Insåg igår att det bara är att bita i det sura äpplet och ta fram cykeln. Först bytte jag dock däck, dom smala kändes alldeles för osäkra. Inte riktigt samma sak att cykla som att springa. Dessutom visar bilisterna ingen som helst respekt. Blev nästan påkörd, trots att jag var helt själv på vägen, av en hemtjänst bil med en liten snärta som pratade i telefon och då inte kunde svänga ordentligt. Tror inte ens hon såg mig, hade väl viktigare saker för sig. Fortfarande otroligt märkligt att Sverige, som ett av de få länderna i europa, tillåter att man pratar i telefon medans man kör. Undrar vad som ska hända för att politikerna ska ändra sig?

 

Att cykla är inte samma sak som att springa. märktes idag, skulle ta en tur tänkt jag men... solstolen, boken och ett gott glas rött tog över, hade det varit en löptur så hade det helt säkert inte blivit så. då hade det blivit löpning, en öl, en whiskey, solstol bok och först sen ett glas rött... 

 

 

 

Tömning av ledvätska ur knäet förrgår, så nu är det vila i upp till två veckor. Hoppas verkligen det inte är något annat problem men man får försöka vara positiv.Kanske får cykla. Fast samtidigt så kanske det är bra att istället för mekanisk, rätt oengagerad löpning börja med det som egentligen behöver förstärkas, core styrkan. Skulle definitivt springa både fortare och bättre om jag blev starkare i bålen så kanske ska ta några veckor nu och köra hårt med övningar vi fick lära oss på Bosön. 

 

 

Stora problemet är, om man inte springer, att hålla vikten. mat är svårt, speciellt om man äter två gånger per dag...så, nu är det tvunget att skärpa till sig. Från måndag kommer jag att lägga in min träningsplan plus kost med målet att gå under 4 timmar i Vilnius 14 september. Måste börja ha fler mål i livet, just nu känns det som man bara flyter med. Follow the flow, fast det rinner sämre och sämre, mindre vatten i floden, mindre strömt... snart står det nog helt stilla och då måste man bestämma sig för åt vilket håll man ska paddla. 

 

Snart är det för sent att bestämma vad man ska göra med livet, snart så kort tid kvar att man inte hinner göra det man vill även om man till slut skulle komma på vad det nu är man vill. Man vill ju inte dö och sen bli bortglömd eller hur? Bränna ner templet i Efesos för att bli känd som Herostratos gjorde är väl kanske lite väl radikalt. Man vill snarast bli ihågkommen för att man tillfört något inte förstört något som någon annan har skapat. Hellre bygga en julbock än att bränna ner den.....

Tack för tips om knäet. Uppskattas. har dessutom inte blivit bättre. 

Tips ett: idrottsklinikenrehab.se verkar bra... "första tid 9 juni".ajaja... "men jag kan knappast gå" snyftade jag så då klämde dom in mig om två veckor...Rätt ok.

Klagade visserligen över knäet häromdagen men nu är det värre ändå, riktigt illa, misstänker att menisken har fått sig en smäll, känns som säsongen tog slut innan den började. Vet vad läkaren kommer att säga " sluta spring, börja cykla" men det kan han fetglömma. Cykla är helt enkelt mördande tråkigt, kallt, farligt... typ allt som jag inte gillar. Men, man får väl ta sig i kragen, pumpa cykeln och försöka iallafall. Byta däck kanske, dom som sitter på är lite väl smala. Märkligt att man ska ha så fina och lätta cyklar om man ska motionera för att bränna kalorier. Vore det inte bättre med en gammal militärcykel, gärna med dåligt pumpade däck, det vore motion det.....

Tour de France på militärcykel....

 

 

Nej, får se till att bli bra istället så man kan fortsätta springa....fyra månader kvar till nästa lopp, Vilnius, lär inte bli några andra lopp nu under sommaren om knäet ska trassla

 

 

Inte konstigt att man får ont, knäet är ett trasslig "led", inte undra på att det blir problem

 

Skit också, eller fuck som det heter på nysvenska... Trail pass med Löpargruppen. Skulle ta det lugnt men inte så lugnt som det nu tyvärr blev. helt omöjligt att springa nerför utan att det smärtade i vänster knä. Bara att lägga av... På plan mark går det bra men inte uppför eller nerför. Så, det är bara att bryta ihop och börja om... långsamt långsamt. ska inte göra om misstaget att inte "känna" efter längre. Bara att inse att man börjar bli gammal... NEJJJJJ!"!!!!! så får det inte vara. Ålder är mentalt eller? Som hunger. Hunger är definitivt mentalt... "hungrig? vet inte, har inte känt efter" 

 

 

Citat  ( Genesis – Dancing With The Moonlit Knight - 2008 Digital Remaster)

 

Så är det väl. Vad väljer man om man måste välja mellan en snygg skjorta eller en middag? En box vin kanske....

 

Fredag, då får man dricka vin med gott samvete, på torsdagen förväntas man ha dåligt samvete för att man tar ett par glas rött till sin omsorgsfullt tillagade fisk. Det är ju på torsdagen man behöver vin för att dämpa depressionen, och när måndagsångesten sätter in på söndagkväll.... jaja, snart pensionär då har man inte måndagsångest längre men då kommer väl dödsångesten istället... *
livet är tufft, grymt sa grisen.

