bulletinbergman

Idag kommer det bara att handla om mat men inte vilken mat som helst utan strömming. Denna Guds gåva till svenskarna.

Är strömming det godaste som finns? Fast det kanske är en jämförelse som haltar något. Strömming finns väl bara i Sverige och då dessutom i princip norr om Kalmarsund. Märkligt att man kallar det sill söderut och strömming norr ut. Fast sill är lite lika gott så det måste finnas någon skillnad.

 

Igår blev det favoriten; strömmingsflundror med kaviar emellan, panerat med mjöl, ägg och ströbröd. Till det potatismos med mycket muskot, inlagd gurka och rårörda lingon. Självfallet la jag in gurkan själv och rörde ihop lingonen. Man borde kanske plocka lingon själv för att det ska vara riktigt men så länge dom kostar 20 kr halvkilot på torget så är det knappast värt besväret.

 

Om jag någon gång skulle starta en restaurang, vilket jag inte ska, så skulle den heta Strömming och bara servera strömmingsrätter. Småströmmingar till förrätt, stora till huvudrätt. Strömmingsefterrätt kan bli lite knepigare men nåt ska väl gå att hitta på, annars får man väl göra nåt annat ursvenskt. Hovdessert kanske. Det måste vara helsvenskt, fast det kanske också kommer från Turkiet som kåldolmarna och köttbullarna. Sägs ju att det vara soldater i Karl XII:s arme som tog hem kåldolmarna efter kalles exil i turkland. Fast det kanske är en vandringssägen.

 

Några enkla strömmingrecept:
Det ovan förståss. Klassiker med kaviar emellan. Dillkaviar är nog ännu godare. Lägg strömming i lite mjölk en stund innan så försvinner lite av den beska smaken, glöm inte att klippa bort ryggfenan. Panera med först mjöl, sen ägg och slutligen ströbröd av något slag, ta din egen favorit. Stek i smör. Potatismos, gurka och lingon till. Räcker bra tycker jag.

 

En gi-variant är att byta ut potatismoset mot ett rotsaksmos istället. Ta det som finns på affären och koka ett vanligt mos, rätt gott faktiskt.

 

Chilismakande strömmingslåda. Ett otroligt enkelt recept som jag alltid kör på jul. Ta ett paket av ICAs passerade tomater med chilismak, blanda ut med lite creme fraiche eller grädde så den blir lite mildare. Lägg strömmingen relativt tätt i en form och häll på tomatröran, se till att det kommer emellan strömmingarna och inte lägger sig som ett lock. Kör i ungen tills dom är klarar, tar inte lång stund. Strö över dill eller nåt annat grönt när du serverar men det är naturligtvis inte nödvändigt.

 

Friterade eller stekta småströmmingar. Välj ut de minsta du hittar. Ha dom kvar som dom är ( glöm inte att klippa bort ryggfenan) eller dela dom så det bara blir en file, panera dom i frityrsmet och stek dom sen i massor av rätt het olja eller fritera som vanligt. Servera som fish and chips tillsammans med en chilisås gjord på enklaste vis, lite chilisås och creme fraiche, sötsur sås går också bra. Skitgott.

 

Byter ämne men håller mig till mat. Blev rätt lyckat i lördags. Kom på att man kunde göra ”soppbuffe”, dvs göra en soppbas som stod i en stor gryta på spisen sen fick folk fylla på sin soppa ur skålar som stod på bordet. Hade lite räkor, purjo, paprika och champinjoner. Hade väl kunnat ha lite annat också men just då kom jag inte på nåt. Borde ha köpt fiskbullar… (det är en riktigt favorit, prova att grilla dom på ett spett, skitgott). Rätt bra sätt att få folk att äta när dom vet vad som är i maten. Finns för dåligt med restauranger som serverar soppa. ”Soppköket” kanske har lite dålig klang men då vet man vad man får. Borde absolut vara en affärside. Snabbmaten som finns på stan är rätt trist, burgare och kebab ( ursvensk mat), ingen variation. Tur att det finns sushi men varför ska det vara så djäkla dyrt?  I Göteborg finns det en sushibar inte så långt från stationen som håller vettiga priser men det är den enda jag sett.

Känner att mattemat håller på att spåra ur… .kanske för att jag sitter på tåget.. haha. Tänkte igen på Ulf Larsson. Han verkar ju ha varit en hyvens prick. Såg på nyheterna att han bla startade Nya Kasino revyn. Sånt är kul. Carl-Gustaf, Gus Dahlström, Gösta Bernhard och dom andra. ” Då tar jag tagelskjortan på, då tar jag tagelskjortan på, att man vill synda då och då, det kan väl var och en förstå, då är det skönt att gå med tagelskjortan på”. Fan vad kul. En av mina absoluta favoriter, det är nog inte från Kasino, är Gus Dahlströms Hål i gatan. Måste kolla om den finns på youtube, det gjorde den inte.
HÅLFOTEN…..

 

Tagelskjorta fanns: http://www.youtube.com/watch?v=JDCgNx0h5rQ

Nu är det slutbantat…. Årets bantare de senaste åren, Ulf Larsson, död vid 53 års ålder. Han levde bättre som tjock än som smal tydligen, i alla fall levde han längre. Kommer ni ihåg barnprogrammet Bröderna Larsson? Strålande. DET var hans genombrott inte nåt programledarprogram.
Man får se till att man alltid har lite chips och choklad hemma ifall man skulle känna sig smal någon dag.

 

Fast träna borde man väl göra. Undrar hur mycket tid och energi man lagt ner på att prata om att träna jämfört med tiden man lagt ner på själva träningen. Blev man vältränad av att prata om det så vore man väl lika stor som Samuelsson nu. Superstars börjar om ikväll. Stenmark är absolut den som imponerar mest, 53 år och bäst i de grenar han vill vara med på, tom 800 meter ( i alla fall i sitt lopp). Det måste vara nåt kemiskt som gör att en del har så lätt för sig medans man själv för kämpa för att ens kunna gå rakt.

Lite orättvist att en del har all talang. Ta Lundell. Kan sjunga ( jo, det kan han), spela, skriva låter, texter, böcker och dessutom kan han måla.. jag kan nätt och jämnt skriva mitt namn läsligt, ni vill inte ens höra mig försöka sjunga. Tror jag har bottenrekordet någonsin på  Sing star eller vad det heter. Man borde få extra poäng om man kan undvika alla toner. Man blev inte ens bra på det man trodde man var bra på. Fast vem bryr som om att man kan bowla. Bowling är populärt, bowlare lär aldrig bli det. Finns nog inget mer töntigt. Inte direkt någon bra raggningsfras. ”Hej, jag bowlar. Visste du att bowlare gör det i tre hål samtidigt?”. Tror inte det funkar fast det finns ju mycket underligt folk så varför inte.

 

Polarbear.se fan sida på Facebook är nu uppe i 40 medlemmar trots begränsad reklam. Intressant med nya medier för att skapa varumärken och intresse. Facebook verkar onekligen fungera. Bob Hunds sida är väldigt aktivt med nyheter om nya konserter odyl. Rätt bra. Finns de företag som har delar av sin kundsupport på Facebook. Dom kunde lägga upp lite instruktionsfiler på youtube också, lättare att förstå när man ser än att enbart läsa text. Twitter är jag mer tveksam till. Verkar vara ett medie för medier. Problemet är väl att det kostar att skicka från telefonen och då avvaktar man. Fast det är ändå intressant att Obamas press sekreterade twittrade under valkampanjen. Har dock lite svårare att se hur man ska kunna utnyttja det i vanlig marknadsföring.

Undrar vad som kommer härnäst? Man blir väl till slut så stressad av all information man får att man slänger skiten och börjar skriva brev igen. När fick ni ett vanligt brev senast? Jag har inga kompisar så för mig var det onekligen ett tag men även om jag haft kompisar så hade jag nog inte fått några brev. Senaste var nog när man låg i lumpen och var på övning. Fick då brev från min dåvarande flickvän, ett trevligt avbrott i vardagen. Idag har man väl mobiltelefoner så man kan ringa hem även under krig.

