vi tog oss till final som tolfte och sista lag. 

 

 

Finaldag... Josef sur från början " det går inte att spela på vänster" ni som träffat honom vet hur hans brutna österrikiska lät. Mot alla odds ledde vi efter halva finalen men rasade sen. Jag tvåa och Ribban trea i snitt på finaldagen efter Dubois ( då världens bäste amatörbowlare), Josef sist. Skojar inte, han var sist av 36 spelare.. " det går inte att spela på vänstersida" . Till saken hör att Ernst och Yvonne Berndt plus en vänsterhänt lagkamrat vann hela turneringen... jaja, Josef spelade tom med hallklot ett tag.

 

Statsmedalj och några franc och sen, dagen efter, åkte vi vidare mot Barcelona. Hann väl två mil innan ett av däcken på Josefs sunka merca smällde,  jaja, pitstop och några glas vin så var det väl fixat.

Till barcelona... "hittar du." " inga problem" sa josef. Japp, han hittade visserligen till bowlinghallen men till fel bowlinghall, en timme senare kom vi dock rätt. Trevlig som sjutton, mat och vin halva natten. In på ett sunkigt hotell för övernattning innan färjan dagen efter.

 

 

Taxi från hotellet. Tänk er nu en taxifchaufför som var halva huvudet KORTARE än Josef vägande max 50 kilo som skulle ta tag i min tvåklotsväska av typ symaskinsväska. Det var som en stumfilm, väskan stod kvar medans hans ben fortsatte framåt... sen skulle han ha in oss och alla väskor i en liten FIAT.... ok, varför inte bakluckan... efter visst dividerande så visade det sig att taxin gick på gengas... blev en rätt trång färd....

Framme vid färjan typ en kvart före avgångstid,,, det är lugnt.. Nej, det är det inte. man får inte köra fram. Nytt rekord i löpning 1000 meter med bowlingklot... vi kom på färjan en minut innan avgång.

 

 

Sen var det dags för tävling. Två mannalag fyra serier två dagar i rad men man fick inte spela med sin kompis. Spelade med en rätt duktig engelsman.

 

Nu började första charaden. Banarbetaren kommer ut från en lucka vid bana åtta. Har med sig en säckväv som han lägger på ansatsen.. bra tänkt eftersom han sprutade olja över hela hallen, olja som han sen lanedustade samtidigt som han klev i oljan... lovar att det var som ett damm moln av olja. sen drog han säckväven till nästa bana osv... rätt bra tänkt om inte... när han var klar på ettan så vek han ihop säckväven och gick längsmed ansatsen med sina olje indränkta skor... folk föll som käglor är ett rätt slitet uttryck men här passar det.

 

Sen visade det sig helt ospelbart. Tror ett par spelar var över 750 första dagen. Ribban och jag gjorde väl 1430 ihop vilket var helt ok. Josef spelade med en tysk dam, slängde in starka 630 ( om jag minns rätt).

dagen efter, samma sak... utom det märkliga att en spelar faktiskt klarade 800 plus att Josef gjord

e drygt 860... mycket märkligt... 

Efter viss utfrågan så visade det sig att tysken som hade haft hallen i åtta år inte hade tvättat, inte hade tvättmedel, inte ens visste att man skulle tvätta... så, det hade inte tvättats på åtta år. Men det löste josef, dom drog iväg natten mellan dag ett och två och köpte bensin och tvättade banorna... men bara den vänstra sidan.. jaja.

 

Ribban och jag gick inte till final utan spenderade ett par dagar i Mallorca varvid ribban lyckades bli nedslagen... så, avfärd till sjukstugan, "du skelar lite, bäst ni åker till sjukhuset" tror vi att han sa.. fast ribban skelar jämnt, men lika bra att göra som han sa. 

 

Typ fyra på morgonen kommer vi in på det lokala sjukhuset i Palma. En uppenbart nyväckt läkare med håret på ända och fimpen i en mungipan börjar sy ribbans överläpp, tar inte ut fimpen på de fem minuter som besöket varade... Nu återstod bara ett problem... hur tar vi oss hem? Tåget.. kanonide och billigast. 
så det blev nattfärja till barcelona, en dag där, sen natt tåg till Paris, en dag där, natt tåg till Köpenhamn och slutligen dagtåget hem. Man var mindre bekväm av sig förr.
Tre dygns hemfärd med tvåklotsväska genom Europa.. men billigt blev det och vi fick se en hel del.

 

Så, då var det gjort, årets stora mål. Amsterdam marathon. Andra maran för året och den första där jag är hyggligt frisk. 

problem med träningen pga en värkade vad och lätt förkylning sista veckor så förberedelserna har inte varit som dom borde ha varit. Inte ett enda långpass under hela året ( om man inte räknar Paris maraton förståss), motivationen har inte funnits där.

