Nu är målet uppnått
Så, då var det gjort, årets stora mål. Amsterdam marathon. Andra maran för året och den första där jag är hyggligt frisk.
problem med träningen pga en värkade vad och lätt förkylning sista veckor så förberedelserna har inte varit som dom borde ha varit. Inte ett enda långpass under hela året ( om man inte räknar Paris maraton förståss), motivationen har inte funnits där.
Men vi kom iallafall iväg. Oerhört trevligt att starta inne i Amsterdams Olympia Station. runt 12.000 löpare sprang helmaran, fler ändå som sprang halva sträckan.
OK start genom en av stadens parker och sen en runda tllbaka till stadion men sen skickade dom ut oss på en 10 mil lång raksträcka, sen över en bro och så en mil tillbaka in mot stan igen, rätt trist faktiskt.
OK start genom en av stadens parker och sen en runda tllbaka till stadion men sen skickade dom ut oss på en 10 mil lång raksträcka, sen över en bro och så en mil tillbaka in mot stan igen, rätt trist faktiskt.
Gick skapligt i 27 km sen stumnade jag helt, kom igen när det var ett par kilometer kvar men då var det nog lite sent.
Nedan mina nya kompisar. Nike Venturo 8? Shield. Hade dom för första gången på loppet, lite chansartat kanske men det kändes direkt att dom passar bättre än de skor jag sprungit i under året.
helt otroligt vad man lägger ner pengar på utrustning.
jag sprang i dubbla x-sport strumpor, har hälinlägg i skorna och vadskydd, nu är vi uppe i sju hundra kronro, plus skorna för dryga tusenlappen ( billigt på wiggle). Tur att man har billiga kläder i övrigt. Är nog ensam om att springa i badbyxor och bowlingskjorta, se nedan...
jag sprang i dubbla x-sport strumpor, har hälinlägg i skorna och vadskydd, nu är vi uppe i sju hundra kronro, plus skorna för dryga tusenlappen ( billigt på wiggle). Tur att man har billiga kläder i övrigt. Är nog ensam om att springa i badbyxor och bowlingskjorta, se nedan...
Verkligen drällde av fotografer längs banan. Tror dom verkligen att man vill betala 500 kr för att få bilder av sig själv? Antagligen gör folk det annars skulle man väl inte hålla på.
'La på en riktig rackarrökare sista fem hundra meterna, sprang nog om hundra personer. ser bra ut eller hur?
Så nu var årets lopp gjorda, dags att planera för nästa år. Madrid, Bryssel, Vilnius har alla både hel och halvmara. Sen kan man väl tänka sig Prag, Warsawa eller Lissabon. Nya mål, nya plågor. Bring on the PAIN.
Dags att sammanfatta
Jaha. då var det dags snart. Avresa imorgon till Amsterdam för en ny mara på söndag. blir den fjärde sen juni förra året. Hittills har ingen gått speciellt bra. Har heller inga stora förväntningar på Amsterdam, mer än att det ska bli kul att komma dit, ta en bira på söndag, ha lite kul. Loppet kommer inte att bli vad jag hade förväntat mig.
Varför inte, undrar ni säkert ivrigt?
Motivationen: Den saknas. Visserligen lufsat runt i drygt 100 timmar i år men utan riktigt hjärta. Sagt att jag ska springa ett maraton, nu har jag redan sprungit tre på mindre än ett år. Så, säger min trötta kropp, varför? Varför plåga sig? räcker väl med att försöka bränna lite kalorier. Så, träningen saknas.
Vikten. Mat är för gott. Helt omöjligt att hålla vikten på en rimlig nivå. 92,5 i morse är fem kilo för mycket. Lär vara fem sekunder per kilometer och kilo vilket alltså ger tjugofem sekunder per kilometer och det är totalt 42 kilometer.. inte bra
Trött kropp. Man får ont när man springer även om det går sakta. Tror inte skadorna kommer mer när man är gammal däremot så blir konvalescensen betydligt längre. Haft problem med vad/ hälsena sen i juli och det ger sig inte.
Tre stora orsaker till varför det kommer att gå illa på söndag. Så. det gäller att sätta upp nya mål och se det gamla enbart som ett steg vidare mot nästa mål och nästa mål och nästa mål...
Ska anmäla mig till vintermaraton när jag är tillbaka. Nionde november på Djurgården... då kan jag betrakta Amsterdam som ett långpass inför vintermaran.. smart eller fegt? kanske någonstans mitt emellan