 

Måndagmorgon efter en bra helg. Bra helger gör onekligen att man går in i veckan med mer energi och på bättre humör.

 

Olle Ljungström i fredags var verkligen en humörhöjare. Alla rykten om en sliten och otajmad Olle kom på skam. Visserligen mer och mer berusad men vem blev inte det? Ett par ordentliga glas rödvin under konserten plus minst ett utspillt var inget mot vad vi i publiken fick i oss. Hur som helst. Strålande versioner av bla För dom som väntar och Min far och jag ( vilket självklart är min favoritlåt).

 

Visst är det comebackande hjältar som berör en mest? Såg Magnus Lindberg för snart två år sedan, helt magiskt. Liten sliten karl, nästan lite Edith Piaf känsla, men när han väl började sjunga så var den raspigt och berörande rösten kvar. Midnatt i city, Röda läppar osv. Nästan så man önskar att Lundell skulle börja kröka igen. Nykter alkoholist, bra för honom förståss men kanske inte lika spännande konserter.

 

Vilken otrolig höstdag det verkar bli idag, den sista på länge enligt väderleksrapporten i morse. Hösten är här enligt meteorologen Sohlberg på TV4. Kan man verkligen heta Sohlberg och vara meteorolog? Tydligen. Vi hade en läkare i lumpen som hette Frisk. Lite svårt att gå dit ” Hej, Frisk” ” Hej, sjuk”.

 

Dags att dra igång dagen nu. Se till att få det gjort som ska göras så firman kan komma igång. Hemsida, mailadresser, utskicksmaterial, kontaktlistor odyl. Ska bli intressant att se hur det går, hade bara obegränsat med pengar så skulle man hela tiden driva egna företag, tyvärr är inte verkligheten så rosenröd.

 

15 år sedan Estonia förliste i natt. Fruktansvärt. Min närmaste kollega, Bertil, var med på båten och omkom. RIP Bertil. Ska nog ta en promenad upp till kyrkogården och minnesmonumentet idag. Det minsta man kan göra. Totalt 850 personer varav 500 var svenskar omkom. Sånt som inte händer i Sverige tänker man. Måste väl vara den största tragedin i modern tid. Tror alla i Uppsala känner minst en som var med.

Fredagmorgon, fast det visste ni väl redan. Kommer var sjunde dag. Nu har vi passerat höstsolståndet så nu är nätterna längre än dagarna. Fast det gör kanske inte så mycket, det är väl på nätterna man har haft det som roligast. Dagen som kommer efter kvällen före är sällan lika kul…..  Kanske aldrig lika tungt som Roffe Bengtsson hade det en gång i tiden http://www.youtube.com/watch?v=7VOV271oie4

 

Bokmässan pågår i Göteborg. Ger anledning till några reflexioner kring läsande.  Hörde att bokförsäljningen har ökat, förhoppningsvis läser man böcker man köper så då har alltså läsandet ökat. Det är ju  bra, så säger man i alla fall. Det tycker jag också men sen funderade jag… varför är det bra? Själv har jag börjat läsa deckare sedan nåt år tillbaka, antar att en stor del av ökningen beror på deckarvågen. Varför är det egentligen bra att man läser förströelselitteratur? Fast det är naturligtvis bättre än allt skit som går på tv ( Superstars undantaget, fan att man inte fick vara med).

 

Själv har jag blivit riktigt lat när det gäller böcker. Läser kanske 50 böcker per år och de senaste åren har jag nog bara läst 10 som inte är deckare ( kommer bara på David Lehanes The Given day, nån engelsk som jag inte kommer ihåg vad den heter, början av Simenone biografin ( skitdålig)… nån ”lyft dig i kragen och skärp dig” bok, en PG Woodhouse… sen kommer jag inte på nåt mer)  rätt slött, man blir lat och vill ha en enkel handling som går framåt hela tiden. Det är nog därför Stieg Larsson böckerna ( som jag själv inte gillar alls) är så populära, man vill egentligen bara veta hur det går. Da Vinci koden likadant. Dan Brownes nya har kommit förresten, beställde den från amazon häromdagen. Han har väl hållit på i fyra fem år så fakta borde vara mer korrekt i denna än i den förra. Da Vinci koden är i alla fall ett fenomen, inte många böcker som det skrivits så många böcker om, framförallt böcker som visar på alla fakta fel. Hur orkar folk.

Synd att böcker är så dyrt innan dom kommer på pocket. En av mina morgontv favoriter, Johan Hakelius, har kommit med en ny bok ”Döda vita män” som verkar intressant och kul men den går väl loss på närmare 300 spänn, om ett halvår kostar den 60 så det är väl klart att man avvaktar lite.

Ikväll är det dags för konsert med Olle Ljungström. Är lite kluven, såg nåt klipp från Way out west och det var inte bra, ordentligt sliten och ostämd. Man kanske skulle ha nöjt sig med skivorna. Samlingsskivan är rätt bra¸

spotify:album:02jkf6I3MsecJODKvnVtys

 

Fast samtidigt så vill man ju någon gång se sina idoler innan man eller dom dör. Har faktiskt lyckats se Bowie, Ice Cube och Lundell, dom är nog i topp tre för mig. Har också sett Common, en annan stor idol. Lyssna på Retrospective for life tillsammans med Lauryn Hill; http://open.spotify.com/track/6UkuRlEBGx1vsoS5Is447t

Snoop och Puff på isstadion för några år sedan var också kul att ha varit på, snacka om att vara äldst… Marilyn Manson. Mink DeVille för hundra år sedan, Lädernunnan, Ebba Grön, Reeperbahn… listan blir lång till slut. Det man dock inte skulle ha sett var Sex Pistols i Borlänge förra året, det var riktigt patetiskt.

 

Känns som man skulle vilja se Wyclef också, det borde inte vara helt omöjligt. Apocalypse från första soloskivan. Samlar en grekisk operasångerska Kalliopi Vetta, hur begåvat är inte det; http://open.spotify.com/track/1NPZkuUtWMIU4sN7aCGFGm

Sen tror jag nästa inte att det är några nu levande som jag känner att jag måste se. Får väl se konserter med det döda när jag kommer till himlen, får se till att inte trampa på nån anka bara ( se tidigare blogg).

 

 

 

Bob Hund konsert igår. Thomas Almqvist i högform. Finns bara en liten filmsnutt på youtube, dåligt!!
http://www.youtube.com/watch?v=k-mB3a7YW_I

”Vill nu umgås med nån som har nåt att säga till om eller med nån som har nåt att säga” Kan man ju fundera över.

 

Undrar hur mycket belöning det är för tips som får fast rånarna? Man kanske skulle ge sig ut på rånarjakt. Vart skulle en helikopteråkande bankrånare ta vägen…tål att tänka på. Undrar om dom sätter in pengarna på banken förresten. Då kan dom ta samma pengar gång på gång. Snacka om återvinning.

 

Maffiaboss från Balkan är senaste tipset. Pinsamt för polisen om det är Becke Bus från Brandbergen som i våras gick en helikopterkurs på AMS som står bakom alltihopa. Lite som Palmemordet. Klart det vara en internationell konspiration med terrorförtecken och inte nån hjärnskadad alkoholist från Sollentuna… Christer ”Kurden” Pettersson kanske. Fast han är död han med, synden straffar sig själv som det så fint heter.
Fast jag måste citera Lasse Lindroth ( fan, han är ju också död….börjar bli ett lite obehagligt tema här). ”Dödsstraff… 12 år.. blir ni inte äldre i Sverige” http://www.youtube.com/watch?v=mQpfH4FB7k8

 

40 millar på ett rån, 12 år i fängelse.. blir en nätt årsinkomst på nästa 3,5 miljoner, antagligen skattefritt… Skulle passa mig utmärkt, ute när det är dags att gå i pension.

 

Tydligen ville en polisman skjuta mot helikoptern men fick inte. Man kan verkligen undra varför dom har pistoler med sig ut om dom inte får använda dom för att avvärja brott. Han hade ju kunnat skrika nåt i stil med; händer över huvudet eller jag skjuter först. På jugoslaviska kanske. Undrar hur mycket polisinsatsen kostar, antagligen lika mycket som rånarna kom över. Och idag är det tydligen rattnykterhetens dag, man ska ha extra kontroller för att testa nykterheten hos bilförarna. Tveksamt om man har tid med det i Stockholmstrakten idag…

 

 

Värdedepårån. Visste inte ens att det fanns såna, värdedepåer alltså. Jättelika bankomater, lite svårare att ta ut men mer lönsamt.

