bulletinbergman

Kom i mål men det var inte mer.

 

Tidiigt morgon i Berlin. Klockan ringde redan kl sex. Kaffe till frukost och sen iväg till startområdet. Vi var alldeles för tidiga. Vad gör man p ett start område i två timmar.... ingen, nicht, rien.

 

När det en blev dags att starta var kön till toaletterna giantiska men med tysk ordning, alla står i kö. Pissad och klar så var det dags. Tog väl 25 minuter att ta sig till startlinjen, sen var det dags. 

Första biten gick väl bra men sen.. ujujuj. Blev otroligt jobbigt, mycket jobbigare än vad jag hade föreställt mig. Antagligen är det vikten som förstör, fan att man alltid ska vara för fet. Vad var det svullo sjöng " för fet för en mara"?, kanske inte. Hur som helst, nästa gång så ska jag koncentrera mig på viktkontroll och mindre på träning.

 

Väldigt mycket folk som kantade gatorna, det var kul . Alla säger att berlin är platt, fel fel fel.. uppför hela tiden, långa tråkiga boulevarder och uppförsbacke. Rätt trist faktiskt.

 

Nu funderar jag på att hitta första bästa bar och trycka in mig en drink. Tog en whiskey redan direkt efter loppet men det bet inte riktigt. Mer sprit, det är vad som gäller just nu.

 

 

Nu finns det snart ingen återvändo. 12 timmar kvar till startskottet går sen tar det väl ett tag innan det blir dags för oss i sista gruppen. 40.000 före så det räcker att springa om 39.999.. kanske ska sätta målet lite lägre, kanske räcker med att ta sig i mål...

 

imponerande mässområde ute vid gamla flygplatsen Tempelhof. Massor med helt onödiga saker att handla. Blev både det ena och det andra; keps, strumpor, energidricka osv. Fast kul var det. lite sväng på stan sen blev det hem för att ta det lite lugnt. tupplur och sen pasta på en italienare i närheten. Nu finns det inget att skylla på längre.

 

 

Finns en bra gratisapp ifall ni vill se hur det går. Mitt nummer är 5185. ska försöka få runkeeper att fungera men det är lite osäkert. kul att se efteråt hur sakta det gått och var man haft det största svackorna. 

 

dags för sängen, vi blir hämtade redan halv sju imorgon, inte van vid morgonlöpningar men det blir nog bra när man väl är igång. 

Hörs och syns

 

Kanske inte helt rätt ha att rubriken slutspurt nu när jag inte tränat alls på ett tag. Känns inte riktigt bra tyvärr. Enda fördelen just nu är att man får äta vad man vill... massor med onyttig mat, lite sämre med alkohol intaget tyvärr men tog ändå ett glas vin igår.. man är inte mer än människa. Får bli en bira på planet ner också, vi flyger Lufthansa och dom bjuder, man måste ta chansen, manr är som sagt inte mer än människa

 

 

Ser fram emot loppet på söndag men inte att springa. Kan bli tungt.  Får sikta på att springa bara lite lite snabbare än i stockholm... eftersom jag är tre kilo tyngre, kilon som jag åt upp mig på semestern i somras och som jag sen inte lyckats bli av med, så är egentligen prestationen större. Går säkert att räkna ut hur mycket mer energi man gör av med om man flyttar runt tre kilo extra i 42 kilometer under fem timmar... 

 

 

Hur som helst ska det blir kul att komma till Berlin igen. Bara var där en gång och det var en positiv överraskning. 

 

Men, till allas häpnad. nu börjar träningen för Amsterdam nästa år, drygt ett år kvar, ni hänger väl med.... Maraton genom redlight district, där gäller det att inte komma på efterkälken... 

 

Nej. dags att putsa skorna, packa energy drick och ge snart ge sig av:

Mitt startnummer är 5185 om någon är nyfiken. Kommer att ha runkeeper på. Om det börjar gå väldigt fort så har bussen hämtat upp mig. Det lär gå en buss bakom fältet och blir man passerad så måste man bryta... ujuj.

 

hörs

 

 

 

Nu går det riktigt illa med träningen. Ingen vidare uppladdning. En vecka kvar och formen är i kraftigt dalande. När motivationen saknas letar man efter ursäkter för att inte träna; förkyld, det regnar, det är kallt, hinner inte. När man har motivationen på topp finns det inget som kan hindra att man tränar. Gäller att komma tillbaka till den gamla känslan av att det är nödvändigt att träna och inte ett nödvändigt ont.

 

 

 

En vecka kvar så det ska väl inte bli så mycket mer träning antar jag. Några lätta, korta rundor och sen äta upp sig... det sista har jag inget problem med. Väger tre kilo mer nu än när jag sprang Stockholm i början på juni, tror att det gör en hel del i tid. Nu får man väl hoppas på ett lite bättre väder än vad det var då även om det ser ut som regn på morgonen. Jaja, vi får se.

