Interrail och utlandsstudier

Svårt med måndagblogg ibland. Har det hänt nåt över helgen? Inte mycket. Rätt skönt att inte ha något bokat på helgerna numera. Trots det så satt man på bowlinghallen och tittade på kamraterna när dom spelade. Förr blev man lite sugen på att vara med men nu är man rätt nöjd med att titta på tillsammans med en pilsner. Konstigt hur det kan bli, man skulle nog behöva börja med nåt nytt som man kan vara duktig nybörjare i under några år….Golf är bra, där är man nybörjare hur länge man än spelar känns det som.


Träning på söndagkväll, nån form av bas/ medel pass. Märks hur dålig form man är i. Var helt slut men gick ändå in och rodde i tio minuter och slöjoggade i ytterligare femton. Duktigt eller hur? Träningen blir för digital just nu, fullt ös men väldigt sällan, måste motionera lite varje dag istället. Fast ikväll är det korpbowling och det räknas kanske som motion det också……noooooot.



Satt och tänkte på hur världen har förändrats sen man var liten. När jag var 20 hade jag visserligen åkt interrail men det var i stort sett allt utanför charterturism ( kanarieöarna och Rhodos). Interrail på den tiden var rätt vanligt. Kommer ihåg att jag och min kompis Olle åkte dagen efter VM-finalen i fotboll 1974. Tog tåget till Koblenz och åkta båt på Rhen, fortsatte till ett regnigt Munchen där det var fullt på vandrarhemmet, fick sova i ett stort tält som var uppsatt för just luffare. Kallt och fuktigt. Sen åkte vi vidare till Paris för att vara där på nationaldagen. Hamnade på ett vandrarhem i södra delen av Paris där det strök runt rätt underliga invandrartyper, vi fick ha vakt i rummet för att inte bli rånade. Kom sen in på Unicefs vandrarhem där det var betydligt lugnare. Åkte sen vidare mot Wien, Salzburg, Venedig, Rimini, Rom och sen en långresa till London. Det blev en del tåg och letande efter billigt boende och billig mat. Så skulle man nästan inte våga åka idag. Området där vi bodde i London, djupaste East End, skulle man inte ens gå i på dagtid idag skulle jag tro. Världen var som sagt lugnare och man själv var nog också rätt naiv.



Tillbaka till ”spaningen”.

Mina ungar, säkert andras också, har snart varit i hela världen. Dottern är i Ankara och ska åka några dagar på semester med skolan till Syrien. Man får nästan slå upp det för att veta var det ligger. Damaskus låter onekligen väldigt exotiskt. Sonen har pluggat i Singapore, varit i New York och Brasilien… Är dom bortskämda eller är det jag som är initiativlös? Kanske en kombination. Fanns ingen tanke på utlandsstudier när jag var ung, inte i mina kretsar i alla fall, idag är det en självklarhet. Personligen tror jag att bristande tolerans och invandrarfientlighet kommer av okunnighet och oförståelse. Om politikerna i Skåne ( som man verkligen hoppas blir bortröstade vid nästa val, fast det finns väl inga alternativ kanske) åkte mer utomlands, bodde mer utomlands ibland vanligt folk så kanske ( men bara kanske) dom skulle ha en större förståelse för vad som pågår ute i världen ( en miljard människor beräknas svälta exempelvis) och då förstår vikten  av att vi som har det gott ställt måste dra vårt strå till stacken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0