Åldersnoja och döden
Har vi blivit gamla? Inte då. 50 är det nya 40 eller vad det är man säger. 40 det nya 30. Undrar vad 10 är, det nya nyfödd kanske. Varför nu denna reflexion?
Afterwork i onsdags……
När man var yngre så diskuterade man kanske lite om förra festen, man planerade nästa fest, vad ska ni göra på semestern, kanske kommenterade om det kom nån snygg tjej in på krogen men inte numera.
”Snygga ben hon har. Ja men hon verkar ha ont i knäet, hon haltar”, snacka om att byta fokus med åren.
OK, första timmen diskuterades hur mycket man tränar. Nu pratar vi mega träning. Två dagar i veckan, tre, fyra, fem…. Cykla sexton mil. Springa en och en halv mil som uppvärmning. Intensivpass på friskis, vanliga duger inte osv osv. Ingen mesig stavgång här inte. Stretching är för mesar. Är precis likadan själv.
Tränar egentligen för ett maraton men just nu har jag en återhämtningsperiod på typ två år…
Självklart är det bra att folk tränar fast som samtalsämne blir det rätt trist i längden. Sen övergår dock konversationen till ämnet krämpor......
Rygg ont, axelont, vilken naprapat går du till, ont i knäna, massage vore inte så dumt, stretching är överskattat, träningsvärk, allergi. Låter som ett gäng på senioren. Snart börjar vi väl prata om vilket spa som är bäst. Man får helt enkelt gå hem och skriva klart sitt vita arkiv. (Kunde man inte koppla krematoriet till värmeverket förresten, få lite miljöpoäng in i det sista).
Finns det någon pricerunner site för begravningar? Man kunde kanske lägga ut på tradera så kan den som vill ha minst betalt fixa det? Omvänd auktion, sätt kunden i centrum och allt sånt. Fast när man är död så bryr man sig väl inte så mycket, låt dom efterlevande göra vad dom vill huvudsaken att dom inser att en begravning inte är en sorglig tillställning utan ett firande att man klarades sig så länge som man nu gjorde.