 

 

 

Under loppet går det tydligen en buss som kör på maxtiden. Blir man omkörd så måste man bryta. Maxtiden är tydligen satt till sex timmar ( brutto) men det borde inte vara något problem att klara det. Mitt ursprunliga mål var att springa på under fyra timmar men nu är målet att bara ta sig i mål. Får spara ambitionerna till andra lopp ( kanske kanske Amsterdam nästa år).

 

 

Efter en hel veckas uppehåll kom träningen igång igen. Korta pass på under timmen men istället fem stycken i förra veckan. Tog mig också i kragen och gick på ett gympapass. Medel pass ( typ Bengt Bedrups husmorsgymnastik) men det räckte tydligen. Helt slut... orkade inte ens göra alla övningar. Träningsvärk och ont i ryggen... Här märker man vilken skillnad olika träningar gör. Springa lugnt och länge eller ett mer intensivt 45 minuters gympa pass ger helt olika konditioner. Tror jag missat puls träningen totalt inför loppet. Får se till att springa lugnt och stilla och njuta av folklivet istället för att stressa och sikta på en viss tid. Det får bli nästa gång.... 

 

 

Lyssnade återigen på Zappas liveskivor när jag sprang igår. Är han det största musikaliska geniet som sysslat med "populär musik"? Kan tänka mig det faktiskt. Zappas storhet ligger naturligtvis inte i ironiska texter som Bobby Brown utan det otroligt innovativa gitarrspelet och de väl orkestrerade live spelningarna... lyssna speciellt på den konstant närvarande xylofonen ( Ruth Underwood). 

Kolla in gitarrsolot mitt i "The torture never stops". Dra ner lite på tempot, låt en fiol spela istället så har vi ett uppslag till en violinkonsert av Mozart. Mycket imponerande. 

 

 

 

Jo, funderar faktiskt på att springa igen... kanske Amsterdam nästa höst. Någon som har lust att hänga på? Berlin ska vara det lättaste maratonloppet i världen, Amsterdam näst lättast.... man ska inte överanstränga sig i onödan eller hur? Man ska väl aldrig överanstränga sig förresten, anstränga sig får räcka. Lite lutheranskt kanske, lida för att få njuta. Ingen fest utan att vara bakfull....

 

 

New York går tydligen inte att springa utan att man har en otroligt bra anmälningstid så det är bara att lägga ner dom planerna. Alternativet är att boka via en resebyrå till hutlösa priser. Får starta en egen mara i Uppsala.

Bergman maran. Mål på Slottsgården, skön avslutning eller hur? Rätt upp för Carolinabacken och sen upp mot slottet. Undrar hur man gör för att arrangera ett lopp, tål att tänkas på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrivit tidigare, jag är förkyld och tränar inte, för en gångs skull ska jag hålla mig lugn och avvakta till på måndag innan jag testar, ska inte ens spela golf, så bloggen måste då handla om något annat och idag blir det kommentarer kring min senast lästa bok; 

Med anledning av Lundells nya singel som kom ut i går så blir det idag en ren musikkrönika:

 

 

Inte många artister genom tiderna som man har följt, sett fram emot skivorna, köpt dom ohört och sen aldrig blivit besviken. Bowie förståss, enda från David Bowie – Hunky Dory och framåt. David Bowie – Low kom förståss som en chock med sin minimalistiska framtoning. Idag känns den, och David Bowie – Station To Station, som centrala i hans produktion.

 

 

Andra artister som man följt genom åren utan att fundera är Elvis Costello – My Aim Is True, Lyle Lovett ( finns inte på spotify) och några till men störst av dem alla har iallafall Lundell varit.

 

 

 

 

Första gången jag hörde något av den gode Uffe vara naturligtvis via Kjell Alinges fredagsprogram ( notera att Kjell Alinge – Hemma Hos Vol. 1,2,3 finns att lyssna på , ett annat favoritprogram, gick sent på måndagkvällar, alltid obskyr musik, det var där jag hörde bla Kevin Ayers – The Confessions Of Doctor Dream And Other Stories (With Bonus Tracks) för första gången, tveksamt om Kevin Ayers spelats på något annat program än Kjell Alinges).

 

 

 

Ulf Lundell – Toerst hade precis kommit ut och jag tror Alinge spelade minst fem låtar från skivan. Kanske en av hans mest positiva skivor någonsin med bla klassikern Ulf Lundell – Våren Närmar Sej City. 

