bulletinbergman

Julshopping i London låter som en bra idé eller hur? Det är det också men ibland är vädrets makter emot en. Torsdag till söndag blev torsdag till onsdag. Möten inställda, semesterdagar istället för jobb, pengarna rann iväg. Mer snö i London än det var i Sverige när vi åkte.
Men nu till berättelsen.

Torsdag

Tidig morgon. Bil till Benstocken. På planet och sen händer ingenting. Ingenting. Två timmar på ett trångt plan. Kommer till slut igång men tror ni dom har vett att bjuda på frukost? Nejdå, 70 spänn för lite bröd, juice och en kopp kaffe. Blir ett ilsket mail om det..

”Titta, där kommer min väska, precis bakom din” säger jag glatt och går ut till ankomsthallen. Köper lite whiskey i shoppen och ska lägga ner den i väskan... ok, koden funkar inte. Vafan? Men, vänta nu, har jag ett sånt band på handtaget? Nix pix. Jag har tagit fel väska. Är det pinsamt eller? Lite kanske.

Bort till informationsdisken, ringa fixa och dona men till slut ordnade det sig ändå. Tur det. Fan vad jag hade blivit... irriterad... om någon tagit min väska.

Sen går det väl bra. Laddar våra Oyster kort och tar tunnelbanan mot hotellet. Lite trassligt kan man nog tycka. Tog väl en och en halv timme att till slut hitta rätt. Låg inte långt ifrån Paddington station. Helt ok hotell. Helt ok rum. Badkar.. jaaaaa. Gillar badkar på hotellrum. Men.. ”har ni internet? ”, ”ja, men det kostar 13 pund dygnet....” 140 kr för internet? Det kostar två veckor hemma. Vi snålar och låter bli. Lite ovant att inte kunna vara uppkopplad hela tiden. Vi får förlita oss på BBC för nyheter.

Promenad i kylan neråt Oxford och sen vidare till Covent Garden. Lite shopping och några pilsner senare tog vi oss trötta hemåt för att testa badkaret. Lite whiskey och gin gjorde susen.

På kvällen blev det en lokal italienare. Förrätt, varmrätt och en panna rött, 300 spänn. Bara ok mat, kommer att visa sig vara den sämsta maten på hela resan.

London verkar uppmuntrande billigt.

Fredag

Fredagen var vikt för Tate Moderna. Tunnelbana och promenad. Kallt kallt kallt. Fina kvarter runt Tate. Otroligt bra museum. Helt gratis. Alla stora var representerade; Jackson Pollock, Picasso, Rauschenberg, Braque, Warhol osv osv. Sen massor av konstnärer som jag aldrig hört talas om. Dom hade tom en Dali uppe, en av det mest kända ( narcissus någonting). Väldigt bra museum. Märkligt att vi ska ta betalt i Sverige men här är det gratis. Fast vi insåg snart att allt inte var gratis.

Fortsatte på Milleniumbron i rena snöstormen. Usch och fy. St Pauls tog 15 pund i inträde. 15 pund för att gå in i en kyrka? Den är visst näst störst i världen. Näst störst?! 15 pund. Ni skojar. Det brittiska imperiet har gått under för att man nöjde sig med att vara näst störst men ändå dyrast. Det kan ni fetglömma. Vi investerar istället våra pengar i det lokala näringslivet, närmare bestämt den lokala bryggerinäringen.

Två pints och ett par whiskey senare tog vi oss glada vidare mot shoppinginfernot i Soho, Oxford street och Bond street. Snöskor på.

Tur genom China town men till slut hamnar vi på en engelsk pub igen. Efter en sen lunch bestående av hamburgare, dagens soppa, irish coffee och....öl lullade vi vidare.

Promenad hemåt men tyvärr gick vi ordentligt fel. Där ligger ju Hyde park. Om vi har det på vänster sida så kommer vi hem. Yeah, right.....No it´s on the left. Right. No left... Vi gick hur som helst fel.

Hamnade illafall till slut på Victoria och kunde ta tunnelbanan hem. Förberedelser för kvällens stora händelse, musikalen The Wicked.

Efter ytterligare bad, whiskey och lite gin så tog vi oss bort mot Victoria igen där teatern gick. Fantastisk lokal. Fantastiska skådespelare, sångerskor och en helt fantastisk föreställning. Nog det bästa jag sett efter Lundell och Eldkvarn. Trea på min topplista över bästa föreställningar någonsin alltså. Inte en död  minut under två och en halv timme. Rekommenderas varmt.

