Åldersnoja
Får ni åldersnoja ibland? för det måste väl vara åldesnoja när man helt plötsligt i duschen efter ett löppass ( där man försökte springa ikapp sin flyende ungdom) undrar vilka artister man sett som numera är döda? Kanske triggat av att en bowlingkompis dog i veckan. Jag har nog haft tur, en nära kompis avled för några år sedan efter en lång tids sjukdom annars har jag varit förskonat ifrån dödsfall i min närhet förrutom mamma och pappa förståss. Man ska göra slut på en generation i taget. Under några år så kändes det som vi hade släktträffar i St Mikaelskyrkan men nu är det slut med det.
Har iallafall sett Bob Marley och Willie Deville ( sångare i Mink Deville, minken kallad, skitbra, har ni missat deras musik så har ni något att se fram emot), tror inte det är några fler som avlidit. Tror inte det iallafall.
Slog just upp att var 100 person dör i Sverige varje år. Det innebär alltså att tre av mina drygt trehundra facebookkompisar kommer att avlida 2012, iallafall statistiskt. Det är ju rätt förfärligt. Dessutom kan en av dom tre vara jag!!!
Nu börjar man bli riktigt deprimerad. Fast jag har livförsäkring så jag kan inte dö. Går ut när jag fyller 55 så snart ökar risken kraftigt. Det är säkert som garanti på elprylar, dom är gjorda för att hålle garanttiden ut plus en dag.. Så är det säkert med min livförsäkrings också..
Nu blev det lite stressigt att hinna med allt man vill göra... rätt mycket faktiskt. Hur många ställen har man inte varit på? I princip alla om man avrundar lite.
Fast vad ska man dit och göra om man ändå kommer att dö snart...
Man får sätta en tidskostnad på minnen. Minnen när man var tjugo har man fått mer värde per år av jämfört med minnen man får nu. Dessutom har jag så dåligt minne att jag kan åka tillbaka och tycka det är kul ändå...
Man borde få gå in gratis på museer om man dåligt minne eller hur? KOmmer ju ändå inte ihåg nåt.
Kommentarer
Trackback
