bulletinbergman

Första december och det är fyra månader kvar till Paris så det är dags att dra igång 16 veckors träningen. Känns sådär men men, vet hur plågsamt det kommer att  bli om man slarvar med träningen. Blir till att gräva i byrålådan efter broddar ( kanske man skulle behöva på alla skor) och ge sig ut i vinterkylan. Tur att det är jul snart så man har en ursäkt för att inte springa.

 

Paris ska bli otroligt kul, hittills är vi tre anmälada (plus 15.000 som jag inte känner men dom räknas inte); duracell kaninen Tommi, den mer normale Q och sen jag. 7 april sprintar vi nerför Champs Elysses... sen blir det klackarna i taket om inte skavsåren är för många och benen för tunga.. man får inte känna efter helt enkelt. Som 10 CC en gång sjöng 10cc – Une Nuit A Paris (Part 1) / The Same Night In Paris (Part 2) / Later The Same Night In Paris (Part 3)

 

 

Har varit i Paris ett antal gånger och längtar alltid tillbaka. Man kan åka upp hur många gånger som helst i Eiffel tornet och det blir aldrig tråkigt. Bara att gå på Champs Elysses är en upplevelse ( nu ska det ju springas och det blir säkert en annorlunda upplevelse),, gå in i Notre Dame, promenera längs Seine, sitta på ett utecafe med en demi ( inte kvinna, öl dummer), äta på någon av det otaliga restaurangerna eller helt enkelt inte göra någonting alls.

 

Sen kan man ju sitta ner och läsa en Maigret roman. Min favorit. Slår alla andra med hästlängder. Kommer en ny inspelad engelsk serie om något år, det kanske kan återuppväcka intresset för den gode Jules. Den tjugoårgamla serien med Michel Gambon är annars rätt bra, rekommenderas.Fast maigret ska förståss läsas, inte ses

 

 

Så, vintern är här och målet är tydligt, vägen inte lika tydlig. Några anser att målet är vägen, själv anser jag att det är vägen som är målet