bulletinbergman

dags att återuppta träningen. just nu är motivationen på noll så enda chansen är att bli avsläppt någonstans på landet och sen springa hem.

I går blev det en tur från Grönlunds Golfklubb och hem, en tur på 31 km. Gick otroligt långsamt. Undrar vad som är fel. Förra gången jag sprang var tidigt i maj och då tog det tre och tio, nu tog det åtta minuter längre. Dessutom blev jag väldigt stum i benen redan efter en mil. Känns inte speciellt lovande, får nog ställa om målet till 4,30 i Berlin. Det kanske är bra, då har jag eventuellt motivation att springa  något lopp även nästa år. Man kanske skulle ta två storstäder per år? avsluta med New York när man fyller 65? 

 

Tyvärr tror man väl att åldern inte tar ut sin rätt. man tror att man kan träna och bli bättre men egentligen springer man bara ifrån sin förlorade ungdom..

 

 

Hittade en bra spellista igår iallafall:

 

Mycket bra musik. När jag kom in mot Uppsala så kom Prince – Sign 'O' The Times [Single Version] på... Prince bästa? Kanske en av det bästa låterna genom tiderna.

 

Av någon anledning så kom jag att tänka på Roxy Musics live skiva som jag tycker är lite bortglömd. Visst, Talking heads "Talking Heads – Once In A Lifetime - 2005 Remastered Album Version " är en fantastisk låt men 

ligger inte efter när det gäller existensiella tankar. "I blew up your body, but you blew my mind"......

 

 

Hur kul skulle det vara att springa i tre timmar om man inte hade musik att lyssna på och tankar, som man glömt när man kommit hem, att tänka på. Man lär tänka bra när man springer sägs det, lite osäker på det faktiskt. Är man du i vanliga fall så blir man inte smartare när man springer, bara att komma på att springa tre mil en måndagkväll tyder på att hissen inte går hela vägen upp......

 

 

 

Motiviationen går ner just nu. Fem veckor kvar men ingen riktig drivkraft i träningen. Ställde tom gårdagens planerade löptur för att jag kände mig trött och less. Får börja om idag nu. Bättre mat, mindre med vin, mer träning... fem veckor ska man väl stå ut med. Problemet är att jag tror mig klara maran oavsett om jag tränar eller inte, det är bara mina egna dumma krav på tid som gör att jag känner mig stressad att träna fast jag inte känner för det. Det var precis så det INTE skulle bli när jag började i januari, bara jogga lite för att det känns bra, inte löpträna, inte jaga tider, inte pressa. 

 

 

 

Fattas två timmar till målet på 100 timmars löpning innan Berlin och det ska jag försöka klara redan idag. OM jag nu orkar... geisten helt borta.

 

 

Helgen blev väldigt lyckad faktiskt. Golftävling i Gävle och Älvkarleby. Gävle med Anette, 36 i handikapp och lite svårt med vissa typer av slag.... vi ställe upp för att det var kul att spela ny bana och lite spännande med tävling. Målet var att inte göra någon dubbelbogey... OK, första hålet, jag skruvar en järnsexa kraftigt höger om green... fick i långputt för dubbel.. så där sprack det målet. Sen hackade vi på några hål men sen började järnen funka rätt bra, puttarna ok. 8 över efter första nio var helt ok, tom bra. Sen strulade vi till det ordentligt på 10, tursam dubbel till slut. Spelade skapligt några hål men sista fyra puttade vi helt otroligt dåligt. Fick rapporter på 17 att vårt resultat kanske kunder räcka till en topp placeringe... men då gör vi dubbel igen och trodde vi var borta. Kom in till klubbhuset och visade sig gå upp i ledning med 67,4, ettt rätt knapert resultat. Visade sig till slut att vi vann.... helt otroligt, helt otroligt. Anette som skulle lägga av för att det går så dåligt ( fast det tycker inte jag att det gör, hon har höga krav, tänk om man tänkt så när man var nybörjarer " jag är så dålig att jag ska sluta", då hade man lagt av direkt).

Hur som helst vann vi resa till Vilnius... 