 

Men vi kom iallafall iväg. Oerhört trevligt att starta inne i Amsterdams Olympia Station. runt 12.000 löpare sprang helmaran, fler ändå som sprang halva sträckan. 
OK start genom en av stadens parker och sen en runda tllbaka till stadion men sen skickade dom ut oss på en 10 mil lång raksträcka, sen över en bro och så en mil tillbaka in mot stan igen, rätt trist faktiskt. 

 

Gick skapligt i 27 km sen stumnade jag helt, kom igen när det var ett par kilometer kvar men då var det nog lite sent.

Nedan mina nya kompisar. Nike Venturo 8? Shield. Hade dom för första gången på loppet, lite chansartat kanske men det kändes direkt att dom passar bättre än de skor jag sprungit i under året. 

helt otroligt vad man lägger ner pengar på utrustning.
jag sprang i dubbla x-sport strumpor, har hälinlägg i skorna och vadskydd, nu är vi uppe i sju hundra kronro, plus skorna för dryga tusenlappen ( billigt på wiggle). Tur att man har billiga kläder i övrigt. Är nog ensam om att springa i badbyxor och bowlingskjorta, se nedan... 

 

Jaha. då var det dags snart. Avresa imorgon till Amsterdam för en ny mara på söndag. blir den fjärde sen juni förra året. Hittills har ingen gått speciellt bra. Har heller inga stora förväntningar på Amsterdam, mer än att det ska bli kul att komma dit, ta en bira på söndag, ha lite kul. Loppet kommer inte att bli vad jag hade förväntat mig.

 

Varför inte, undrar ni säkert ivrigt?

Motivationen: Den saknas. Visserligen lufsat runt i drygt 100 timmar i år men utan riktigt hjärta. Sagt att jag ska springa ett maraton, nu har jag redan sprungit tre på mindre än ett år. Så, säger min trötta kropp, varför? Varför plåga sig? räcker väl med att försöka bränna lite kalorier. Så, träningen saknas.

 

Vikten. Mat är för gott. Helt omöjligt att hålla vikten på en rimlig nivå. 92,5 i morse är fem kilo för mycket. Lär vara fem sekunder per kilometer och kilo vilket alltså ger tjugofem sekunder per kilometer och det är totalt 42 kilometer.. inte bra

 

Trött kropp. Man får ont när man springer även om det går sakta. Tror inte skadorna kommer mer när man är gammal däremot så blir konvalescensen betydligt längre. Haft problem med vad/ hälsena sen i juli och det ger sig inte. 

 

Tre stora orsaker till varför det kommer att gå illa på söndag. Så. det gäller att sätta upp nya mål och se det gamla enbart som ett steg vidare mot nästa mål och nästa mål och nästa mål... 

Ska anmäla mig till vintermaraton när jag är tillbaka. Nionde november på Djurgården... då kan jag betrakta Amsterdam som ett långpass inför vintermaran.. smart eller fegt? kanske någonstans mitt emellan

 

 

Egentligen ska bloggen nu handla om träning men eftersom jag blev uppmanad av Löwe att skriva om mina tre bästa konserter så får det bli ämnet för dagen:

 

Kanske inte det mest spännande valet men sant. Eldkvarn hade spelat en aukistik konsert uppe på gamla Katalin bara tre veckor innan men var nu tillbaka med ett "vanligt" set. Tror nästan det var en  av, om inte den, sista konserterna en trappa upp. Brandmyndigheterna stängde sen stället, tur dom inte var där den här kvällen, det var rykande hett.

Vi kom precis innan konserten och ställde oss längst fram vilket inte var populärt bland det ätande gästerna som antagligen hade förväntat sig sitta bakåtlutade med sin punch och pingvinklabba till låtarna. Vi hade andra planer. 

Sur pupporna gav sig till slut och det fylldes på mer och mer folk framför scenen. Tre av oss stod och trängdes, den fjärde såg till att langa vinare i en strid ström.

Redan efter femte låten började vi skrika på " mörkrets man", Elkvarns särklass bästa låt, men den kom aldrig.

Vi fortsatta låt efter låt men blev totalt ignorerade. Till slut säger Plura "nu kommer kvällens sista låt" och börjar " när arbetsdan är slut, faller ett regn", avbryter låten och gör high five på alla som står längst fram. Vilken hjälte. hade självfallet hört oss hela tiden... Då gick han från att vara bra till en icon.

