akuten
Tycker intensivt illa om statiska övningar och värst är plankan. Vad är egentligen poängen? man får bara ont i ryggen och dessutom är det djäkligt tråkigt...
Varför denna syrliga kommentar? Jo, träningen har återstartatigenigenigen.... Löpargruppen i torsdags. Intervall kombinerat med styrka.. Intervall förresten, två rundor, borde inte det per definition vara fler repetitioner när det är intervall? kanske inte. Mellan rundorna var det trapplöpning, höga knälyft mot pads, häst och vagn och, eländes elände, plankan. jag har väl ett personlig på strax över ingenting. Löpträning ska vara löpträning tycker jag... fast det beror kanske på att jag var långsammast av alla och blev dessutom tröttast... konditionen är i botten.
På söndag ska vi köra 6 minuters testet. Se hur långt man kommer på sex minuter.. 1200 meter kanske mer... ska iallafall ta det lugnt, förkylningen ger sig inte.
För er som är intresserade. Scott Jureks bok Eat and run kom i veckan på svenska, finns på adlibris för 177 kr. rekommenderas för recepten. Var rätt svårt att förstå på engelska så jag köper den på svenska också.. nu djäklar ska det levas sunt..... som jag brukar säga, det är tur att rödvin är vegetariskt, inget hästkött där inte...
På måndag öppnar anmälningen för London maraton 2014. Ska man springa maraton får man vara ute i god tid.... biljetterna verkar gå åt snabbare whiskey.. funderar på att anmäla mig även om det ligger lite väl tidigt, tror det är 12 april.. vi får se. vore onekligen kul att springa London... sen får det vara nog
Golfresa
Den årliga golfresan gick av stapeln i helgen och inte helt utan problem. Att vi fick avgångstiden förskjuten från kl 10 till kl 6 på kvällen visste vi tidigt. Däremot kom det som en smärre chock när det kom ett mess halv ett att flyget var inställt.... Panik. Vi blev alla ombokade men på olika plan. Några flög via Köpenhamn, några via Munchen, själv hamnade jag i Frankfurt. Vi kom iallafall fram till slut, ordentligt försenade.
Hoppade in i taxin med en rätt förvirrad taxichaufför, att hitta på lokalorten är inget krav längre.
Efter ett tag säger han "My tom tom is sick". ok, nu är vi inte intresserade av ditt sexliv, det där får du berätta för din fru. " no no my gps tom tom"... ok, läs skyltarna istället. " no no my tom tom" så pågick det ett tag.
Nu har jag inget emot att man låter handikappade få vissa typer av jobb, i grunden rätt lovvärt, men att köra taxi är inget bra jobb för en dyslektiker...
Efter att ha snurrat i fyra mil extra, ibland i 10 km i timmen, ibland i 150 så kom vi äntligen fram till The Belfry...och vi blev inte besvikna.
Fantastiskt stället, väldigt mycket träpanel, väldigt engelskt. Vi slängde oss in i baren. Läste på kranarna...Beck, Stella, Carlsberg...
"har ni ingen engelsk öl?" då pekade tjejen på Carlsberg... "om jag vill ha dansk öl åker jag till Danmark, säkert ni inte har något annat". ser då en pump med Pedigree lite längre bort... "that´s ale"... ok, dum svensk begriper inte att man skiljer på öl och ale... fick en till slut iallafall och det var värt väntan....
Vaknade på morgonen med en härlig utsikt över The Belfry, visserligen inget vidare väder, halv storm, men ändå. Det är bättre än att jobba eller hur?
Första rundan var på The Derby. Gick utbyggda golfbilar som skjutsade ut oss till första tee. Behövdes faktiskt, stor anläggning med tre adertonhålsslingor.
Jugge, Erik och Anders begrundar hur dom ska övervinna alla svårigheter på Brabazon
Startade med att toppa hybriden 100 meter sen tåa den ut i vattenhindret men tursamt nog stutsade den tillbaka, toppade inspelet och treputtade. Sen gick det faktiskt bättre. Nästan lite seaside känsla, hårda fairways, hårda greener och halv storm.. Kul första runda iallafall.