 

Enligt GW lär det ha funnits närmare en miljard i värde depån. Man är i fel bransch… hyra en helikopter och några snabba killar så vips, en miljard rikare. Var ändå inne på att flytta utomlands, lika bra nu som senare. Hygglig timpenning i alla fall.

 

Polisen står handfallen.. nä? Vilken överraskning. Dom jagar väl svensson som kör 121 på motorvägen ” Du hade inte bälte på dig” ”jo” ” säger du emot va!” och helt plötsligt har man ett åtal för våldsamt motstånd på halsen.

 

Fan, det borde vara lag på att göra motstånd, kanske inte våldsamt då men så där lite lagom. Kanske är för mycket Bob Hund influerad just nu ”Nu är det väl revolution pågång, jag tycker väntan börjar bli lång”. Dags i kväll. Bob på Katalin, kan bli en höjdare. Tror det är femte gången jag ser dom, riktigt spänd på hur dom funkar i en liten lokal, senast var på Cirkus i Stockholm och det var strålande.

 

Såg någonstans att det folk helst vill kunna är att sjunga. Samma här. Verkar som en del har fått alla talanger och del, läs undertecknad, inte har fått några alls. Kan inte sjunga, kan inte spela, kan inte skriva, kan inte springa 100 meter på under 10 sekunder, saknar totalt bollsinne… nu orkar jag inte räkna upp fler saker jag inte kan. Har väl bara fått en gnälltalang kanske.

 

Såg också att det man är mest rädd för är att hålla tal, tvåa kom döden. Innebär alltså att man hellre ligger i kistan än håller tal på en begravning. Hålla tal är lätt bara man vet vad man ska säga, dö är nog också lätt, alla verkar lyckas rätt bra med det. Undrar om dödsångesten kommer när man blir äldre eller om man då är så nöjd att ha levt ett långt och, förhoppningsvis, lyckligt liv att man tycker det är nog. Vi får väl se, förhoppningsvis är det några år kvar, några år och några till Bob Hund konserter. Återkommer med rapport imorgon, dags att ladda upp med lite rockkänsla nu……

Idag blir det inte mycket till gnäll så ni som bara vill ha det kan sluta läsa. Idag blir det en riktigt nostalgitrip in i youtube träsket.

Satt och surfade runt lite, vet inte hur det kom sig men jag kom in på Tomorrow belongs to me, Cabaret sången ni vet, som har gjorts i alternativa ( minst sagt) versioner av bla Pogues och, en av min stora favoriter sen förr, The Sensational Alex Harvey Band.

 

Gick in på Youtube för att se om det fanns några klipp.. och det fanns det förståss, allt finns bara man orkar lite. Fan vad bra dom var, lyssna och njut. Hade väl sin storhetstid 73-74. Kolla in den randiga t-shirten… känns den igen? Om jag säger Sting? Lyssna på actionstrasse, hör man Johnny Rotten ? jag tycker det i alla fall. Han är död förresten, inte Johnny Rotten utan Alex Harvey. Fast jag såg Sex Pistols förra året och mer patetisk clown än Rotten får man leta efter, tyvärr får man känsla av att han bara var en clown även i slutet av sjuttiotalet. Död för mig mao.

 

Några exempel: Först Anthem. Drar in ett helt säckpipeband på slutet. Härligt svulstigt

http://www.youtube.com/watch?v=8zuuwG7NuPk

 

Delilah i rätt aggressiv version. Kolla in Zal Cleminson i bakgrund. Gene Simmons lär ha inspirerats till sminkningen efter att ha sett honom

http://www.youtube.com/watch?v=-0fT9BHpImI

 

Sen en av mina stora favoriter. Tror ingen annan har skrivit en sång som låter som en Raymond Chandler novell. Bara inledningen…….
”I got I call on a rainy Monday, business was uneasy. So I flipped open a packet of cigarettes and considered the situation” The Man in the Jar

http://www.youtube.com/watch?v=cutbD7Eb-Lo

 

Slutligen. Kanske deras bästa: Give my compliments to the chef
http://www.youtube.com/watch?v=n-nosdSTqEE

VAMBO RULES

 

Ian Dury också död. Ni har väl hört ” Sex and drugs and rock´n´roll”. Konstigt hur det blir med åren. Förr var det väl den ordning, själv var mina droger alkohol och koffein, inget värre än så, numera är det väl nästan tvärt om, fast bara nästan.

Många hjältar som är döda. Dom glöms bort fort. Först säljer man mer under några veckor, typ MJ, sen glöms man bort för alltid. När hörde man nåt med Zappa på radio senast? ”Hey there people I´m Bobby Dead. Remember me? No!!”

 

Fast tyvärr har väl det där med att människor man känner dör hör väl åldern till. Två bowlare jag kände dog i förra veckan, bägge drygt 70. Det får man väl säga är ungt idag. Hur gammal ska man bli för att tycka man stått hela sträckan? Pappa blev nästan 91, han vann nog över de flesta i sin egen åldergrupp.

 

Numera vill man nog inte bli för gammal. Vad hände med vår sociala trygghet? Bedrövlig åldringsvård. Visst, det är väl trevlig för det som har ett jobb att få 1500 mer i månaden men vi kanske kunde lägga lite av de pengarna för att förbättra för de som faktiskt har varit med att bygga upp det Sverige vi har idag. Tycker det är skandalöst att man inte får det avslut på livet som man önskar. För pappas räkning var jag tvingad att både skriva insändare och bråka med myndigheterna för att få honom till ett boende. Man borde ha rätt till det när man fyllt 90 och fått en hjärtinfarkt men så är det inte. Man kunde tänka sig att sätta in lite mer hemtjänst. Fast vårdfrågan verkar inte bli en valfråga denna gång heller.
Lite knepigt med vårbudgeten. Visst, det ska löna sig att jobba men samtidigt så är väl inte alla som är arbetslösa, snart över 10 procent av den arbetsföra befolkningen, slöhögar som vill leva på minimala bidrag? Man känner sig fan som en buse och snyltare. Undrar hur mycket skatt man har betalt.. oj, det var  ett klassiskt gnäll…. Genom åren. Man borde ha skattevägrat och satt in pengarna på ett ”dåliga tider konto”.

 

 

 

 

 

Måndag igen. Inte så oväntat, brukar komma en måndag efter helgerna. Lite annorlunda när man letar möjligheter istället för att åka iväg till jobbet. Knappast mindre stressande för det. Denna vecka är det dags att bestämma vad som ska göras i framtiden. Några möjligheter finns så det ska säkert lösa sig.

 

Det är lite knepigt att man inte får anmäla sig på Arbetsförmedlingen innan man blir arbetslös, första ar betslösa dagen ska man gå dit trots att man vet att man ska börja söka jobb. Borde vara bättre om man fick hjälp innan, fast det är väl andra som har större behov av hjälp kan man tänka sig.

 

Skönt helg. Hela golfgänget kom upp på lördagen, 9 man som spelade Grönlund i strålande sol. Först en vanlig tävling och sen en tremanna scramble. Mycket snack om party på kvällen. Några ville återse Katalin osv… Fast  åldern börjar ta ut sin rätt…. Ett segt gäng gick på Taverna och käkade på kvällen sen var det gäsparnas afton, en och en droppade av. Man orkar inte lika mycket längre, det är bara att inse att man börjar bli gammal. Kan förresten avråda starkt för att gå på Svenssons Taverna. Sämre och otrevligare service får man leta efter, fast pizzorna är goda.

 

Sen blev det aderton hål på Söderby på söndagen i lika härligt solsken men betydligt blåsigare. Kul att spela två så olika banor som Grönlund och Söderby dagarna efter varandra. På Grönan går det att missa lite men man kan ta sig runt skapligt ändå, på Söderby kostar varje miss ordentligt.

