bulletinbergman

Fuskare har det alltid funnits men oftas så finns det en anledning att fuska. Anabola exempelvis. Ligger man strax utanför världseliten så kan det vara frestande att testa. Om det fungerar så kanske man blir så bra att man kan leva på sin idrott och kanske tom säkra sin framtid. Det finns en anledning alltså.

Men... Antar att ni spelar Wordfeud? Ett rätt utbildande och fostrande spel, speciellt om man jämför med fåglar som skiter eller vad det nu är som är populärt. Man lär sig lite samtidigt som man har kontakt med kompis... men

Nu har det dykt upp massor med fuskmöjligheter (Har jag läst, jag hittar dom inte ens, måste nog söka upp en fusksida som lär mig att hitta fusksiterna).

Vad är då vitsen med att spela om man fuskar? Vill man visa att man är duktigare än andra trots att man inte är det? Är det en fråga om makt eller vad? För mig helt obegripligt.

Det är som att jogga men ta taxi halva vägen eller att gina på ett maraton. Meningslöst.

Men är det dit vi har kommit? Har klipparsamhället slagit igenom även på fritiden. Ingen orkar studera, ingen orkar anstränga sig, genvägar ska det vara. Göra klipp. Vara i media. Hårt arbete verkar inte räknas längre. Så blir vi uppköpta av kineserna också. Se på Sverige idag. Vad ägs av svenskar? OK, ska inte överdriva, det finns en del men mycket är sålt redan. ABB, Volvo, SAAB är bara några exempel. De flesta klädkedjorna är väl norska. Verkstadsindustrin ägs av finnar osv osv. Inget fel med det, man ska inte överdriva.

Min poäng är att en kines som vill få det bättre jobbar mer, en svensk klagar hos facket eller bara klagar i största allmänhet. Nu ska jag ta halvdag och sen klaga över att maten är så dyr...