Efter några pilsner blev det sen den berömda The Brabazon som varit värd för fyra Ryder cup tävlingar.
Taggade att gå ut på den berömda banan...
Min nyinköpta Belfry keps
Dagen efter blev det en ny runda på The Derby med, för min del, katastrofalt resultat.... klarade tursamt hundra slag... ujujuj. Kändes skönt att klämma några Pedigree, några whiskey och sen åka vidare till nästa bana; The Abbey House. hej då Belfrynästa ställe visade sig vara nästan lika trevligt som The Belfry. Väldigt engelsk även där. Engelsk mat, dvs helt okryddat, är salt väldigt dyrt i England eller vad är problemet, och utlänsk öl.. Tetley var i stort sett det enda som gick att dricka om man inte ville dricka belgisk, dansk eller spansk öl. Fick väl gå det med.
Fin utsikt även här:
Utsikt från fönstret på Abbey House
Här hade vi starttider efter elva så vi fick oss några bira innan vi gick ut... går det att spela golf utomlands nykter? kanske men vem vill chansa?
Riktigt riktigt trevlig bana som slingrade sig mellan villaområden strax söder om Birmingham. Lagom svår, lagom utmanande och ordentligt straffande vid dåliga slag. precis som det ska vara mao
Ett fantastiskt landskap, lite Morden i Midsommer känsla, med böljande hedar och kyrktorn i bakgrunden och åar och bäckar som korsade banan.
Jugge chippar
Middag och massor med bira på kvällen och sen en avslutande runda på söndagen innan det var dags för avfärd till Birminghams flygplats, mat och bira, och sen hem.
en riktigt trevlig helg med mycket golf, mycket bira och mycket trevlig sällskap avslutades, nu ser vi fram emot nästa år...
så börjar vi om
Nya mål, nya träningar, nya lopp........ men igår började jag om;
300 meters intervaller är kanske inte den bästa starten om man är förkyld men chansen att få springa på banan fick man ju inte missa....
Fast på min tid var det inte fina tartanbanor utan lerig kolstybb.. fick man innerbanan var man helt körd... Bankade fast startblocken med gummiklubba
på den tiden sprang jag aldrig mer än 100 meter, 110 om det stod häckar i vägen, undrar vad man gör på 100 idag? strax under 20 sekunder kanske... vore kul att testa någon gång, fast då lär man väl skada sig..
anette filmade mig på upploppet. i mitt huvud sprang jag som Bolt... på filmen ser jag mer ut som jag tappat smöret och sålt rollatorn.. fan vad det ser stelt, långsamt och taffligt ut... "in my head I am flying...." ( Paradox – Run Fat Boy Run).
Man ska väl inte förvänta sig för mycket av en överviktig 56 åring med ålderskomplex kanske. Vem bryr sig egentligen om hur fort jag springer eller hur tjock jag är? Jag kanske men knappast någon annan.
Huvudsaken man har träningsvärk eller hur? Har man inte träningsvärk så har man inte tagit i ordentligt vilket måste betyda att jag tog i igår för träningsvärk har jag.. ordentligt. Får bli ett pass på tisdag sen lugnt ett tag, golfresa till Birmingham över helgen, fem rundor golf lär nog också kännas i kroppen.. plus en hel del brittisk öl.. det kommer nog också kännas i kroppen..
Ser rätt trevlig ut eller hur?
Placering
Kollade just prislistan från Paris ( prislista och prislista, resultat är väl mer korrekt, lär inte få något pris direkt)
Kom på en brilliant 36910:de plats... inte ofta man placerar sig så långt ner. Undrar hur många som kom i mål, såg några bakom mig men dom kan ha sprungit två varv... ujuj så sakta det gick
Men jag verkar glad ändå....
Om ni sen undrar varför man gör något sånt här trots dålig träning och kraftig förkylning:
Se på denna bild så kanske ni får en liten aning om den känsla det är att starta tillsammans med 50.000 andra på Champs Elysses, kanske den mest berömda paradgatan i världen.