 

Nu är det dags att planera för vårresan. Ungern och Budapest är ett alternativ. Finns några bra banor och dessutom är prisläget väldigt bra. Skottland kanske, känns dock inte lika intressant speciellt inte tidig vår, man vill ju helst kunna spela i shorts. Kroatien har diskuterats. Många verkar tycka att Belek i Turkiet är det bästa. Kul att det finns lite alternativ, hade man en obegränsad budget så fanns det väl ännu fler förståss. Vi kör lågbudget. Förra året gick inte på under 4000 kr, flyg, taxi, boende och golf. Svårt att få det billigare. Kan inte släppa banan vi spelade, Black River. Otrolig svår och jobbig. Vi var tydligen de första som orkat spela två varv, visserligen hade några av oss golfbil men ändå. Klubbchefen var väl inte så imponerad av vårt spel men däremot av att vi kämpade oss runt. Verkade som de flesta klubbmedlemmar spelade de första sex hålen om och om igen och inte vågade ge sig ut på fälten. Mesar….

 

Man  blir som i sin egen lilla bubbla när man spelar golf en hel helg. Har ingen aning om vad som hänt ute i stora världen. Jag missade tom kyrkovalet. Fast jag får nog inte rösta kom jag på. Tur det, i princip tycker jag det är väldigt viktigt att man utför sina demokratiska rättigheter, rättigheter som folk i andra länder dör för att få. Man måste säga sin mening annars har man ingen rätt att klaga. Gäller inte bara när det gäller val utan i alla sammanhang. Det är så lätt att bara klaga utan att komma med alternativ och egna förslag.

 

Tänk vad man gör sig beroende av att hela tiden vara kommunicerbar. Stressen ökar. Har jag glömt mobilen, tänk om nån ringer. Uppkopplingen funkar inte, tänk om nån mailar.

 

Just nu känner jag mig avskärmad från tillvaron, nätuppkopplingen funkar inte. Det finns annat att göra, dammsuga exempelvis, men det går inte att koppla av ( är det motsatsen till att koppla upp) förrän  man har kunnat läsa mail ( de få intressanta jag får), kollat lite inlägg på facebook ( exempelvis om det blivit några nya fans till polarbear.se) och allt annat helt onödigt som man nästan reflexmässigt gör varje morgon och sen flera gånger per dag. Man borde nog försöka stressa av lite kanske, fast då försöker man väl stressa av snabbare för varje gång man gör det. Gunde vart tog du vägen? Varför är inte han med i superstars förresten? Dom kunde tävla i att äta frukost fortast.

 

 

Ringde i alla fall supporten, hur frustrerande upplevelse är inte det, sånt ska man inte göra på morgonen, hela dan kan bli förstör.
Dom börjar som vanligt. Har du gjort det? Ja. Har du gjort si och så? Ja. Har du router emellan modemet och datorn? Ja, det är väl klart jag har…. Då får du stänga av den… Då frågade jag till slut om han var helt desperat eller om det var otänkbart att felet kunde ligga hos dom. Verkade nästan så. Till slut, vilket han borde ha gjort direkt, undersökte han om andra i huset hade samma problem… jo men visst, ingen hade fungerade uppkoppling.  Det hade jag kunnat räkna ut med tånaglarna..

 

Är detta ett supportproblem eller är det generellt? Jag tror att vi idag mer och mer tenderar att skylla ifrån oss. Mitt fel kan det inte vara och om det ändå, mot förmodan, skulle vara det så berodde det i alla fall på nån annan. ”Han slog tillbaka först”. Där kom det lite gnäll i alla fall. Skönt eller hur?

 

 

Gillar ordet meta… inte namnet alltså. Vad är det man läser på aftonbladets sida numera. Enbart metanyheter. Vart har vi kommit när det som är mest intressant för media är vad andra media gör, vad det är på tv, vad kändisar med överdriva exhibitionistiska drag tycker om att bada med skalbaggar eller vad dom nu gör? Måste väl finnas intressantare saker att kommentera än det. Fast man vill väl leva i sin lilla bubbla, förfasa sig över puckade hemmafruar i USA ( trodde jag läste fel på löpsedeln, Anna Anka, Arne heter han väl?) och annat överdrivet så man slipper fundera på hur man har det själv. Religionen är inte längre opiumet för folket, det måste vara dokusåpan. Tror inte Marx ( eller var det Engels) hade förutspått det. Skönt att Bengt Magnussson finns, det hade dom nog förutspått, dom gick väl i skolan tillsammans.

 

 

Nu lite metabloggande. Det finns dom som läser min blogg och om du läser detta så tillhör du också dom….
Fått klagomål på att jag gnäller för lite, djävla gnällspikar, nån som gillade min toppade boll logik och nån som i alla fall har insett att jag ser ut som en filmstjärna ( även om det inte är Sean Connery). Kul med läsare och kommentarer.

 

Torsdag redan. Fan vad dagarna går fort. Som Matt Johnson ( The The)sjunger. ” Minutes drag and the hours jerk” ( fantastisk artist ny spotifylänk: http://open.spotify.com/album/5K5vUTocXxi9OTkSDQEbx8)

Lördag hela veckan ( Kurtan…. Det är också en hjälte). Superstars på tv igår. Gamla idrottshjältar. Tyvärr inte dom mest karismatiska… Var tog alla original vägen? Frank, Ricky, Patrik, Carla. Dom blev gamla kanske…Fast Ricky Bruch blir nog aldrig gammal. Han har fortfarande svenska rekordet i diskus, satt 1984.. Superstars är kul i alla fall. Man kommer ju ihåg hur Isak vann världsfinalen ( tror jag det var), hur Ricky slängde medicinbollen i väggen och hur den rökande, öldrickande fd Formel 1 föraren James Hunt sprang hundrameter på 10.9 ( tror jag det var). Men, som allt annat, det var länge sen nu.

Dom skulle ha en superstars för gamla komiker också, stand up superstar. Kurtan, Carl-Gustaf ( och han är visserligen död men det var bara ett exempel), Lars Ekborg ( ok, han är också död, käringar över fyrtio…sånt gör dom inte längre), Roffe Bengtsson ( också död.. går inget bra det här, dagen efter kvällen före, kanske den roligaste sketchen genom tiderna). Alla är döda. Tur vi har Stefan och Krister ( Edvin i full frys, vilken hjälpte.. Menar du nu?)

Undrar vad man gör på 100 meter idag. Man får väl ta vätskepaus halvvägs kanske… Sprang på 11,6 när jag gick på högstadiet vilket var bra då, nu lär man nog få svårt att ta sig under 15. Det är ungefär samma fart som en 10.000 meterslöpare håller varv efter varv ( nästan i alla fall). Ger lite perspektiv på hur otroligt bra dom är eller också ger det perspektiv på hur otroligt dålig man själv är. Vore i alla fall kul att prova även om man säkert kommer att misslyckas.

För att citera Samuell  Beckett ( han som väntade på vadå?) ” Try, fail, try again, fail better” Inte dumt tänkt. Om man skulle gråta för alla misslyckanden då blev det inte mycket gjort. Upp igen och sen misslyckas. ”Slog du dig. Jajjamänsan!!”

Som den svenska traditionen kräver. Torsdag är sushi dag. Sushi och miso soppa måste vara en numera ingå i den svenska mattraditionen tillsammans med pizza, kebab och makaroner ( var tog det stuvade vägen förresten och var kom pastan ifrån?)

Så, för att inte försmäkta av hunger så lägger jag ner nu och går och äter sushi. Rekordet på tjugofem bitar sitter löst.

 
Lovar att gnälla mer imorgon... man har tappat stinget. Gnällstinget... kommer nog tillbaka.

 

Tar läxorna aldrig slut… som Lundell sjunger på Tre bröder.. http://open.spotify.com/track/2Av7fIjzictoJSQuvoCLVI ( här i version från den otroligt bra live skivan Maria kom hem)

Det är alltid nåt nytt test, kan du det, vet du det, vad kan du, aha inte det, jasså.

Det är alltid en kamp som aldrig tar slut, kampen pågår väl livet ut är jag rädd, frågan är väl, ska det verkligen vara så? Ska man inte kunna luta sig tillbaka och säga… ”det var det det”, alltid någon som ska säga….”jasså, men det här då?”