Kvällen avslutades sen med några pilsner på en av Londons många pubar.  Finns en i varje gathörn.

 

Lördag

Tidig morgon som vanligt. Snön ligger tjock utanför hotellfönstret.


I väg med buss till Camden Market. Nu hade vi börjat inse att vi inte skulle komma hem på söndag och att det inte är någon som helst ide att försöka ringa. Gäller att anpassa sig. SAS telefonsvarare: ” Du har nummer ett”...ja!.... hundra tjugofem i kön..nej!. Jag stannade inte kvar i luren för att svara på deras kundenkät.

Camden market var till en början en stor besvikelse. De vanliga affärerna, Anette köpte en rock på American Apparell, med det vanliga utbudet av engelska t-shirts och muggar. Vi kom sen i ett område som hette the Stables, det var skillnad. Massor med vintage kläder, lite roligare kina importer och dessutom massor med läcker street food. Tyvärr hade vi ätit för mycket frukost men det var ändå frestande att prova de chilli marinerade tigerräkorna på kinaståndet.

Hittade en affär som bara sålde engelska fina gamla kläder. Blev en Gloverall duffel för 65 pund, hade kunnat handla hur mycket som helst, var nästan sugen på att åka tillbaka en annan dag. Såna kläder görs inte mer.

Camden market avslutades, förvånansvärt nog, med några pilsner på den lokala puben. Då snöade så man inte ens såg ut genom rutorna. Vi inser mer och mer att vi inte kommer att komma hem på söndagkväll.

En tur hem, bad, whiskey och lite gin innan vi tog oss bort till Shepherds Bush. Thaimat, helt brilliant ( ”You like shlimps?” Äl det nåt fel med de ellel?) och sen konsert med The Saw doctors. Märkligt ställe. Först så började dom före utsatt tid och sen var den nog en timmes kö för att lämna in jackan, vilket väldigt få naturligtvis inte gjorde, och sen en näst intill obemannad bar. Bandet bra, publiken ännu bättre. Alla kunde alla låtar. Måste ha varit en stor irländsk koloni på besök. Hem direkt efter konserten för att ladda inför hemresan/ ombokning/ söndag i London.

 

 

Söndag

Vad gör man om man inte vet om man kommer hem, om man blir kvar, om man blir ombokad osv? Man måste göra som man ändå hade tänkt sig eller hur? Så vi tog en tur ner till Kings Road och gick i lite finare affärer... Gräddan och vi liksom. Vi såg nog inte ut som någon grädda precis, nu börjar man bli lite sjabbig ( and we don´t care, som det heter i visan).

Hittade ett riktigt bra varuhus, John Lewis, så det blev lite shopping idag med. Sen hamnade vi.... gissa var.... på en pub. Träffade några andra olycksbröder ( kanske var att ta i, dom verkade mer irriterade över att bli ombokade till ekonomiklass än att dom blev försenade ett par tre dagar) och vi insåg nu att det var kört. Hittade uppkoppling och nu var vårt flyg inställt. Vad göra? Bokat nytt hotellrum var det första. Osäkra på om vi skulle få ersättning så tog vi det billigaste vi hittade, Leisure Inn, 50 pund natten inkl frukost. Taget. Tillbaka till gamla hotellet och hämta väskorna. Träffade på ett par strandsatt svenskar som hade hört att twitter var bäst om man vill veta vad som händer, och det vill man ju. Hem till nya hotellet. Fjärde våningen, trångt som en  hönsbur...... jaja, vad gör man inte för att spara pengar. V hade då inte insett att SAS betalar kalaset.

Planen för kvällen blev att äta thaimat på Churchills in i Notting Hill. Kö men vi fick bord. Kopplade upp mig, gick in på facebook, blev kompis med SAS och skrev ”vi är fast, vad göra?” tar 30 sekunder så får jag svar ”skicka mobilnummer” gör det och sen ringer det efter två minuter. Otroligt, helt otroligt. Bästa servicen jag varit med om men hur ska man veta att man behöver kolla twitter för att veta vad som händer och vara med på SAS facebooksida för att få hjälp? Världen förändras onekligen och det är ju bra.

Mycket riktigt. Inga flyg från London till Stockholm före jul. Nästa bokningsbara 29 januari. Blir det värre får man säga upp lägenheten och leva på SAS. Enda chansen att boka om är via telefon, vilket är omöjligt, eller på flygplatsen, vilket är jobbigt. Vi blir till slut ombokade till ett flyg från Birmingham på tisdagkväll, sen övernattning på Kastrup för vidare färd hemåt. Kanske inte optimalt men vi kommer iallafall hem. Då var det bara till att hitta tågbiljetter, ta ett par pilsner till och sen förbereda sig på ytterligare en dag i London.