 

 

 

 

Gick inte lika bra i Älvkarleby trots ett resultat något bättre än i Gävle. Riktig dålig avslutning efter att spelat riktigt bra i 13 hål ( åtta över). 

Men, man kan inte klaga på viljan att försöka..... Rickard utan skor och strumpor med lerigt vatten upp på halv vaden lyckas få upp bollen från vattenhindret. Ja... det var jag som slog dit bollen och dessutom klantade jag till nästa slag.... trippelbogey duger inte om man ska vinna.

 

 

Har tyvärr tappat motivationen helt för träning.. sex veckor kvar och jag springer mindre och mindre, inte bra. Ett kortlopp, 5 km, på tisdag får bli startskottet till spurten.

 

Fast. Nu ligger man i lä ordentligt. Sonen genomförde en Ironman i lördag trots kramp i bägge vaderna och magproblem, 20 toalett besökt på en mara måste vara något av ett rekord. Tog 15 timmar.. helt otroligt starkt gjort. Är idag en stolt pappa.. fast det har jag varit länge, väldigt stolt över mina barn som trots en strulig pappa blivit fantastiska vuxna människor. Så skönt och kul att ha dom i närheten till hösten när även dottern flyttar till Stockholm efter fem år ( tror jag det är ) i Göteborg. Livet är bra ibland eller hur?

 

 

Man måste sluta stressa sig själv hela tiden. Jag tror att det är onödig stress som gör att man mår illa, nödvändigt stress den kan ofta var positiv men framförallt så måste man leva med den, stressen man lägger på sig själv finns det däremot inget som helst positivt i.

 

 

 

Just nu känner jag mig stressad för att jag inte orkade ut på en löptur. Samtidigt så är det jag själv som anmält mig till Berlin, jag själv som besämt att jag ska träna, jag själv som också kan bestämma att jag inte ska göra det. Helt onödigt att stressa upp sig över något sånt. Vet att jag klarar maran men nu har jag fått för mig att sätta ett tidsmål. Så fel tänkt. Det var precis det jag vill undvika när jag började träna, genomföra inte tävla var mottot. Så faller jag lik förbannat in i prestationsnojan.. Inte bra.

 

 

 

Egentligen mår jag bättre där jag sitter nu, på balkongen, i värmen med Peter Robinsons senaste ( Watching the dark) bok och snart också ett glas gott rött vin innan maten... Lyssnar på Frank Ocean på tabben och funderar på livet....

Ska sluta stressa ihjäl mig över allt och alla

 

Så, det var några rader från den nyblivne Ferdinand efterföljaren som sitter under sin korkek på sin balkong en sensommarkväll i augusti. Må bra!

Träningen återupptagen efter några dagars uppehåll. Märkligt att de långa rundorna känns mycket bättre än de korta. SKulle springa 5 km lite fortare igår men icke då, gick lika fort som vanligt och jag blev lika trött som vanligt... inte bra alls. Måste vara så att när jag kommer till en viss nivå så blir jag helt enkelt trött. Börjar misstänka att jag tränat fel, iallafall fel för att springa 5 km på tisdag. Klart misstag att ställa upp på sånt, maraton är mycket bättre.

 

 

 

Fast vad är ett maraton jämfört med Ironman Kalmar som sonen Johan ska simma, cykla och löpa. Rent vansinnigt men säkert kul att ha gjort. Han är så envis, det har han efter sin mor, att han säkert kommer att ta sig i mål. 

Något sådant är inget för mig, är urusel på att simma, dåligt bröstsim som antagligen mer liknar hundsim är vad jag klarar av. Man borde gå på kurs och läras sig crawla på riktigt. Hur svårt kan det egentligen vara?

 

 

 

Ikväll blir det DN-galan. Där får man se hur man ska springa, inte lufsa som jag gör, ska bli riktigt kul. Friidrott är väl den optimala idrotten. Fortast, längst och högst. Inte svårare än så. Inga brottardomare som bestämmer. Bort med alla bedömningssporter! Bort med allt....

 

Vad är det för fel på folk? Startar facebooksidor med rasistiska signaler som sen folk ska gå in och gilla utan att dom ens orkar sätta sig in i frågeställningar.