Jag är rädd för att det aldrig blir lugnt, tuppfäkteriet fortsätter väl på pensionärshemmet också, rullator race till middagen, vem har vilken plats  osv osv. Det är väl människans lott antar jag, ständig kamp. Rätt tröttsamt. Man skulle vara ett lejon, äta ibland och sen ligga och lata sig.

 

Fyllde på puffen jag köpte i Turkiet med tidningspapper ( ja, man ska göra så…) igår kväll. Doften av trycksvärta fyllde lägenheten. Tror att doften av trycksvärta är mina Madeleinekakor ( för er obildade… slå upp det, läxorna ni vet).

Hör min mamma. ”Titta, nu är det trycksvärta på dörrkarmen igen… Björn!!”

Kanske inte lika glamorösa minnen som den gode Marcel Proust men vem har rätt att värdera barndomsminnen? Annars har jag väldigt svaga minnen av min barndom, är det förträngning eller helt enkelt ett för litet internminne? Jag tror det senare, alla annan skit man fyller hjärnan med har tränger ut annat. Fast någonstans ligger det väl begravt antar jag, hjärnan lär visst inte glömma något. Konstigt att man bara kommer ihåg oväsentligheter, kommer lätt ihåg bandmedlemmar i sjuttiotals rockband men inte mitt eget mobilnummer, första slängen av senilitet kanske.

Hoppas jag kommer ihåg att skriva imorgon.

 

Månen lyser så tyst och kall  i natt och vi väntar på värmen från söder.

Vaknar i ett kylslaget Uppsala men med strålande sol. Hösten är verkligen här. Utanför har löven börjat gulna så smått. Om inte vinter kom efter hösten så skulle jag nog tycka att detta är den finaste tiden på året. Kunde vi inte ha höst-sommar-vår-sommar istället för den eländigt, blaskande och ruggiga sk vintern. Man får sikta in sig på att hitta nåt på varmare breddgrader när man blir äldre. Kanske hoppas på att någon av ungarna flyttar utomlands, skaffar barn och så får vi åka ner som barnvakter….

Som pensionär behöver man inte mycket, har man bara plats för rullatorn, golfbagen och Porschen så får man vara nöjd.

Var nere och kikade på korpbowling igår, division fem. Vilken glädje! Ena laget helt otroligt urusla men dom tyckte det var skitkul.  Duktiga spelare på banan bredvid blev irriterade för att dom inte lyckades i varje slag, nybörjarna misslyckades hela tiden men hade roligast. Finns nåt att lära av det tror jag.

Allt är väl roligast i början, innan förväntningarna och kraven kommer, innan man upptäcker att man inte kommer att bli så bra som man hade hoppats på. Det är då ursäkterna kommer. Som en fd bowlare sa igår ” Jag har ju inte spelat på 12 år” trots att han hade ett ett år gammalt klot i väskan. Ja ja…

 

Hur länge kan man vara nybörjare i en sport förresten.  Lovande kan man nog vara hela livet, i alla fall i bowling. I golf har jag aldrig varit lovande. Har jag spelat golf i 29 år men är fortfarande nybörjare eller är man helt enkel bara talanglös och oduglig? Det är nog det senare. Då får man skylla på annat; spelar inte så mycket, har ont i ryggen.. och sen den sämsta ursäkten av alla; jag är dålig på att putta… precis som det momentet inte ingår i spelet.

Dags att dra igång träningen idag. Finns inga ursäkter längre. Dessutom fint väder. En kortare löptur följt av ett längre bad blir en bra avslutning på dagen. Så, om ni inte hör av mig på ett tag så fick jag en hjärtinfarkt.

 Lämnar ett regnigt Ankara höljt i regndis tidigt söndagmorgon. Tomma gator glänsande i caféernas svaga neonljus.  Fyra miljoners staden sover medan vi färdas i på breda gator som skär likt knivar genom stadens bostadsområden. Sanna muslimer har redan ätit sitt sista mål mat för dagen för att fast till halv åtta i kväll. Själv äter jag några brödbitar, lite ost och oliver som hotellet skickade med i taxin.

Sanna muslimer verkar svåra att hitta trots att Turkiet är ett muslimskt land. Landets religion stavas f-o-t-b-o-l-l och då storlagen från Istanbul. Man går man ur huse för att se stormatcherna.

Pegasus tar mig från Ankara till Istanbul för ynka 200 kronor. En nescafe i pappmugg kostar dock 25 kronor, det är likadant på alla flygplatser, fast vad har man för val om man är sugen på en morgonfika?

Sorgligt att lämna Jennie i Ankara men den här veckan har övertygat mig om att hon kommer att få det riktigt, riktigt bra. Vänliga och hjälpsamma människor, kanske lite mycket ibland men det är bara att säga ifrån så ger dom sig. Att få gå på hennes universitet, Middle East Technical, verkar vara alla turkars dröm. Hoppas det är lika bra som dess rykte.

 

Några reflexioner över veckan. Vad har varit positivt? Vad har varit negativt?

Det positiva är framförallt all hjälpsamhet. Alla hjälper till oavsett om dom kan engelska eller inte. Alla frågar var man är ifrån, att dom sen inte har en aning om vad Sverige är har väl ingen betydelse, nyfikna och intresserade har dom i alla fall varit.

Transport fungerar väldigt bra och är riktigt billigt. I Ankara var det inte så lätt att förstå hur man skulle åka men det berodde nog mer på att vi inte hade någon karta än att det egentligen var svårt. Bussen från Istanbul till Ankara var helt strålande, hade tom trådlös uppkoppling, och kostade nästan ingenting.

Maten kanske inte har varit någon riktigt sensation men välsmakande och vällagat har det varit. Shopping bra om man orkar diskutera hela tiden. Drama, drama, drama.

Internet fungerar helt strålande. Bägge hotellen hade väl fungerade trådlösa uppkopplingar, kostnadsfritt, bra frukostar, speciellt i Ankara,  och var väldigt prisvärda.

Vad var negativt? Kommer egentligen inte på någonting. Kanske alla inkastare… where are you from… men det får man väl stå ut med på turistorter.

Turkiet var med andra ord en övervägande positiv upplevelse, speciellt människor, och då har vi enbart skrapat på ytan av detta stora, mångfasetterade land.

Hädanefter kommer det rapporter på läget i Sverige, lovar att ni ska få slippa reseberättelser nu på ett tag, i alla fall före Dublin i december.

Annorlunda dag i Ankara. Hade inget för oss så vi bestämde oss för att göra lite shopping. Ut till Pandora shoppingmall… Into the wild kan man lugnt säga. Taxichaufför som hela tiden frågade om det var ok att röka, nix pix….

Fst vi handlade vi nästan ingenting.När vi var klara bestämde vi oss för att ta Dolmus till stan, dvs en minibuss som kör som det är den sista stunden på jorden, skulle dom krocka så blir det definitivt det sista man gör. Tog en sväng i centrum och bestämde oss för att ta en dolmus hem. Det var helt djävla omöjligt. Fick till slut hjälp av en civilklädd polis som visade oss vägen till samma djävla buss som vi åkte till igår, den som gick runt hela Ankara. Fick bli taxi… när vi började reagera på att vi inte kände igen oss och på att taxameterna började gå lite väl långt kom han på att han kört fel. Tur att det fanns andra taxi bilar i närheten som kunde ge honom vägbeskrivning. HGPS. Human geografic positioning system…

Efter det blev det en rakning.

Osama tog kniven, satt den på min strupe men jag höll mig lugn, sa ingenting, stirrade honom i ögonen och tänkte lite högt ” just try it MF, we will nuke you  back to the stoneage”… fan, det var ju inte jag, det var ju….. Nixon.
Hur som helst så gick det bra, överlevde.  Slät som en barnrumpa. Man ska inte vara så misstänksam, speciellt när man frivilligt utsätter sig för fara.

