bulletinbergman

Kväll i Istanbul. Man kan tro att vi har fått jet-lag, klockan är halv nio och vi är på väg till sängs. Tidigt morgon men allt gick bra.

Istanbul är verkligen en annorlunda stad. Tog väl 45 minuter från flygplatsen till hotellet och då har vi ändå bara kommit till den asiatiska sidan. Fast det är väldigt trevligt här. Smågator med restauranger och butiker. Bara turkar och sen en och annan amerikansk turist med Lonely Planet guide i handen. Vi åt uppenbart på en som var där. Var inte mer än sådär, hoppas på bättre tur med maten imorgon, idag var vi ändå så trötta att vi inte hade kunnat uppskatta något mer avancerat i alla fall.

Hittills har alla varit väldigt trevliga, hotell ägaren gick med oss runt och försökte fixa kontant kort till telefonen, visade sig vara mer eller mindre omöjligt. Något mer komplicerat och omständigt får man leta efter. Sen fungerade det inte i alla fall så det är bara att ge sig tillbaka dit imorgon igen.

Hur svårt kan det vara? Som det heter.

Känns lite konstigt att vara borta när man skulle behöva vara hemma och fixa jobb eller uppdrag. Har haft en del möten, ett par riktigt intressanta, så man får hoppas att det löser sig. Oavsett hur lugnt och säkert men är att det kommer att bli bra så finns den där lilla krypande osäkerheten där ändå, kommer upp på ytan när man minst anar det.

Såg tre ankor gående på gatan alldeles där vi åt i kväll. Det ser man inte varje dag i Sverige precis. Kom att tänka på en historia:

Tre män kom till himlen och pratade med Sankte Per. ”Här är allt underbart så länge ni inte trampar på en anka, då blir ni hårt straffade”.

Männen trodde väl att dom skulle klara det rätt lätt men redan efter en kort stund så trampade en av dom på en anka.
Vips så satt han fastlåst till händer och fötter med den äckligaste, mest motbjudande kvinna man kan tänka sig. ”Ni sitter nu ihop för all evighet” säger Sankte Per. De två kvarvarande männen blev nu väldigt försiktiga men trots det så trampade en av dom på en anka… samma sak hände honom som hade hänt den första mannen. Evig pina.

Den tredje mannen blev nu väldigt, väldigt försiktig. Gick runt i himlen och njöt tills han helt plötsligt märker att han sitter fastbunden med den vackraste, underbaraste kvinna man kan tänka sig.
Inte helt missnöjd frågar han ” Vad hände?” ”Inte vet jag, ” sa kvinnan, ”jag råkade bara trampa på en anka”.

Så kan det gå. Se alltså upp för ankor får bli dagens uppmaning.