bulletinbergman

Tidig morgon idag. Nätverkande… Alla ska nätverka nuförtiden. Vad gjorde man förr, innan nätverkandet var uppfunnet alltså? Träffades och fikade? Vi äter frukost tillsammans en dag i veckan….. nätverkar alltså.

Personligen kan jag tycka det är synd att man inte haft de sociala nätverken under hela sin ”karriär”, tänk så många kompisar man hade haft på LinkedIn och facebook. Nu har man en pärm med visitkort, den som har flest visitkort när man dör är den som vinner, men man vet ju inte vad dom personerna gör idag. 

Undrar hur många man har träffat genom åren. Hur många kommer man ihåg, kanske ett par procent, hur många kommer ihåg en själv, troligtvis ännu färre. Många människor blir det. Om man sen tänker på hur många dom känner så blir det väldigt, väldigt många människor.

Om man nu tittar på hur exempelvis facebookkompisarna ser ut så slås man ju av hur konformt det är. Kaka söker maka. De personerna har i många fall exakt samma nätverk som jag har. Man borde sträva efter att hitta nätverk hos människor som man egentligen inte umgås med. Personligen är jag osäker på om de bästa affärerna verkligen görs mellan människor som känner varandra. I mitt förra företag strävande man efter att skapa en  företagskultur, betydde i princip att man skulle tycka som chefen, och man ville anställa människor med samma värderingar. Det som händer då, tror jag, är att hela gruppdynamiken försvinner. Lite Hegelskt ( eller var det Marx?) att tro på dialektiken men jag gör nog det, det är i dualismen som nya lösningar kommer fram. På modernt språk skulle man kunna säga att det är först när man är osams som man kan komma sams om något som är bättre än det man var osams om… det där blev sådär tycker jag. Får fundera på en bättre liknelse men ni, mina kära läsare, är ju så begåvade att ni säkert förstår vad jag menar.

Helt nytt ämne. Tiger…. Han är alltså mänsklig. Fantastiskt skönt att veta. Det troliga är att dom hade en ”diskussion”, han blev förbannad och tog bilen, lyckades krocka på garageuppfarten och blev jagad ( räddad) av frun med en golfklubba. Undrar hur osams som var. Visst har man haft konflikter men ännu har ingen jagat mig med en golfklubba, tål att tänka på, borde nog bära upp bagen på vinden.

Visst är det lite skönt med vinter? Det blir i alla fall ljusare, bifogar en bild av Domkyrkan taget från min balkong. Så fint kan det vara. Idag är det sån dimma att man nätt och jämt ser ner till ån men det blir väl bättre. En vit jul vore väl nåt att önska eller hur? När jag blir Landshövding så kommer alla jular att vara vita. Måste gå att fixa med lite snökanoner….