Middag med en fd medlem av riksdagen, numera investerare och uppbenbart intresserad av stärkta kontakter mellan Sverige och Turkiet. Mycket trevlig. Tog oss till en väldigt bra turkiskt restaurang. Fantastiskt bra mat och samma priser som på alla andra ställen, finns nog en hel del kvar att utforska i Ankara innan man är klar med den staden. Är riktigt avundsjuk på Jennie som får chansen. Blir säkert jobbigt men också väldigt både intressant och trevligt.

Nu är det dags att åka hem. En hel vecka i Turkiet med Jennie, vi har haft skittrevligt, sett mycket, upplevt mycket, träffat väldigt mycket folk, allt superbra men trots allt, man längtar också hem. Så är det väl, home is where the heart is, inte som det heter i sången “Wherever I lay may hat, that´s my home”. Fast egentligen är väl hemma där de man älskar och håller kära befinner sig. Svårt när det är så utspritt. Stockholm, Ankara, Uppsala. Fast så är det väl numera. Man är nära genom de kontakter man har på msn, facebook, mail, skype, inte genom att träffas och prata fysiskt.

 

 

 

Första hela dagen i Ankara. Inte samma känsla som i Istanbul, mer utspritt, mer rörigt. Svårt att åka buss, olika bussbolag, olika betalningsmetoder, inte lätt att begripa.
Men som vanligt kom en vänlig själ till vår undsättning. En karl på bussen drog sitt kort och så betalade vi honom istället, bjöd oss tom på middag på kvällen, kanske blir av imorgon. 

Vi får hjälp överallt. Tror inte det beror på att jag ser ut som grannen i Beck ( som jag fick höra på facebook idag.. det bet). Tre personer hittills idag som gått omvägar för att hjälpa oss, inte för att undvika oss alltså. Visserligen gav en person oss information om rätt buss, han glömde dock att berätta att den åkte runt hela Ankara innan den var framme men ändå. Tog oss 30 minuter plus 10 minuters promenad. Ikväll tog vi taxi 7 minuter…. Fast han körde också som… ska inte nämna namn men vissa av mina bowlingkompisar. Fick tom en polis att flytta en vägkon så han kunde köra mot enkelriktad. Lyckades köra för 35 kr istället för det normala  50, han fick 50, det var han värd.

 

Sen måste jag skänka en tacksam tanke till SAS Radison, dom räddade mig när livet höll på att bli ett enda stor elände. Lyckades hitta en toalett på stan. Hål i golvet var väl ok men nåt äckligare får man leta efter, sprucket porslin, inte städad sen ataturk kom till makten och dessutom inte spolat. Dessutom hade dom mage att ta betalt… fast vi hade sett ett SAS Radison i närheten så vi tog oss dit, inga problem att få låna toaletten. Vilken lättnad… bara sätta sig ner och låta det rinna… lycka!!!! Ska hädanefter försöka bo där så ofta det går. Hotell Houston är fint men just vid den tidpunkten låg det fel.

 

Angående gräshoppsteamat. Här är det taxibilar. Har aldrig sett en stad med så många taxibilar och det flesta tomma, måste vara ett hårt jobb. Hittills har vi inte åkt med nån som inte frågat var vi är från, de flesta har dock ingen aning om var Sverige är, vi har tydligen gjort lite dålig reklam för vårt land. Knepigt att säga Zlatan Ibrahimovic när man ska förklara vad Sverige är, fast det funkar ibland, annars så verkar vi vara väldigt okända.

 

Det kan väl vara en lärdom man tar med sig; Sverige ligger inte mitt i universum. Vi är en rand stat i en stor värld och majoritet, kanske 90 procent, av alla människor känner inte till Sverige. Man kanske skulle döpa om oss till IKEAland istället, det MÅSTE folk känna till.

Billy? Hm, Billy. Såg en IKEA kasse i Istanbul så dom måste finnas i alla fall.

Lite speciellt att Ankara Open i bowling går precis när vi är här. Nu ligger bowlinghallen lite utanför stan så jag vet inte om vi orkar ta oss ut dit, vi funderade på det idag men sen kom vi på att hotellet, ett bad och en bira var skönare. Tror det var ett bra beslut. Varför titta på bowling i Ankara när jag inte gör det hemma? För att det är i Ankara antagligen. Kanske kan be att få sparra.

Ser jag verkligen ut som Becks granne?

 

 

Dagen gick åt till att ta sig från Istanbul till Ankara. Först macka som packning och sen iväg till resebyrån för shuttlebuss till buss stationen, viss väntan visserligen men det gick bra, mycket folk att titta på. Man börjar bli van att folk stirrar…

Sen buss i sex timmar, otroligt fin buss, dom kom med vatten och mackor på vägen, hade tom internetuppkoppling. Kostnad, nada.
Resan gick faktiskt rätt fort. Folk är otroligt vänliga och hjälpsamma. En kille på bussen som gick med oss till tunnelbanan i Ankara bara för att visa vägen, ingen baktanke eller vilja att få pengar, bara att få hjälpa till, där har vi nåt att ta efter i Sverige.

Ankara verkar väldigt stort så vi tog en taxi… gick på hela 50 kronor för 15 minuters åktid. Man skulle verkligen vilja veta vad vår taxichaufför pratade om, han verkade verkligen skämtsam.

Hotellet verkligen fint. Ett mycket annorlunda badrum.. eller badrummet var ok men det är ett stort fönster ut om rummet, tur nog att finns det persienn. Undrar vad arkitekten tänkte på när han ritad det.

Tog en promenad innan vi åt. Här stirrar inte folk, nu blir man nästan irriterad över det. Va? Ser vi ut som alla andra. Dom kanske bara är hövligare.

Blir ingen lång rapport idag som ni märker, har inte hänt nåt, jag har inte retat upp mig på nåt… nästan tvärt om.. Fast lite gnäll, om turkarna kan hålla alla toaletter glänsande rena, där vi stoppade idag med bussen är det värsta jag sett, så borde vi jag kunna städa mitt badrum ibland.. kan man tycka.

Angående översvämningar. Vi har inte sett nåt alls, inget överhuvudtaget, fast det ska visst regna i tre dagar till.

Hoppas kunna återkomma med bättre rapporter och kommentarer längre fram. Dags att titta på rapport. Vilke

 

Sista dagen i Istanbul. Spenderade morgonen med att fixa mobil och bussbiljett. Kostade 350 kr att åka från Istanbul till Ankara med buss… för två personer. Kan man klaga på priset? Kanske förklaringen till att inrikes flyg var så billigt.

I Istanbul är det väldigt billigt att åka kommunalt, kostar oss 8 kronor att ta färjan från asien sidan till europa sidan. Vi har gjort av med cirka 100 kronor på transporter under tre dagar i Istanbul. Inte undra på att folk åker kollektivt istället för bil. hemma är det alldeles för dyrt att åka buss och tåg, är det inte självklart att det ska vara billigt annars tar man helt enkelt bilen.

 

Idag var gräshopporna borta i alla fall. Hittade ett annat gäng men dom höll sig på bron mellan gamla och nya sidan. Fiskarna som fiskar ihop familjens kvällsmat. Bara småfisk men många istället.

Idag var det shopping som gällde. Finns självfallet inget till fullvuxna karlar.. som jag alltså, Sean Connerys yngre och snyggare brorsa ( som jag blev kallad häromdagen… ok, la till det där med snyggare. Dessutom var det en mattförsäljare men varför ska man anta att alla som säljer mattor ljuger?) så jag koncentrerade mig på kryddmarknaden istället. Blev några påsar. Lite svårt att veta vad man behöver och vad som är bra, man behöver nog gå där ett tag för att lära sig. Kände mig nöjd med köpen och det är ju huvudsaken, oavsett hur lurad man blir… fast där var det faktiskt fasta priser. Fan vad det är jobbigt att pruta…

“hi mister, where  are you from? “Det sager som efter att man sagt nej. ”Kul att du frågade, Sverige, vi slog Malta i fotboll, hur gick det för Turkiet mot Bosien?” ” … ungefär som det gick för Danmark mot Albanien” svarar dom kanske. 

Imorgon bär det alltså av till Ankara. Osäkert med uppkoppling på hotellet. Undrar om ni kan klarar er utan mina rapporter fram till på söndag. Ni får väl helt enkelt läsa om inläggen så ni inte får för svår abstinens.