 

Nej till moskeer i Sverige... Vad är det för djävla skit. Klart vi ska ha moskeer, kyrkor, synagogor och inte köra på kor heller. Vad har det för betydelse? Folk måste väl får göra som dom vill. nejdå, inte i sverige, här ska vi ha skattefinansierade kyrkor och inte privatfinansierade moskeer. Folk är inte sluga.

 

 

Ännu värre debatt teknik är när man säger " nej till att invandrare får gratis körkort"... och folk gillar sånt. Ungefär som frågan " har du slutat slå din fru?". går inte att besvara. 

 

 

Man ställer upp frågeställningar där det ligger ett fastställt påstående i botten. Får alla invandrare gratis körkort; nej. Dom som nu fick det, var det då gratis; nej. Får även svenskfödda subventionerade körkort; ja, det händer, osv osv.

 

 

Fast det här är en genomgående debatt teknik.  Börja med ett påstående som inte är verifierat och sen resonera utifrån det precis som påståendet var sant. Riktigt irriterande.Vanligt politikertrick.

 

 

I det här fallet är syftet inte att upplysa utan att skapa kanaler för invandrarfientlighet. Inte undra på att SD får fler anhängare när åsikter som tidigare uttalades vid kvällsgroggen nu helt öppen exponeras i dagsljus. Riktigt illavarslande tendens. Trettiotalet  är på väg tillbaka.

 

 

 

 

 

Verkar som jag tillhör SD:s målgrupp. Får reklambanners på Facebook. Yrkesarbetande, gift 55åring förutsätts tydligen ha invandrarfientliga åsikter. Borde man inte bo på en liten ort i Skåne för att klassa in, inte i Uppsala? Fast dom finns väl överallt förståss, kommer nu framkrälande från under stenarna. Usch och fy. 

 

 

" Alltid något, sa fan, när han såg Åmål". Kanske man kan hålla med om. Som arve sa " det dom har det har dom ju i Lissabon". Samma sak här. Allt finns men i lite mindre skala plus att dom hade badplats mitt inne i stan, om man nu kan kalla de stad, vilket vi saknar i uppsala. 

 

 

 

Två golfrundor. En ren katastrof och en som började illa men som sen kom upp i "normal" standard. Forsbacka golfklubb i Åmål... Otroligt bra bana, nog den bästa jag spelat. Första nio hålen snirklade sig runt sjön. Sista nio mer upp i skogen men ändå med en hel del vatten. Placeringsgolf kombinerat med krav på långa drivar för att nå. Stormen under lördagen gjorde det knappast lättare.

Banan kombinerat med ett fint gammalt klubbhus och en trevlig restaurangbyggnad ( dock dålig mat) gjorde att det blev några riktigt trevliga rundor. Ser fram emot att komma tillbaka och få revansch på några hål. 

 

 

 

 

Tog en löptur när jag kom hem. Skulle bli en kort och snabb men blev en kort och långsam. Ingen fart alls i benen. Måste vara något fel med träningen. Går långsammare och långsammare. Nu blev det en mil i full fart på 52 minuter och det duger inte. Lär bli helt omöjligt att nå målet i Berlin om det fortsätter i den här takten. Får ställa in mig på att ta mig runt istället för att försöka springa under fyra timmar. Ännu bättre, får sikta in mig på ölen efteråt istället.

 

 

 

Blev anmäld till ett 5 km lopp om några veckor i Uppsala. Inget jag ser fram emot. Kommer att bli skitjobbigt... hur fort ska man springa för att vara nöjd? Under 25 kanske.. som sagt.. kommer att bli jobbigt.

Varför plågar man sig egentligen? varför inte bara lufsa runt i långsamt tempo för att hålla en skaplig form, för att inte gå upp för mycket i vikt, för att överleva. Nejdå, nu ska det tränas tills man tycker att träningen blir en plåga. Inte bra. Fem mil i veckan i två veckor till sen sju mil i några veckor innan det är dags att ladda. Så undrar man varför man är trött på kvällarna ( och ännu värre på mornarna)

 

 

 

Bild från banan

 

OK. Det är Laleh ikväll i Botaniska trädgården. Jag ska inte gå, skulle inte gå om jag så fick betalt. Sveriges mest överskattade artist alla kategorier fast jag verkar rätt ensam om den åsikten. Fast idag har hon rätt " sommarens sista dag" ( eller vad låten nu handlar om, stänger av så fort jag kan), verkligen sommarens sista fredag, regn förståss, nu är det dags att kavla upp ärmarna över våra bleka underarmar och börja jobba. 

