bulletinbergman

Varning, dagens text är mer än lovligt luddig och svamlande.

Då var det klart, inget VM för Sverige, inget VM för Zlatan. Han är väl den enda som skulle platsa i alla andra landslag, kanske är mest synd om honom. Fast personligen tycker jag fotbolls-VM är rätt kul ändå, nu får man hålla på Danmark eller nåt obskyrt afrikanskt lag istället.

En reflexion över landslaget är, tycker jag, hur man betraktar sin egen verksamhet. Ett populärt uttryck är kärnverksamhet. ”vi ska satsa på vår kärnverksamhet”, ” det ligger inte inom vår kärnverksamhet” osv. Vad betyder det egentligen det? Kärnverksamhet?

Om man ser till fotbollslandslaget så har man bestämt sig för vilket spelsystem man ska spela och sen letar men upp det spelare som passar bäst in för de roller som spelsystemet bestämmer. Det är väl huvudförklaringen till att vissa spelare är med hur svagt dom än presterar medans andra aldrig har fått chansen. Ta bara Zlatan som ett exempel, han fick aldrig chansen i början av sin karriär då han inte passade in i fotbollslandslagets kärnverksamhet.

Men om man nu istället pratar om kärnkompetens vad händer då? Det är först då man kan utnyttja de resurser och kompetenser man har. Då hade landslaget antagligen sett helt annorlunda ut än vad det har gjort.

Om man ser till näringslivet så har jag upplevt några tydliga exempel på att man inte vill utnyttja den kompetens som finns inom ett bolag utan istället har devisen; det är det här vi gör och det är så här vi gör det, dvs det här är vår kärnverksamhet. Men om nu omvärlden och kraven förändras, ska man då ändra sin kärnverksamhet, vilket kan vara svårt ur många aspekter, eller ska man istället gå över till att se vilka kärnkompetenser man har tillgång till, internt eller externt. Svårt kanske, speciellt om ledningen anser att de anställda, oavsett bakgrund, har svårt att ta ett ansvar som ligger utanför det man dagligen utför.

Ta den berömde bussföraren i uppsala, han med egen facebook fanklubb. Han kör buss och det är det man gör som bussförare. Man kör inte på nåt speciellt sätt utan man kör buss. Nu råkar han vara trevlig också men det ingår inte i verksamheten, dvs att köra buss trevligt. Han har alltså en kompetens som ligger utanför kärnverksamheten.  Om man då ändrar verksamheten till ”köra buss trevligt” så har man höjt kraven på de anställdas kompetens och säkert kommer många inte nå upp till de kraven. Om däremot säger att vi kör buss utifrån de kompetenser vi har men vi har alltid en grundtjänst, dvs bussen går från a till b, så öppnar man väldiga möjligheter för företaget att expandera sitt tjänsteutbud.

Blir luddigt detta men jag skriver rent ur tanken nu. Om man sen applicerar ett likartat resonemang på sig själv, dvs vad är min kärnverksamhet contra min kärnkompetens, kommer man då fram till att dom inte riktigt matchar? Är det därför vi i många fall känner oss så otillfredsställda på jobbet men även i andra sammanhang?
Man tolkar nog lätt sin egen kärnverksamhet som att man är människa, kanske förälder och sen blir det en stor del yrkesroll. Jag är inte bara pappa, jag är säljare också, som det heter i reklamen. Men är det verkligen det man är bra på. Förälder blir man väl bra på först sen man haft några barn, stackars den som kommer först, i början är man onekligen nybörjare. Yrkesrollen då? Hur många säger inte, när jag blir pensionär ska jag göra det, om jag vinner pengar ska jag göra så osv. Beror det på att man inte dagligen får utnyttja sin kärnkompetens. De flesta som är framgångsrika inom yrkeslivet ( vad nu det betyder) verkar älska sitt arbete och jobba nästan hela tiden. Så kan man ju känna själv ibland, speciellt när man känner att man arbetar med något man tycker om/ är bra på.
Borde man inte, både själv och i sin yrkesroll, mer fundera på vad man är bra på, vad man känner att man kunde vara bra på med lite hjälp och vad man skulle vilja vara bra på. Det sistnämnda kan ju bli lite drömskt kanske. Jag tror att det är just skillnaden mellan sin egen kärnkompetens och sin egen kärnverksamhet som gör att man känner sig otillfredsställd i jobbet, kanske även hemma, och är grunden till de psykiska problem vi kallar utbrändhet. Ursäkta den amatörmässiga analysen. Men som jag skrivit förr, detta är min blogg och jag skriver vad jag vill……

Så, nu ska jag vända mig inåt mig själv, ta en tupplur på tåget, det vet jag nämligen att jag är bra på, är både en kärnkompetens och en kärnverksamhet.