  Rätt likt Sean Connery eller hur? Fast yngre... och snyggare.

 

Gräshoppor, bara gräshoppor, hela Istanbul fullt av gräshoppor...

Fem stora kryssningsfartyg angjorde Istanbuls hamn igår kväll med huvudsakligen amerikaner ombord. Dom gjorde Istanbul idag... Horder av amerikanska tanter med gympadoujor välde fram över Hagia Sophia... fan vad irriterande.

" That´s lovely dear, where is the restroom?"



Frivilligt att betala vid mosken, såg inte en amerikan som la nåt... dom vill väl inte stödja musliska terrorister kan man tänka ( jo, jag la en slant). Märkligt sätt att resa på. Båt och sen i samlad trupp på dagen rusar man runt sevärdhet efter sevärdhet.


Vi tycker det är roligare att gå lite vilse, se nåt av det vanliga livet, äta där vanligt folk äter osv. Det där var lite pretentiöst skrivet kanske.... man tror nog att man är mer tolerant än man egentligen är. Lätt att det slinker ur ett djävla turk eller djävla amerikan när man blir irriterad. Fast turkarna är väldigt hjälpsamma, inte speciellt påstridiga heller, inte mer än på andra ställen iallafall. Inkastare är visserligen irriterande men man vänjer sig. Varför har vi inte inkastare i Sverige, borde vara ett jobb för mig. Hej, var är du ifrån, stenhagen, då har vi ... nu spårade jag ur... där kom fördomarna fram igen. alla i stenhagen lever väl inte på kebab?


Märkligt i turkland att man inte har några kvinnliga försäljare eller inkastare.  Eller västerlänningar. Kanske är olagligt.
Ramadan har vi inte märkt mycket av iallafall, trodde dom var muslimer här men icka sa ahmed. Inga mattor, inga böner, äter och dricker hela dagarna.....


Dags att avsluta dagens något förvirrade rapport. Ni skulle också bli förvirrade om ni fortfarande har " where are you from" " that´s lovely " och en och annan åsksmäll ringande i öronen.. och ingen mobiltelefon... man kan få ångest för mindre.

Första riktiga dagen i Istanbul. Inte så varmt som man kan tro, inte så stökigt heller, trafiken rätt normal. Dom stannar tom om man kliver rätt ut i gatan vilket de flesta verkar göra, varför man har investerat i övergångsställen är en gåta.

Märkligt hur mycket folk som kan några ord svenska, och då menar jag inte bara ”va e du från” utan riktigt. Vi träffade en man som hette, and this is the God damn truth,  Jonas Bulleseye… ägde en stor mattaffär, en matt fabrik , sålde till IKEA. Familjen hade en massa projekt på gång. Hävdade att han köpt sex  miljoner rävskinn från Finland alldeles nyligen. Verkade väldigt seriös men ändå, sex miljoner…..

Då uppstår den slutliga Vem vill bli miljonär frågan. Hur många rävar finns det i Finland? Antagligen sex miljoner färre än tidigare.

”Hur gammalt är det där dinosaurieskelettet ? ” frågar besökaren guiden.
”Tre miljoner, fyra år och fjorton dagar” får han till svar.
Lite förundrad frågar han hur guiden kan veta det så exakt:
”När det kom hit var det tre miljoner år och det var fyra år och fjorton dagar sen” får han till svar. Det gäller att veta sin grundfakta.

Fast det var en parentes, han var väldigt trevlig och hjälpsam, turken alltså. Turk med isländska mormor.

Annars var det rätt kul i basaren. Man försöker ju komma undan men dom är rätt fyndiga. Några konversationer:

Jag sa ” I´m not buying” svar ” I´m not selling”
” We are just looking” ” I´m just selling”
“We have everything except customers” stackars honom.. fast rätt kul sagt.

Utanför hotellet så träffade vi på ytterligare en svensktalande. Fast jag tror det beror på att vi pratar hela tiden, alla lyssnar, öronen fladdrar på alla. Finns det en affär att göra tro? Aha, svensk.. ingen ide att sälja klockor till dom, däremot en matta. Tror dom att vi har det kallt på golven eller? Fast det stämmer ju.

Blev ingen stor shopping idag. En puff var min skörd. Återkommer med ny rapport om Istanbul imorgon, rapporterna om världen får anstå tills jag är hemma. Då kommer ett kommentar om LAS, trafiksituationen i Uppsala, dubb däck och lite lite om livet i stort, som ju är rätt bra eller hur?

 

Kväll i Istanbul. Man kan tro att vi har fått jet-lag, klockan är halv nio och vi är på väg till sängs. Tidigt morgon men allt gick bra.

 

Istanbul är verkligen en annorlunda stad. Tog väl 45 minuter från flygplatsen till hotellet och då har vi ändå bara kommit till den asiatiska sidan. Fast det är väldigt trevligt här. Smågator med restauranger och butiker. Bara turkar och sen en och annan amerikansk turist med Lonely Planet guide i handen. Vi åt uppenbart på en som var där. Var inte mer än sådär, hoppas på bättre tur med maten imorgon, idag var vi ändå så trötta att vi inte hade kunnat uppskatta något mer avancerat i alla fall.

 

Hittills har alla varit väldigt trevliga, hotell ägaren gick med oss runt och försökte fixa kontant kort till telefonen, visade sig vara mer eller mindre omöjligt. Något mer komplicerat och omständigt får man leta efter. Sen fungerade det inte i alla fall så det är bara att ge sig tillbaka dit imorgon igen.

Hur svårt kan det vara? Som det heter.

Känns lite konstigt att vara borta när man skulle behöva vara hemma och fixa jobb eller uppdrag. Har haft en del möten, ett par riktigt intressanta, så man får hoppas att det löser sig. Oavsett hur lugnt och säkert men är att det kommer att bli bra så finns den där lilla krypande osäkerheten där ändå, kommer upp på ytan när man minst anar det.

 

 

Såg tre ankor gående på gatan alldeles där vi åt i kväll. Det ser man inte varje dag i Sverige precis. Kom att tänka på en historia:

 

Tre män kom till himlen och pratade med Sankte Per. ”Här är allt underbart så länge ni inte trampar på en anka, då blir ni hårt straffade”.

Männen trodde väl att dom skulle klara det rätt lätt men redan efter en kort stund så trampade en av dom på en anka.
Vips så satt han fastlåst till händer och fötter med den äckligaste, mest motbjudande kvinna man kan tänka sig. ”Ni sitter nu ihop för all evighet” säger Sankte Per. De två kvarvarande männen blev nu väldigt försiktiga men trots det så trampade en av dom på en anka… samma sak hände honom som hade hänt den första mannen. Evig pina.

 

Den tredje mannen blev nu väldigt, väldigt försiktig. Gick runt i himlen och njöt tills han helt plötsligt märker att han sitter fastbunden med den vackraste, underbaraste kvinna man kan tänka sig.
Inte helt missnöjd frågar han ” Vad hände?” ”Inte vet jag, ” sa kvinnan, ”jag råkade bara trampa på en anka”.

 

Så kan det gå. Se alltså upp för ankor får bli dagens uppmaning.

Lördagmorgon. Skulle blivit en golftävling men Johan är sjuk så det blev inställt. Trist men i gengäld fick man en hel dag över. Inte ofta man har sån lyx. Man kanske kunde sälja en dag till nån som behöver, verkar som alla har för mycket att göra och ingen tid över. Fast tid handlar enbart om prioriteringar.
Vill man göra allt så finns det inte mycket tid över till annat.

Såg en bra kommentar i Philip Roths bok ”The plot against america”. ”Han vet allt, synd att han inte vet nåt annat”. Hm.

Idag börjar bowlingserien, slog faktiskt på live scoringen från brännkyrka där farmarlaget spelar. Rätt skönt att slippa åka med samtidigt som man lite saknar tävlingsmomentet. Men så är det, man kan inte få allt. Undrar hur många matcher man spelat genom åren, borde bli över sjuhundra matcher, alltså närmare 3000 serier, egentligen helt otroligt hur mycket tid man spenderat på nåt man egentligen bara var halvbra på. Fast kul var det, djäkligt kul. Speciellt när vi lyckades ta ett rätt talanglöst lag att bli ett av Sveriges bättre lag. Slutspel, silver i fem-manna SM. Som sagt, kul kul kul.