 

 

 

Livet är rätt trist. jobb jobb jobb. Själv har jag tio år kvar att jobba. Det gör ungefär 450 måndagar att gå upp och längta efter nästa helg. Ska det verkligen vara så? Jo, kanske. Jobba för att njuta av fritiden kanske. " Varför står du där och slår huvudet i väggen? För att det är så skönt att sluta". jaja... 

 

Tio år kvar att jobba. Sen tio år då man är relativt frisk. Sen tio år då det enda man tänker på är sina sjukdomar och krämpor. Sen ytterligare tio år då man inte ens vet vad man heter. Räknar med att då vid nittiofem, det innebär att jag klarar mig till 2052.. på våren kanske. Den som lever längst är den som vinner. Man skulle slå vad om sin egen livslängd. 

 

 

Fast jag har ett mer radikalt förslag. Om man, enligt mitt resonemang ovan, har ett rätt eländigt liv efter 75 så skulle man kunna välja att mot betalning ta livet av sig. Man kommer att kosta samhället en massa pengar de sista tjugo åren men om man då säger att man ger upp så får man några miljoner att ge till sina barn och / eller barnbarn. Först gör man en utredning om hur gammal man förväntas bli och sen hur stora vårdkostnader man kommer att förorsaka plus alla andra kostnader. Säg att man då har tjugo år till en kostnad av tio miljoner. Då kan de efterlevande istället få ut två miljoner. På så sätt så undviker man en massa lidande, de efterlevande får ett bra liv medans dom kan njuta av det och samhället sparar väldigt mycket pengar. Återinför ättestupan!!! (http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ttestupa) 

 

 

 

Fast nu är ju det här en träningsblogg just nu, iallafall tom sista september då Berlin ska avverkas. 

Gårdagens pass var inte speciellt kul. gick alldeles för långsamt, förvånadsvärt långsamt faktiskt.. inte bra.

Bra spellista i lurarna. Rekommenderas. Hipster Soul

 

 

 

Har jag berättat om när jag var i Berlin förra och enda gången?

 

 

Satt och tittade på TV och ser reklam för Diamond League. Friidrott är min favoritidrott så det lät intressant. Upptäckte att det skulle gå tävlingar i början av juni på en söndag i Berlin. Så... varför inte åka och kika?

 

 

Lyckades tom övertyga ett annat par om att hänga med. Skaffade flyg, hotell och evenemangsbiljetter. Allt frid och fröjd. Dagen kommer och vi tittar i tidningen och på tv kanaler när det ska börja. På biljetten står det visserligen kl 13 men så brukar det vara, massor med förtävlingar innan kvällens main event börjar. Vi tog det lugnt, gick och åt, drack lite pilsern och tog oss till slut ut till arenan. Fantastisk arena förresten. Värt ett besök även utan tävlingar. 

 

 

 

 

Rätt korta köer in.. inga alls faktiskt. OK, vi hittade våra platser och skulle försöka få tag i ett program. Inte så lätt visade det sig så jag gav mig iväg på en liten promenad, det var ju inte speciellt bråttom....  Hittar ingen program så jag går tillbaka. Precis när jag ska gå upp på läktaren så är det något juniorlopp i 110 m häck så jag sätter mig ner i gången och slötittar. Sluttid 13.11..... nu börjar det gå upp ett ljus även för mig, verkar som tävlingarna redan är igång... eller rättare sagt, det är bara en gren kvar. Vi kom för sent. Tiden på biljetten stämde, tv sändningen var i efterhand... Rätt misslyckat eller hur? Bara att ge sig ner på stan och fortsätta dricka tysk pilsner.. jaja. 

 

 

Får se till att vara i tid nästa gång... det lär väl bara att följa med strömmen, 40000 till ska "springa".