Uffe ( och jag) på Grönan
Fredagkväll.
Regntunga moln döljer den sol som snart kommer att skina över ett jublande Djurgården, en publik som har samlats, en stor publik, en publik som vet vad som förväntar dom, som vet vad som kommer, en publik som egentligen inte vill bli överraskad utan som vill uppleva samma känsla, år efter år. Jag pratar självfallet om en Lundellkonsert och inte bara det, detta är en Lundellkonsert i Stockholm, en konsert för fans, för de som kan texterna, som kan spellistorna, nyanserna och vändningar, som väntar på att munspelet ska kastas ut, som väntar på varje bredbent ”u!”, dom inte heller denna gång blir besviken.
Start på tåget med en pilsner och sen vidare med en salladslåda till djurgården. Picknick bland Kanada gäss, joggare och flanörer. Strax före sex dag dags att ge sig av till Grönan. Inträdet billigare före kl 6, skillnaden räcker till en pilsner på ”hyllan”. Strax före åtta är det dags, inte så nära scen, alla av oss är inte fans, alla är inte fullvuxna ( på längden alltså), inte så himla trångt med folk, verkar vara värre längre bak.
Solen skiner fortfarande när Uffe gör entre tillsammans med gamle vapendragaren Janne Bark och resten av hans unga band. ”Folket bygger landet” börjar i en rätt väntad version. Tight men som sagt, lite väntat. En låt som kan tyckas ha överlevt sig själv. Sen kommer kvällens överraskning, en kanonversion av Stockholm City ”aha, då har du vart där iallafall”. Såg en konsert på St Eriks torg en gång då han körde Stocholms City följt av Idiot City (Ulf Lundell – Idiot City) . Lika aktuell idag som när det begav sig. Bullshit city....
Lite vanligt bredbent rock följer utan den där riktiga magin. För många i publiken som egentligen inte är intresserade, uffe behöver en publik som är med på noterna. ”Får man inte prata?... nej det får man inte, KÄFTEN!!!!!” hm, som ni märker så blev jag lite irriterad på folk som inte har respekt nog att hålla tyst när vi andra vill lyssna. Gå in på damtoan eller bilda en virkningscirkeln så ni får prata av er.
Första riktiga höjdpunkten för mig var ”Nästan ditt namn”. Lustigt, den är också från Andra sidan drömmarna, den som så många andra denna kväll. Rom i regnet ovanligt bra, en låt och en skiva som jag själv inte är speciellt förtjust i . Men sen kommer kvällens höjdpunkt.
En otroligt tight och känslig version av ”Vassa eggen”. Tidigare har han ofta sjungit den med en sorts bitterhet, nu är det enbart vemod och mer ett betraktande över man och kvinna generellt än just över hans egna relationer. Helt strålande.
Sen går det på i rätt lagom Uffe takt. Lite allsång, lite snack, lite barken solo, lite sax. Tight och säkert men utan överraskningar. Avslutar med Kär och galen vilket gjorde mig lite besviken. Hade förväntat mig Connemara som fått fantastiska recensioner under hela turne, Ulf Lundell – Connemara, nu blev det en rätt publikfriande avslutning men det kändes som det saknades ett ytterligare extranummer. Hade säkert blivit ett till om publiken inte hade börjat troppa av.
Själv hade jag gärna sett honom en gång till men då när han är den enda artisten och slipper konkurera med berg och dalbanor och sockervadd.
Hur som helst. En kväll man blev glad av tillsammans med sina "vanliga" vänner och den långtida vännen Lundell. Hela spellistan, utom två låtar som jag inte hittade, har ni här: Uffe på Grönan