Kan väl erkänna, utan att skryta, att det gick lite bättre i bowlingfinalen på tisdagkväll där jag blev bästa förlorare ( för att citera Connors från wimbledon), dvs jag kom tvåa. 2000 kr i handen, tack och hej, plus vanliga prispengar och ett bowlingklot ( vad jag nu ska med det till, har ju ett redan.....).
Var verkligen tur att finalen gick på tisdagkväll och inte på måndagen för då kunde jag nästan inte gå.. iallafall inte nedför trappor. Var inte själv i Paris med dom problemen, här och var såg man folk som stapplade fram....
Människan är ett märkligt djur... Vi lär vara det enda djuret som äter trots att vi inte är hungriga, de enda som har sex för att det är kul och, numera, de enda som springer meningslösa lånag sträckor ( och dessutom kommer tillbaka till starten.. vi kommer inte ens någonvart) utan att vara jagade av andra djur.
Får fundera mer på detta någon dag och sen blir det till att ta ett omtag i träningen.
Rapport från en mara
Har hört talas om kroppsspråk men det är inget jag pratar. Kollade google translate men det fanns inte med. Hade jag förstått kroppspråket så hade jag kanske inte sprungit i söndags.
Redan före start så sa den säkert " vad håller du på med? du är ju sjuk", hörde men förstod inte.
Kroppen skrek nog ännu högre när jag började närma mig startlinjen " lägg av, du är kan inte mena allvar".
Menn jag slog dövörat till och, tillsammans med 50.000 andra, startade jag loppet nedför Champs Elysses.
Kroppens skrek nog några gånger till men som sagt, förstår inte vad den säger.
Hur som helst så lufsade jag på i sakta mak, tog det bit för bit, så fort jag kände att jag började bli lite anfådd så drog jag ner ytterligare på tempot, gick bra ända upp till 30 sen var det tyngre och då började jag omväxlande gå och springa för att slutligen gå de sista två kilometerna. Skön känsla att veta att man klarade av något så ansträngande som ett maraton trots att jag varit/ är sjuk.
Men, det var också en fantastisk bana, ännu mer än vad jag förväntade mig. Finaste delen var när vi svängde upp från Place Bastille efter 23 kilometer och svänger upp längs Seine och ser baksidan av Notre Dame och sen hela Seine som sträcker ut sig ut mot Eiffeltornet. Fantastiskt. Bättre blir det inte oavsett vad Uggla, Darin och Olle säger.
Varför, kanske ni undrar, måste du utsätta dig för detta, du har ju gjort det tidigare? Bra fråga.
Handlar mer om att avsluta projekt än att springa ett maraton. Har lätt för att starta saker men ledsar ofta. Har massor med projekt som är oavslutade. Efter att ha startat och avslutat två maraton lopp så ville jag inte bryta sviten. Finns en risk att det då blir ok att bryta och då blir det kanske ok att bryta även annat. 14 hål golf, 9 rutor bowling eller vad det nu kan vara så för mig handlade det mer om personlighetsutveckling ( ok, det borde jag kanske ha tänkt på tidigare men man kan väl kanske få avsluta sin levnad som en bättre person än hur man började eller?) än om att springa. Rätt mallig att jag tog mig i mål faktiskt.
Trots att man springer tillsammans med 50.000 andra så måste ändå ett maraton lopp vara något av det ensammaste man kan göra. Man springer helt själv, i sina egna tankar, med sina egna ursäkter.
Allt man gör har man grundad för själv.
"jag är för tung", det är du som ätit för mycket
"jag är för otränad", det var du som prioriterade annat än att träna
" jag är förkyld", det är faktiskt du som blev förkyld, inte någon annan
så kan man nog hålla på hur länge som helst. Slutsatsen är att man har sig själv att skylla vilket faktiskt inte bara gäller maraton, man har sig själv att skylla i många aspekter av livet.