 

Återupptäckt M&M... och Argent... fan så bra

 

 

 

Inte mycket till träning ännu, laddar upp för en nystart, med att åka hiss en trappa på jobbet, ni som läste förra inlägget kan ju gissa varför. orkar inte ens trycka på knappen, väntar på att det kommer någon som ska till samma våning.. det är träningsvärk i mega format, toa är inte att tala om, ner går väl bra men upp... man får hålla sig tills det har gått över.

  

Fick en ny idol i helgen. 

 

Stanislaw Szczyrba ( tränare till bla Linus Thörnblad). Kan ingen lägga upp en sida med bara Stanislaw citat?

 

Min favorit:

Ung tjej kommer till träningen, stolt över sin nya frisyr:.

" snygg frisyr, .........men du är fortfarande för tjock" ( sagt med starkt polsk brytning)

japp. älskar människor som säger det vi alla tänker... eller gör vi det? Kanske, men bara om vi håller med, om ens då.

 

Förstå vilken panik om allt man tänkte kom fram som små pratbubblor ovanför huvudet.

precis som Arne..

Anka alltså.

skulle inte funka... eller?

 

 

 

Hustrun, Anette,såg en annons för Kronbee minicamp på facebook men i det var Göteborg och gnällade om att det inte fanns någon i Stockholm. Så, jag kollade upp och till slut kom det ett datum så jag köpte två platser som tänkt födelsedagspresent, mycket hemligt förståss. Anette ser sen att det ska bli mycket spring, hopp, styrka och börjar prata om att det kommer inte att passa henne, vill springa medeldistans, längre sträcker, ingen ide att vara med osv osv. Hon fick presenten ändå och verkade i allafall bli glad eller så höll hon bara god min.

Dagen kom  till slut. Personligen kände jag mig taggad men osäker. Vilka skulle vara med? Hur tufft skulle det bli? Skulle man hänga med? 

 

Samligen på lördagmorgonen uppvisade en riktigt stor variation av deltagare. En tjugoårig PT, en veteranhöjdhoppare, en femton årig ungdomslandslagsman i judo, en veteransprinter från Lund, en sprinter från Uganda, en styrkelyftare som tänkte sig hålla igen eftersom SM går om en vecka, Anette och så jag då; överviktig, överårig och allt annat över,.... detta blir intressant.

Gänget visade sig rätt snart vara kul, mycket snack och skratt. Märktes rätt snabb att lite skratt skulle underlätta, det blev tufft.

 

Första passet styrketräning för att stärka core. Övningar som man aldrig gjort tidigare, övningar som gjorde att man fick träningsvärk i muskler som man inte ens visste att man hade, fantastiskt bra. 

Efter lunch, bland alla vältränade människor med Sverige tröjor, var det dags för löpskolning. Låter det lugnt? Icke sa nicke. Har nog aldrig varit så trött i mitt liv. Garanterat den hårdaste träningsdagen någonsin. Tänk om man tränat så när man var ung.. uj så bra man kunnat bli. Avslutningen med 200-150-120-110-90 meter runt Bosöns löparbanor var i hårdaste laget men man får inte ge sig. Rätt inspirerande att springa där man vet att världsstjärnor tidigare sprungit.

Mycket trevlig middag på kvällen sen tidigt i säng för att försöka återhämta dom sargade musklerna, gick väl sådär.

Nytt pass på söndagmorgon. Nu mer spänst med Linus Thörnblad. Spänst och explosivitet plus lite lyftträning. Nu började benen säga ifrån, speciellt under avslutningen med backsprint "en gång till" var inte det man helst ville höra då, vet inte när jag svettades så mycket senast.

 

Efter lunch föredrag där Linus berättade om sin idrotskarriär och varför han slutade. En rätt gripande historia med en sensmoral; träna mindre och bättre, ha intressen utanför idrotten och lyssna på kroppens signaler. 

Efter en liten sammanfattning så skildes vi åt med inte bara träningsvärk och ny inspiration men även med nya vänner. 

I bilen hem sa Anette " tack för den bästa födelsedagspresenten någonsin": Det var väl det bästa betyget helgens träningscamp kunde få, eller hur?

 

Länge sen jag skrev gnällblogg men nu blir det en nystart mindre fokuserad på gnäll och mer på träning, mat och annat livsbefrämjande åtgärder. Varför start just nu? Kickstart efter en helg med stenhård träning under Robert Kronbergs ledning på Bosön. Riktigt inspirerande och lärorikt. Nu finns det inga ursäker. Om man sen hör hur mycket Linus Thörnblad tränade så inser man vilken soffpotatis man är... Madrid maraton för en vecka sen är blaha, blaha. då lufsar man bara runt under ett antal timmar men det är slut med det nu... här ska tränas

Så, häng med nu om ni vill veta vad som krävs för att ta sig ur soffan.....Imorgon kommer ett mer utförligt reportage om The weekend in hell... see you then