Ångest
Visst är det konstigt att man ska oroa sig för allt? Julångesten har precis lagt sig så kommer nyårsångesten. Vad ska man göra? Vad ska man äta? osv. Allt som man har stora förväntningar på verkar också komma med en baksida av ångest. Snart dags att planera för sommarsemestern. Vad gör vi nästa jul? ojoj. Hur är vi funtade egentligen? Vi är väl Lutheraner. Inga fest utan bakfylla. Inte ha kul utan dåligt samvete. Vuxenpoäng kanske.
Som om läxorna aldrig tog slut som Lundell sjunger ( Ulf Lundell – Tre Bröder (Live '93)).
Läste en bok som heter " De tio vanligaste misstagen som intelligenta människor gör" eller något sånt. En sak var att vi oroade oss för konsekvenserna av händelser trots att dom rimligtvis inte kan inträffa. Om man ser tillbaka så ser man att oron nästan alltid är obefogad, att det alltid löser sig, att det inte är så noga. Var det någon som märkte att du inte dammsugit före festen? Var det någon som märkte att du inte hann stryka skjortan innan mötet? Fick du sparken för att du kom för sent till jobbet? Kanske inte.
Samtidigt så ska man förståss dammsuga, stryka skjortor och, framförallt, var i tid. Har några kamrater som aldrig är i tid och dom bryr sig inte en som att folk får vänta på dom varje gång. Går det illa för dom? Inte alls, det går alldeles utmärkt. Själv är jag alltid för tidigt. Har gått otaliga varv runt kvarteret för att jag varit för tidig till möten. Blir faktiskt värre med åren.
Man måste bli mer Taoistiskt eller iallafall Puhistisk ( http://en.wikipedia.org/wiki/The_Tao_of_Pooh) slappna av lite mer och låta det hända istället för att styra allt ( och då ofta åt fel håll). Spela lite "Pooh sticks" istället för hetsig nätpoker....
Man skulle ju kunna gå och lägga sig igen och somna om.
Kommentarer
Trackback
