bulletinbergman

Har tyvärr tappat motivationen helt för träning.. sex veckor kvar och jag springer mindre och mindre, inte bra. Ett kortlopp, 5 km, på tisdag får bli startskottet till spurten.

 

Fast. Nu ligger man i lä ordentligt. Sonen genomförde en Ironman i lördag trots kramp i bägge vaderna och magproblem, 20 toalett besökt på en mara måste vara något av ett rekord. Tog 15 timmar.. helt otroligt starkt gjort. Är idag en stolt pappa.. fast det har jag varit länge, väldigt stolt över mina barn som trots en strulig pappa blivit fantastiska vuxna människor. Så skönt och kul att ha dom i närheten till hösten när även dottern flyttar till Stockholm efter fem år ( tror jag det är ) i Göteborg. Livet är bra ibland eller hur?

 

 

Man måste sluta stressa sig själv hela tiden. Jag tror att det är onödig stress som gör att man mår illa, nödvändigt stress den kan ofta var positiv men framförallt så måste man leva med den, stressen man lägger på sig själv finns det däremot inget som helst positivt i.

 

 

 

Just nu känner jag mig stressad för att jag inte orkade ut på en löptur. Samtidigt så är det jag själv som anmält mig till Berlin, jag själv som besämt att jag ska träna, jag själv som också kan bestämma att jag inte ska göra det. Helt onödigt att stressa upp sig över något sånt. Vet att jag klarar maran men nu har jag fått för mig att sätta ett tidsmål. Så fel tänkt. Det var precis det jag vill undvika när jag började träna, genomföra inte tävla var mottot. Så faller jag lik förbannat in i prestationsnojan.. Inte bra.

 

 

 

Egentligen mår jag bättre där jag sitter nu, på balkongen, i värmen med Peter Robinsons senaste ( Watching the dark) bok och snart också ett glas gott rött vin innan maten... Lyssnar på Frank Ocean på tabben och funderar på livet....

Ska sluta stressa ihjäl mig över allt och alla

 

Så, det var några rader från den nyblivne Ferdinand efterföljaren som sitter under sin korkek på sin balkong en sensommarkväll i augusti. Må bra!