 

Självklart måste man skryta med att ha sett Bob Marley, två gånger dessutom. Första gången var magiskt inte bara för nostalgin utan för allt omkring, alla stenhöga bandmedlemmar som flummande runt, det stabila bakgrundsångerskorna och Bob självklart i mitten med en röst som bar  över allt... tror den fortfarande ekar mellan karuseller och tombolastånd

 

Nu hade man ju velat vara lite originell men tyvärr, det blir Lundell. Första sista turnen, avslut en solig kväll på Solliden inför en begeistrad stockholmspublik.

" nu ska jag spela en låt jag aldrig gjort live tidigare" och börjar spela Ulf Lundell – En Stockholmstjej Igen.

Efter ett par takter upptäcker han, förvånat, att hela publiken sjunger med, slutar sjunga, klart rörd, och lyssnar stillsamt på hur publiken i flera minuter sjunger denna, rätt ovanliga, sång. En fantastisk kväll med solen som sakta sjunger ner över Stockholm med sitt typiska blåa skimmer...

 

Bubblar

Tre skulle det vara, dessa fantastiska konserter tog inte ens plats:

Bowie på tennishallen, The Thin White Duke turnen, 77?, otroligt läckert och teatralt. började med att man visade Bunuels Den andalusiska hunden och i slutet tar Carlos Alomars gitarr över musett dragspelet från filmen

Mink De Ville.,.. vilken hjälte. började alla konserter med Mink DeVille – Harlem Nocturne (Instrumental), trångt och svettigt på en klubb vars namn jag nu inte kommer ihåg.

Bob Hund på Cirkus. Dom är alltid bra men detta var någon speciellt

Steve Earle på Lollipop festivalen. Uppenbart sliten, körde akustiskt trots att det i tältet bredvid spelades rave musik på hög volym, en ojämn kamp som Steve vann, lätt

Jesse Malin i Dublin. Gemensam välgörenhetsturne med Willie Niele och Marah.. oannonserat. vi var 50 personer i publiken " det var fler på mitt hotell rum igår" som en av artisterna sa.

Dom verkligen klev av scenen... inte till logen utan rakt ut i publiken med sikte på baren och t-shirts försäljningen. Underbart kul

Nu kommer jag i hastigheten inte på några fler

Sämsta konsert. helt överlägset Eldkvarn på gamla Fredmans. Efter tio låtar sa Plura " det här går inte, nu får ni säga vad vi ska spela"... 

 

Som ni säkert förstår så går träningen sådär. Ligger 27 timmar efter planen... Testade att springa två gånger häromdagen. Först 6 km med en dryg timmes vila innan jag körde ytterligare 10 km. Kändes i benen på samma sätt som när man springer 16 i ett svep. Kan vara en metod när det känns lite tungt att ge sig ut på långrundor. 

Annars så får nog träningen anstå ett litet tag till. London till helgen, lär bli en och annan London Pride. Goda föresatser att springa i Hyde Park... det vet man väl hur det blir med det...

 

 

Sen är det dryga två månader kvar till Amsterdam, Känns rätt tungt faktiskt. Konstigt att man inte får det där endorfin behovet man är ute efter, inget sug efter att springa alls... Kanske skulle testa att cykla som variation.. fast jag har ingen cykel så det blir väl lite svårt. Verkar rätt dyrt med en träningscykel, behövs det verkligen så fina grejer för att träna lite? bättre att köra på en tung och rostig militärcykel, det är träning det

 

 

Tänkte mig en lite längre löprunda igår och så blev det men... det gick otroligt långsamt och trots det blev jag riktigt trött. Inte bra. Undrar om det är något som inte står rätt till. Mest trött och hängig faktiskt.

 

16 km med en snitt hastighet på 6.15 är en halvminut för långsamt per kilometer. OK. det har varit dåligt med träning, mycket festande och dessutom försöker jag lägga om löpstil till att ligga lite längre tillbaka på foten men ändå...

 

 

riktigt besviken när jag kom hem, dessutom helt slut.. måste nog till mer grundträning. Ligger väldigt mycket back på träningsplanen inför Amsterdam, känns nästan som man ska ge upp...inte ge upp loppet men ge upp att försöka göra en vettig tid. vad har det egentligen för betydelse hur fort man springer 42 km? Ingen alls, bättre att ta det lugnt och njuta av loppet än att jaga livet ur sig för något som ändå inte har någon betydelse.

 

 

 

Tur att det finns musik som kan hjälpa till eller hur? Blev lite Frank Ocean igår. Han har bara gjort en skiva men finns med på lite singlar och samarbeten, här är en lista med allt av honom som finns på spotify

 

Börjar bli eftermiddag nu och tankarna börjar komma, kanske borde testa igen.. en kortrunda, långa skogen, 5 km.... i bättre tempo än i går... med en nygjord spellista med Glasvegas singlar i lurarna.. ja varför inte.