Tankar om friidrotts-vm

Visst blir man förbluffad över hur den mänskliga kroppen kan prestera samtidigt som man blir deprimerad över hur lite man själv klarar.
10.000 meter, varven på dryga 60 sekunder, det innebär att dom springer hundra meter på 15-16 sekunder... hundra gånger i rad. Inte en chans att jag klarar att springa 100 på 15 sekunder idag, numera behövs det väl vätskekontroll efter halva sträckan om man överhuvudtaget ska komma i mål.
20 km gång, snitt tid under fyra minuter per kilometer, dom GÅR alltså en mil på 40 minuter. Jag klarar inte att maxa fyra minuter kilometern.
Samtidigt så var ju inte tjejerna i sjukampen speciellt imponerande, där hade man nog kunnat konkurrera när man var 16-17 ( iallafall i höjd, längd och korta sprintsträckorna). Debatten kvarstår, är tiokampare ( och sjukampare) de bästa idrottsmännen eller de bästa medelmåttorna.

Undrar vilken gren man ska satsa på. Svenska veteranrekordet för +50 är 11,80 så det är kört, för +80 är det 15,7, kan kanske vara nåt att satsa på, fast vid den åldern får man väl vara nöjd med att enbart leva och ha någorlunda normal avföring.
Rullator slalom kunde kanske vara nåt. Eller SM i gnäll, där har jag nog chansen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0