bulletinbergman

If tomorrow was judgment day
And I am standing on the front line
And the Lord asks me what I did with my life
I would say; I spend it with you

Vem bryr sig om att hon inte kan sjunga längre? Wyclefs text behöver inte ens sjungas.

Är det den bästa öppningsraden någonsin i en populärsång? Kanske inte men nästan. Svårt att slå
Jesus died for somebodies sins, but not mine.

Bäst rockraden som inte är öppningsrad?  I know what I want, but I don´t know how to get it….

Tänk om man var lite mer begåvad… hur djävla jobbigt skulle man inte ha det. Vilka krav på att bli nåt, vilken prestationsångest. Jag har redan nu prestationsångest trots att jag inte kan nåt. Bättre att vara lite lagom dum.

Bättre att vara en Salieri, begåvad nog att förstå geniet men inte begåvad själv för att vara ett geni. Men vem överlevde vem? Salieri blev gammal, Mozart dog ung. Dumma människor lever längre ( fast nu vet jag inte om Salieri var du, bara för att det finns en film så är inte det sanningen).

Vad har Mozart, Alexander den store och Jesus gemensamt? Alla utförde sina storverk vid 30 år och dog sen…. Vad har man själv gjort? Törs man inte ens tänka på, rättare sagt man kommer inte på något. Fast man blev äldre än dom i alla fall, den som blir äldst vinner. Lite dödsodds. Jag tror att jag kommer att bli 91, då blir jag en månad äldre än vad pappa blev. Undrar vad det ger i odds? Varje generation lever ju längre.

Man har för många idéer, man skulle lära sig att förstå konceptet inkorg-utkorg.  Det här ska du göra och när du har gjort det lägg det där och sen är du klar. Själv springer man runt som en yr höna och försöker följa någon sorts kortsiktigt ide om vad man ska göra. Inte bra, man måste börja processtänka sitt liv; gör det först och sen det och inte allt samtidigt, sluta med parallella projekt, hur nu det ska gå till. Livet är det som pågår medans man är upptagen med att leva.

För er som missat honom. Rufus rules…

Rufus Wainwright – Release the Stars