 

 

Blev direkt att inhandla både den och Ulf Lundell – Vargmåne, den senare blev nästan ett ljudband för lumpentiden, den gick konstant när vi satt och spelade poker i uppehållsrummet. För många klassiker på skivan för att kunna nämna alla men Ulf Lundell – Bente är nog hans mest intressanta text någonsin, innan han blev mer personlig iallafall.

 

 

Tappade faktiskt lite intresse under en tid, var aldrig speciellt förtjust i varken. Länger inåt landet, Ripp Rapp, Nådens är eller Kär och galen även om jag så här i efterhand inser att jag hade fel. Flera låtar framförallt från Kär och galen har blivit stora konsertfavoriter; Ulf Lundell – Lycklig, Lycklig bla. visar väl att studioskivorna inte riktigt når upp till vad han kan live. 

 

 

 

Som ny lyssnare av vår nationalpoet så skulle jag börja med en live skiva; Ulf Lundell – Maria Kom Tillbaka - Live med en fantastik version av Ulf Lundell – Tre Bröder - Live '93

 

 

 

Hur som helst. Efter Kär och galen kommer kanske den bästa svenska skivan någonsin gjord. Som ett filmmanus målar han upp slitningar; Ulf Lundell – Den Vassa Eggen, längta bort: Ulf Lundell – Släpp Mej Fri, självömkan; Ulf Lundell – Chans, saknad; Ulf Lundell – Inte Ett Ont Ord ( i mina öron Lundells starkaste text någonsin, den som inte blir berörd har ett hjärta av sten.... ) och längtan tillbaka; Ulf Lundell – Rialto. Rialto avslutar skivan och för en gångs skull kan jag tycka det är synd att man lagt på sju extra spår när man gav ut den på nytt i en remastrar utgåva. 

 

 

 

Efter Den vassa eggen var jag fast i Lundell land och där står jag kvar fortfarande. Förväntningarna på nya skivor lika stora men framförallt är det turneerna som är höjdpunkten. 

 

All skivor innehåller rätt pärlor av olika slag. Tycker exempelvis att Ulf Lundell – Män Utan Kvinnor är en glömd pärla, en av de få skivor han inte producerat själv.

 

Lyssna gärna på så olika låtar som Ulf Lundell – Omaha om invasionen i Normandie och hans hyllning till sin hund.Ulf Lundell – Spike

Listan blir lång, för lång alltför lång, ingen ide att räkna upp alla favoriter, risken är stor att någon blir glömd... så ska vi inte ha det.

 

 

Avslutar dagens blogg ( som inte blev en träningsblogg pga av kraftig förkylning, rätt trist fyra veckor före loppet men det är bara att för en gångs skull lyssna på sin kropp) med ett av det största mästerverken:

 

"Hon kör sin röda MG

genom vildhavre och vallmo

och det dammar

som om fälten brann.

Och så stannar hon på rälsen

där tågen slutat gå

och om någon frågar 

svarar hon

min man 

kommer snart tillbaks

den här vägen"

 

 

 

 

 

Vi ses väl i vinter även om det inte blir "bland pojkarna längst fram"

 

Så kom den då till slut. Förkylningen som förstör hela uppladdningen. Man blir aldrig förkyld när "det passar", kommer alltid olämpligt.

Kände av det redan i söndags men körde två rundor golf och sen tog nog kroppen slut,. riktigt eländig igår och idag. Ont i bröstet, huvudet och hostar konstant. Inte sjuk nog för att sova hela dagen ( även om det blev en två timmars tupplur ( var kommer det uttrycket ifrån förresten?)), men inte pigg nog för att sitta upp och jobba. Får bli korta pass vid datorn och sen soffan en stund. Tur att man har en bra bok iallafall. Boken om Thomas Quick. 

 

 

Man blir riktigt förbannad när man läser hur åklagarna har undanhållit bevis som talade emot hans skuld och hur hans försvarare ( en av mina tidigare hjältar, Clas Borgström, nu är han ingen hjälte mer) har undvikit att ens ta upp tvivelaktigheter i sitt försvar. Som att han Quick kör 150 mil i en lånad bil ( som ägaren säger sig aldrig låna ut) för att mörda två turister och sen åker hem igen trots att han vid det tillfället inte ens kunde köra bil... 

 

Fascinerande bok hur som helst. 

 

 

Andra ljuspunkter denna mörka och deppiga dag är Cat Powers nya skiva. 

fast jag rekommenderar nog hellre hennes coveralbum med denna i spetsen:

Cat Power – Jukebox kanonversion av uttjatade New York, New York.

 

 

Hoppas på att kunna återuppta träningen till helgen. Då är det tre veckor kvar tills Unter den Linden ska få känna på hur mina snabba ben spränger mållinjen på nytt personlig rekord...