Dragiga hotell i London? Inte då....Lyhört? Inte då..... Sunkiga mattor? Inte då....men man ska inte klaga, man är ju svensk och får lida för att man är snål.

Måndag

Inte speciellt nöjda med hotellet så jag tog en liten promenad och frågade runt. Hittade The Duke of Leinster alldeles bredvid som ville ha 89 pund för ett väldigt fint och stort rum som tom hade balkong. Taget. Dessutom hade dom fri uppkoppling. Tack för det brittish telecom eller vad dom nu heter. Bredvid hotellet ligger det en grekisk restaurang som gör reklam för Edvard Persson! Vad får dom allt ifrån?

Lite surfing, lite softning och sen tåg vi bussen ner till Big Ben för att titta runt lite, Hamnade på en pub... nä?, jo! Lite lunch, ett par bira och sen vidare shopping på stan. Nu hade anette kommit i form så det blev en timme på Urban Outfitters, jag blev tvingad att handla en extra väska på Primark. Nu hade vi iallafall handlat åt oss själv, fortfarande inga julklappar handlade.

Hem och sen iväg på den lokala italienaren. Riktigt bra mat. Friterade risottobollar till förrätt för mig, calamari ( förståss) för Anette. En panna lite bättre vin, hoppas SAS betalar.  Hem för en lite orolig natt men om man ska ligga vaken så ska det vara i ett hemtrevlig hotellrum iallafall.

Kallt på Trafalgar Square. Fontänen tom fryst.
 

Tisdag

Visst är det svårt att göra något när man vet att man måste iväg? Jag har svårt för det iallafall. Tog en tur runt Portobello road men gick sen hem och tog en taxi till Euston station. Kaos. Totalt kaos. Hälften av tågen inställda. Vårt skulle gå strax före tre men jag sprang i väg och köpte nya biljetter för att hinna med ett tidgare. Hade sån tur att vi såg plattformen direkt och mer eller mindre sprang iväg. Lite panik när de första biljetterna inte fungerade men sen gick det bra. Ståplats förståss.. ett tag. Upptäckte att någon ockuperat två platser med sin resväska så jag erbjöd mig att lyfta upp den på hatthyllan och på så vis fick vi sitta hela vägen. Visade sig att paret mitt emot var danskar och skulle med samma flyg till Köpenhamn.

Kaoset på terminalen var faktiskt inte så farligt som man kunde ha trott. Kan man komparera kaos?

Vi insåg situationen och... gissa vad... satte oss på nåt som liknande en pub, Parmigana, för att.. jo, ni gissade rätt, ta en bira.

Bredvis oss sitter en kille i flipflops. FLIPFLOPS!!! Det är för fan vinter...

Tar oss lite mat, en bira... konstigt eller hur? Höll nästan på att missa incheckningen. Två timmar försenat men det var ju bra.

OK. Nu sitter vi iallafall på planet... ” välkomna, vi ska snart lyfta”.  Ingen tror kaptenen och mycket riktigt. Man har fått med 28 bagage för mycket... Risk att vi måste gå ur och visa vilket som tillhör vem. Nytt besked till slut att man har lyckats lassa på bagaget som kommit från Köpenhamn och som inte blivit utplockat... En och en halv timme senare kommer vi iväg. Kör fort men väl framme i Köpenhamn så först kommer vi inte fram till vår gate för den är upptagen, vi byter gate men då är den låst... Lite illa.

Framkomna och trötta så var det dags att hitta hotell. Hilton 2850 danska för ett dubbelrum... Oj. Det lär vi inte få tillbaka. Dom tipsar om ett hotell en bit bort så vi tar taxi. Checkar in kvart i ett. Släcker halv två... Äntligen i Köpenhamn alltså. 

Onsdag

”Du, vad är klockan egentligen?” Hm,. Mobilen hade inte ställt om för europeisk tid. Tur att vi vaknade. Hade bara fattats att vi hade försovit oss. Nu sitter vi iallafall på Kastrup med en kopp kaffe och väntar på avgång. Försenat förståss men ändå. Kom iallafall iväg en timme sena och landar på Arlanda halv elva. Buss till Benstocken. Skrapa blåis av bilen och sen är det raka vägen hem. Home sweat home.

Summering. London riktigt trevligt, bra priser, bättre mat än ryktet men man kanske ska undvika att åka mitt i värsta vintern.

 

  Bild med pub och dubbeldäckare. Mycket London.