Tillbaka med gnällbloggen efter ett litet sommar uppehåll
Visst är det skönt att bli gammal? att få förfasa sig över hur ungdomarna beter sig, annat var det på vår tid.
Det som retade upp mig i helgen var den totala konformiteten hos unga tjejer....
Var på Way out West i Göteborg. 90 procent av alla yngre tjejer hade antingen Converse eller... ja ni kommer att läsa rätt... gummistövlar... Regnade det? Nej. Var det risk för regn? Nej. Var det lerig på området? nej nej nej. Det vara 25 grader varmt och klarblå himmel... Varför då gummistövlar? Ingen aning men det hade man iallafall.
Är det så att man är så otroligt individuell idag att man till slut blir som alla andra? Coolt med gummistövlar, det är jag nog ensam om.... icke... Alla ser likadana ut, antar att man tänker lika också..
Sen kommer dom gående på led trots att det står 10.000 personer framför scenen. Tränger sig förbi hållande varandra händer som någon sort dagis krokodil. Att det står folk ivägen verkar totalt ointressant.
Stod och väntade på att Prince skulle spela. hade nog stått på samma ställe i 10 minuter. Då kommer en tjej och går rakt in i mig, tittar på mig och suckar.... Ursäkta att man finns. Ser fram emot när du sitter ute på hisingen lämnade av din man, två osnutna ungar, två viktväktar lådor framför dig ( man måste ju unna sig) och tullande på det första vinglaset kl ett på dagen.... Då kommer du att vara glad om någon ens orkar stå i vägen....
Hur var WOW annars undrar ni säkert. Oavsett om ni undrar eller inte, här kommer mina recensioner:
Startad lördagen med Avett Brothers. Klart annorlunda, väldigt energisk popcountry. Bra.. vet inte, kanske... antagligen inte
Övergick sen till att se Thåström. Industrirock i en timme. Han spelade inte gitarr.... Sveriges kanske genom tiderna störste rockgitarrist har inte ens en elgitarr med sig upp på scen... DET var en besvikelse. Märktes att han inte ville ge publiken "Thåström version av allsång på Skansen". Här var det bröl och bök men med rösten tydlig och stark. Jag gillade det, tror inte så många andra gjorde det tyvärr. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce i en helt strålande version. Klart bra
Sen Prince... massor med folk, svårt att se men.. Här har vi en kille som gillar sin gitarr. Första timmen rätt tradig med långa onödiga gitarrsolon... men sen blev det fart. Sista timmen strålande, nästan som en en timme långt medley av hitlåtar. Vi fattade inte ens att Kanye West var uppe på scen....
Är du så där liten eller står du långt långt bort.... vi stod långt långt bort.
Lördagen startade för vår del med the Jayhawks. Mycket blandad konsert. De starka låtarna var riktigt bra men sen var det mycket som var rätt ointressant. Skulle inte se om igen om jag måste betala.
Nya favoriterna Noah and the Whale var riktigt bra men inte bättre än på skiva. Lite väl mesigt kanske men som sagt, bra.
Helgens höjdpunkt skulle vara Kanye West men jag är tveksam... Visst, han har mycket bra låtar, stor personlighet men ändå. 15 dansare på scen men inget band mer än fyra personer på klaviatur. Började starkt, blev sen rätt trist men avslutade bättre. Godkänt men inte mer.
Sammanfattningsvis... Man är för gammal för att gå på rockfestivaler..... fast... vi ses nästa år igen eller hur?
Hann inte mer än hem så bokade jag biljetter till My morning jacket i Stockholm. To young to die, to old to rocknroll... nej, var det så....kanske
Rock on!!!!!
