bulletinbergman

Vart kom alla djävla coacher ifrån? Helt plötsligt blir man överöst med förslag på jobbcoacher, träningscoacher, livscoacher, karriärscoacher och whatevercoacher. Hur många sorter finns det? För att inte tala om alla som jobbar som mentorer.

Ok, visst är det väl bra att kunna utnyttja andra människors erfarenhet men när tjugosjuåriga tjejer hävdar att dom är livscoacher då kan man ju börja undra. Jag har troligtvis misslyckats med fler saker än hon överhuvudtaget kan tänka sig.

Bernard Russel sa : ” Försök, misslyckas, försök igen, misslyckas bättre”.

Erfarenhet är en kedja av misslyckande. Förhoppningsvis lär man sig lite varje gång så man just kan misslyckas lite bättre. När man är erfaren nog för att kunna lyckas är man så djävla senil så man kommer inte ihåg det man är erfaren på. Det är kanske bra, nyfikenheten på livet kommer med åren.

Tidpunkter i sitt liv när man verkligen skulle ha behövt en coach, då fanns det minsann ingen i närheten. Sexdebuten….. ingen då som talade om för en hur man skulle göra. Fast då ville man väl inte ha något coach som stod och skrev ”kom igen, ta i, kör hårdare” då hade man väl snarast problem med att hålla igen.

Fast det coachexplosionen kan vara ett utslag av vårt ”det var inte mitt fel” samhälle, vår tendens att ta allt mindre ansvar för våra egna handlingar.

Fet? Ja, har en så dålig träningscoach

Arbetslös? Ja, du vet, min jobbcoach är urusel

Död? Visst, har världens sämsta livscoach

Idag smäller det för Tigern. Undrar hur hans coach mår....... 

Den enda coach värd namnet är Boork.. coacherna coach. Och jag förståss men det var väl självklart.

Lite att glädja sig över nu när våren är lika försenad som ett SJ tåg, lika avlägsen som en lönecheck den första i månaden och lika kall son en ..ja ni vet.

BABIAN, ge apan en banan!!!!!!!

Babian – Babian