Böcker

Avslutade precis Patrik Sjöbergs biografi. Länge sen jag köpte en helt nyutkommen bok och dessutom på svenska. Tack adlibris.. 70 spänn billigare än i affären.
Man är ju lite knepig när man börjar på en ny bok när man redan har tre igång. 
Ken Follets Pillar of the Earth ( helt ok, lättläst och intressant om tiden runt första världskriget)
Philip Roth American Pastoral ( väldigt bra men lite svårläst, kräver tid och eftertanke)
Llosa vad den nu heter. ( otroligt bra, ska läsa hans andra också)
Men, jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat. Riktigt bra och intressant. Blivit mycket fokus på sexuellt utnyttjande men det är en liten del. Mest fascinerande är hur otroligt mycket pengar han tjänade och nästan allt svart. Om inkomsterna har ökat inom friidrotten i samma takt som i andra idrotter så måste Holm, Kluft, Kallur och dom andra tjäna väldigt bra. Kanske det som är förklaringen till att dom blir skadade, tävlar för ofta, men ändå försöker gång på gång. Patrik skriver att man inte fick sina startpengar om man inte fick något resultat och det är säkert samma sak nu.
Nu tycker jag ju att idrottsmän ska ha rätt bra betalt men samtidigt så blir man förundrad över att en biljett till fotbollslandslagets matcher kostar över 1000 spänn. Vilken familj har råd med det? Vi betalar ändå en hel del för idrott via skattesedeln men när det blir dags för idrottsfest så är det bara företag som har råd att gå, Ska det verkligen vara så?  OK, det är pengar som styr. Inget att göra något åt kanske.
Märkligt egentligen att man kan bli rik på att hoppa över en ribba eller hoppa långt på tre steg. Inget nytt. Gunder Hägg, sedemera diskad för att han tog emot pengar snacka om hyckleri, gjorde sig en hacka för 60 år sedan så varför inte.
Själv har man inte fått en spänn... Fick ett par bowlingskor för att jag var tävlingsledare en gång men det är allt. Får inte ens styrelsearvode för att sitta i golfklubbens styrelse. Ska nämligen skattas och då kostar det klubben mer än det ger mig. Kan väl tro att det blir svårare att få kompetent folk om man inte får arvode och därmed blir det dyrare men men, svårt att övertyga andra om att man är värd ett arvode...

Patrik Sjöberg

Började igår läsa Patrik Sjöbergs bok. Blivit mycket fokus på sexuellt utnyttjande men det är en mycket liten del av boken.
Intressant att läsa hur det fungerar/ fungerade i idrottsbranschen. Snövit fasad men mycket svart bakom, svarta pengar alltså. han skriver att han kunde få stora pengar, direkt i handen, för att ställa upp på tävlingar. Alla visste om hur det fungerade, man gick till "the money room" och hämtade arvodet, journalister men även ledarna var med på noterna.
Fungerar det likadant fortfarande måntro? inte omöjligt eller hur? Själv har jag aldrig fått några appereance money.. undrar varför, man borde kanske ha fått betalt för att inte ställa upp...
Man har nog lagt ut väldigt summor på idrott genom åren. Bowling måste vara något av det dyraste man kan hålla på med, golf betydligt billigare även om det inte är billigt, tom med ett par löparskor är dyra idag. Yoga är kanske billigt men lite svårt att tävla i, vem blir lugnast... inte jag iallafall, där vore man nog chanslös skulle jag tro.
Allt som är kul kostar, så enkelt är det, en del som är trist kostar också... allt kostar helt enkelt. Hur mycket eller lite man än tjänar så blir det samma kvar... ungefär noll. Inte så bra. Men varför ska man samla på lager, man kan dö imorgon och då är allt förgäves.
Pensioneringen kommer för sent. Vem vet hur man mår när man blir 65? Man kanske är i toppform men man kan också vara sjuk och trött. Skulle vilja ta ut ett år nu, vore rätt lagom, så kan jag gå i pension vid 66 istället. Fast det åker man väl på att göra en då kanske, eller 67, eller 68... pengarna räcker inte till.....

vad får man skriva om?

Vad är en blogg egentligen? Vad får man skriva om? Behöver man verkligen komma ihåg vad man skrivit, behöver man gå i försvar om något inte tycker om det man skrivit, vad handlar det egentligen om?

För mig är handlar det enbart om att skriva ner tankar och funderingar, ingenting annat. Om man blir tvingad att förklara varför man skrev si eller så, då blir det helt omöjligt att skriva vidare. Du som är si, du som är så, kan inte skriva hur som helst. Det är möjligtvis rätt men om i då är inte en blogg rätt forum för att förmedla tankar. Fast man har väl de läsare man förtjänar... kanske.
Det är väl så att den som från början är illvilligt inställd också letar fel och kräver förtydliganden. Den som är välvilligt inställd läser de som är positivt och tankeväckande utan att fundera på om det finns någon baktanke eller om någon kan bli förnärmad. Den som inte bryr sig läser det som står, uppskattar eller förkastar och läser sen något annat.  Hur orkar folk egentligen bry sig så himla mycket? Dom har väl inga egna problem kan tänka. Leta fel hos andra är en av svenskens populäraste hobbies. Fundera på varför man då är tvingad att påpeka och kritisera är inte lika populärt.
Kanske det som är problemet ör att det man skriver är sparat. Det betraktas inte som enbart flyktiga tankar, som meningen var, utan som något som man ska stå för i all evighet. Man borde kanske ta bort förra dagens blogg men samtidigt, hur kul är det?
Skit samma. Som bloggare får man tåla kritik, man får väl vara glad att det överhuvudtaget är någon som läser och som orkar lägga energi på att kritisera.
Nog om detta.

RSS 2.0