Fast det var länge sen nu, allt är länge sen nu. Saker som man tyckte hände igår kan ligga 10-15 år tillbaka i tiden. Beror det på att det inte händer så mycket, att man inte får lika många minnen när man blir äldre eller beror det på att man glorifierar det som hände förr, man filtrerar bort det dåliga och förstärker det som man tyckte var bra. Fast per definition måste väl minnen ligga i det förgångna annars blir det knepigt. Dejavu igen kanske.

 

Imorgon bär det av till Istanbul och sen, på torsdag, vidare till Ankara. Mycket spännande. Tydligen över 30 grader och, tyvärr, ramadan…. Inte så bra. Man kan tydligen inte gå ut och äta när fastan bryts kl åtta på kvällen utan man måste äta tidigare eller senare. Fast det kan man väl göra.

En ytterligare tillfällighet. Ankara open i bowling går samtidigt som vi är i Ankara. Så, man åker långt och länge och lär väl i alla fall hamna på en bowlinghall. Hade man varit i form så hade man väl spelat.

Hoppas att det går att uppdatera bloggen när vi är i Istanbul så ni får bli riktigt avundsjuka på hur fint det är.

 

 

 

Har inget att skriva om idag. Ingenting. Helt blank. Fast jag skriver ändå även om det knappast är troligt att någon vill läsa mitt svammel. Är det så att skrivandet till slut blir ett tvång, alla mina läsare (kanske vore lättare att maila till de 11 som läser varje dag…..) förväntar sig att jag ska skriva… kanske inte men låt mig tro det.

Det är väl när saker går från hobby till tvång som det blir jobbigt. Som att jobba.. .om jobbet vore ens hobby så skulle det nog vara rätt lätt att gå dit. Är det ens hobby behöver man inte heller ta ansvar.

Ungefär som försäljning. Alla på ett företag vet precis hur man ska göra om dom själva slipper ta ansvaret för resultatet. Hur många gånger har inte nån från styrelsen, helst nån helt ny, sagt ”har ni tänkt på det, har ni pratat med dom, det borde gå att sälja mer osv osv”. Fast dom sätter sig aldrig i en säljposition själva.

Fast själv vet man ju också precis hur det ska gå till… speciellt i idrott.. hur fan kunde han missa, det var ju öppet mål? Bänkexperter. Finns i alla idrotter, nästan värst i bowling.

Apropå ingenting. Fick klagomål att jag inte gnällde tillräckligt. Gnäll själv då, säger jag, om du tror att det är så djäkla lätt.


Blir mer skrivet imorgon, kanske har hänt nåt då….

Dags för vm-kval match i helgen. Allt fokus på Zlatan, med all rätt, han är för bra för svenska landslaget.
En reflexion kring detta.

Svenskhet. Vad är svenskhet?

Hör rätt ofta ”han är så osvensk” och då i en positiv term. Betyder väl att man är mer spontan eller nåt sånt.  I idrottssammanhang betyder det väl bla att man tror lite mer på sig själv ( som det verkar som alla våra friidrottsstjärnor gör idag. Säger bara Claesson och Kronberg. Hade man kunnat prata häcklöpning så hade Kronberg varit överlägsen ( fast eg tycker jag han är underskattad som sprinter men vi kan ta det en annan blogg, känner att jag kommer ifrån ämnet)).

Osvensk är alltså i vissa sammanhang positivt men, och det är ett stort men, det gäller inte invandrare eller?

Då ska man vara som Musse, snäll, timid och prata göteborgska ( eller skånska som Henke). Om man är kaxig och störig som Zlatan då duger det inte. Då är han inte svensk nog vilket väl är synonymt med osvensk.
Hörde en olustig lustig kommentar när jag såg 3000 hinderkvalet på ett publikt ställe. En person i 60 års ålder säger till sin kompis ” jag trodde väl aldrig att jag skulle heja på en neger”. Så långt har vi alltså kommit.

Fast i ett land där man blir betraktad som rasist om man säger negerbollar, vilket det heter, där blir man väl inte förvånad längre.

Äntligen härligt höstväder…. Skönt att slippa gå ut. I Istanbul är det just nu 23 grader men ska bli 29 under dagen. Där kommer man väl att klaga på att det är för varmt. Fast om man inte fick klaga vad skulle man då göra, klaga på att man inte får klaga kanske. Bygga en mur där man kan klaga.. det kanske är att gå lite väl långt.

Tog en golflektion igår, man börjar bli desperat, tror det är min femte lektion sen jag började. Kul kille. Tyckte jag skulle ändra putt teknik till inside-inside ( ni som golfar vet vad jag menar). Inte så dumt faktiskt. Sen frågade jag om han gjorde så…. Nja, säger han, jag har en ögla i baksvingen…. Det tycker jag är trovärdigt, gör som jag säger inte som jag gör. Kul att ha nåt att träna på, det kan i alla fall inte bli sämre.

Fast det säger man ju jämnt, nu kan det inte bli värre och så går man väl och bryter benet eller nåt sånt. Då säger man igen att det inte kan bli sämre men då bryter man väl andra benet osv osv. Lika bra att vara tyst. Finns säkert  ett fint filosofiskt namn på den inställningen, nån har väl sagt att livet är ett långt lidande… har inte riktigt ordning på filosoferna, återkommer om det. Vi vet ju i alla fall att vi ska dö så det är väl lika bra att vara beredd på det.

Heard in a restaurant:
-How do you prepare you chicken?
-Not much, we just tell them they´re gonna die

Nog om det.

Dags att fundera på allt som ska göra under dagen… så, nu var det slutfunderat, dags för en kopp kaffe istället och lite funderande på planen inför framtiden. Verkar faktiskt som många företag är positiva inför framtiden och vill satsa för att ta marknadsandelar, verkar finnas en stor optimism, skönt att höra tycker jag. Annars hörde jag på radio att lågkonjunkturen inte har nått privatpersonerna ännu och att det tar fem till sex år att ta sig ur en konjunktursvacka som den vi har nu.  Oops… låter ju sådär.

Dagens bokrekommendation:

Philip Roth: The plot against America. Inte helt ny men intressant. Handlar om att nazi sympatisören Charles Lindberg blir USA:s president med efterföljande judeförföljelser. Lite pratig bok där han inte alltid håller sig till handlingen men en intressant tanke och en rätt bra bok.

 

 

 

Trettio år sen idag som andra världskriget startade. Verkligen nåt att tänka på. Fast hur vet man att det var det andra? Måste ha funnits många världskrig för det första fast jag kanske tänker fel nu, I England kallar man väl det först ” the great war” vad som nu var så great med det.

Tandläkaren idag. Vilken tur man har som inte har några problem, inte än i alla fall, med tänderna. 675 spänn och bara lite förmaningar ” använd mer tandtråd” fast där har hon rätt. Man slarvar. Kommer på sig själv när kallelsen kommer att man nog borde peta mer ” borsta bra men peta bäst” som det heter. Det är som att börja läsa till provet dagen före för att kunna säga att man pluggat, nu kan man säga ja på frågan ” brukar du peta?”

Satt och funderade på hur man kommer på att man vill bli tandläkare. Inte ofta man hör ungar säga att dom vill peta i människor illaluktande munhålor hela dagarna. Man kanske ville bli veterinär men kom inte in.

Egentligen är väl hösten en rätt härlig tid. Sitter nog i sen man pluggade, året började om. Kan nog bli så i år också, har en möjlighet att välja lite mer vad jag vill göra.

Golf imorgon på…. International Golf Club… varför kan man inte ha enkla vanliga namn? Det är trots allt en rätt enkel skogs och parkbana. Nåt fel på Tjusta, Orresta, Grönlund, Söderby eller andra ortsnamn. Fast bäst är nog Hooks i alla fall, kort, kärnfullt och beskrivande.
 Man skulle gå med i Duffs GK… Träffade ett företag som nog har tagit sitt namn ifrån det logiska i att man toppar, fast det kanske bara är jag som gör kopplingen.