Underdogs
Jag håller på ”the underdog”, den lilla människan som klarar sig mot den store elaka Goliat. Fotbollslandet man aldrig hört talas om som rubbar jätten. Schweiz mot Spanien exempelvis. Japan mot Sverige för många år sedan ” japaner, japaner, överallt japaner”. Kamp är vad det handlar om. Trodde väl aldrig jag skulle heja på Syd-Korea. I just hope it´s not a messi game......
Är det för att man själv aldrig har varit någon jätte utan enbart gått runt som en underdogsom man håller på den lille? Ibland har det nog varit så men inte alltid. Har nog snarare sett till att tävla i grupper där man kan konkurrera, spela på hall nivå, springa skol-dm osv istället för att våga testa mot dom stora grabbarna, våga få ordentligt med stryk men någon enstaka gång också lyckas. Man är helt enkelt för djävla feg av sig. Man håller sig inom sin ”comfort zone” och därför händer det inte något.
Man är ingen Krupp precis, fast det gick ju sådär för honom. Cykla till, bestiga Mount Everest och sen cykla hem kan tyckas vara att gå lite till överdrift. Själv tar jag bilen till träningen och tycker att jag lägger mig lite på gränsen, on the edge, om jag parkerar längst bort på parkeringen. Fast skulle man vara lyckligare om man testade alla gränser? Knappast. Man får nog inse vem man är och vara glad för det. Man har det egentligen oförtjänt bra och uppskattar inte livet utan fortsätter jaga runt som nån djävla Kanin istället för att bli en Puh och verkligen kunna njuta av honingen….
Så ikväll ska jag öppna en bra flaska vin, njuta av solen på balkongen och lukta på blommorna ( eg tomaterna).
