Konsertminnen

Egentligen ska bloggen nu handla om träning men eftersom jag blev uppmanad av Löwe att skriva om mina tre bästa konserter så får det bli ämnet för dagen:
 
Eldkvarn på gamla Katalin
Kanske inte det mest spännande valet men sant. Eldkvarn hade spelat en aukistik konsert uppe på gamla Katalin bara tre veckor innan men var nu tillbaka med ett "vanligt" set. Tror nästan det var en  av, om inte den, sista konserterna en trappa upp. Brandmyndigheterna stängde sen stället, tur dom inte var där den här kvällen, det var rykande hett.
Vi kom precis innan konserten och ställde oss längst fram vilket inte var populärt bland det ätande gästerna som antagligen hade förväntat sig sitta bakåtlutade med sin punch och pingvinklabba till låtarna. Vi hade andra planer. 
Sur pupporna gav sig till slut och det fylldes på mer och mer folk framför scenen. Tre av oss stod och trängdes, den fjärde såg till att langa vinare i en strid ström.
Redan efter femte låten började vi skrika på " mörkrets man", Elkvarns särklass bästa låt, men den kom aldrig.
Vi fortsatta låt efter låt men blev totalt ignorerade. Till slut säger Plura "nu kommer kvällens sista låt" och börjar " när arbetsdan är slut, faller ett regn", avbryter låten och gör high five på alla som står längst fram. Vilken hjälte. hade självfallet hört oss hela tiden... Då gick han från att vara bra till en icon.
 
Bob Marley på Grönan
Självklart måste man skryta med att ha sett Bob Marley, två gånger dessutom. Första gången var magiskt inte bara för nostalgin utan för allt omkring, alla stenhöga bandmedlemmar som flummande runt, det stabila bakgrundsångerskorna och Bob självklart i mitten med en röst som bar  över allt... tror den fortfarande ekar mellan karuseller och tombolastånd
 
Lundell på Skansen
Nu hade man ju velat vara lite originell men tyvärr, det blir Lundell. Första sista turnen, avslut en solig kväll på Solliden inför en begeistrad stockholmspublik.
" nu ska jag spela en låt jag aldrig gjort live tidigare" och börjar spela Ulf Lundell – En Stockholmstjej Igen.
Efter ett par takter upptäcker han, förvånat, att hela publiken sjunger med, slutar sjunga, klart rörd, och lyssnar stillsamt på hur publiken i flera minuter sjunger denna, rätt ovanliga, sång. En fantastisk kväll med solen som sakta sjunger ner över Stockholm med sitt typiska blåa skimmer...
 
Bubblar
Tre skulle det vara, dessa fantastiska konserter tog inte ens plats:
Bowie på tennishallen, The Thin White Duke turnen, 77?, otroligt läckert och teatralt. började med att man visade Bunuels Den andalusiska hunden och i slutet tar Carlos Alomars gitarr över musett dragspelet från filmen
Mink De Ville.,.. vilken hjälte. började alla konserter med Mink DeVille – Harlem Nocturne (Instrumental), trångt och svettigt på en klubb vars namn jag nu inte kommer ihåg.
Bob Hund på Cirkus. Dom är alltid bra men detta var någon speciellt
Steve Earle på Lollipop festivalen. Uppenbart sliten, körde akustiskt trots att det i tältet bredvid spelades rave musik på hög volym, en ojämn kamp som Steve vann, lätt
Jesse Malin i Dublin. Gemensam välgörenhetsturne med Willie Niele och Marah.. oannonserat. vi var 50 personer i publiken " det var fler på mitt hotell rum igår" som en av artisterna sa.
Dom verkligen klev av scenen... inte till logen utan rakt ut i publiken med sikte på baren och t-shirts försäljningen. Underbart kul
Nu kommer jag i hastigheten inte på några fler
Sämsta konsert. helt överlägset Eldkvarn på gamla Fredmans. Efter tio låtar sa Plura " det här går inte, nu får ni säga vad vi ska spela"... 
 

Träningen

Som ni säkert förstår så går träningen sådär. Ligger 27 timmar efter planen... Testade att springa två gånger häromdagen. Först 6 km med en dryg timmes vila innan jag körde ytterligare 10 km. Kändes i benen på samma sätt som när man springer 16 i ett svep. Kan vara en metod när det känns lite tungt att ge sig ut på långrundor. 
Annars så får nog träningen anstå ett litet tag till. London till helgen, lär bli en och annan London Pride. Goda föresatser att springa i Hyde Park... det vet man väl hur det blir med det...
 
 
Sen är det dryga två månader kvar till Amsterdam, Känns rätt tungt faktiskt. Konstigt att man inte får det där endorfin behovet man är ute efter, inget sug efter att springa alls... Kanske skulle testa att cykla som variation.. fast jag har ingen cykel så det blir väl lite svårt. Verkar rätt dyrt med en träningscykel, behövs det verkligen så fina grejer för att träna lite? bättre att köra på en tung och rostig militärcykel, det är träning det
 
 
 

RSS 2.0