bulletinbergman

Vaknade rätt tidigt på morgonen, självklart är det lite svårt att sova när man ska genomföra sin första manlighetsrit...


Upp  med persiennerna... neeeej, hällregn och storm. Dom hade visserligen lovat dåligt väder men nu ser det ut som en katastrofzon. På med tvn.. jodå, samma sak där... ujuju



Fråga ett: vad ska man ha på sig? fråga två; vad har man egentligen gett sig in på? Ingen av dessa frågor besvarades nöjaktigt men en av dom måste iallafall lösas innan avfärd.

Så. Tog fram ytterligare en tröja. Mössa eller keps? Fick bli en kombo, se bild.





Påpälsad gav vi oss av för att hämta upp gode vännen Tommi. Ambitiös kille, tränat stenhård och satsar på att komma under 3,30.. ( för att gå händelserna i förväg, han kom in på 3,18, en helt otrolig prestation).



Sen var det till att ge sig av. Tur nog fanns det parkeringar alldeles bredvid Östermalms IP men trots att vi bara behövde gå 50 meter så blev man kall och frusen. kändes sådär. Omklädningsrum? nejdå, partytält fulla av påpälsade blivande deltagare. Där stod vi i en timme. Jag stod, Tommi fixade utrustningen. Han gav sig sen iväg lite före mig.. tidigare startgrupp och kanske lite mer angelägen om att komma iväg.


Började snacka med Emmanuel, sprungit någon tidigare, trevlig kille, bra att ha någon att prata med så man dämpar nervositeten.




Sen ut i regnet mot startfållan. längst längst bak... självfallet blev jag kissnödig precis innan start men det fixade sig, jag var inte ensam.... vi i den sämre fårskocken fick vänta ett tag. tror jag kom över startlinjen ungefär kvart över 12. Kom dessutom med i direktsänd tv, har aldrig hänt förr. Kanske inte så konstigt om man tänker efter, att man inte varit med i tv alltså.



Fick av mig tjocktröjan precis före startlinjen och började så sakta lunka. Tog ett tag så slängde jag mössan, det blev för varmt. Försökte i början undvika vattenpölar, rätt naivt, det vara till slut bara att plaska på. Dygn sur redan efter en kilometer. Upp Valhallavägen, Strandvägen ( 4 km) och ut mot gamla Stan ( 5 km) sen kom första pärsen. Norr Mälarstrand. Rak motvind och lätt uppför avslutades med västerbron, storm och rakt uppför.



"Efter maran blir det bira" står ett killgäng och sjunger, ölflaskor och regnskydd... ni har så rätt så rätt



Funderar på om jag ska hitta en lång och smal eller en kort och tjock att ta rygg på... till slut dyker det upp en lång och tjock... tog vindskydd så gott det gick. Sprang ( om man kan kalla det jag gjorde för att springa) hela vägen uppför bron, tror inte det är jobbigare att springa än att gå.



Rundar Rålambshovsparken, passerar stadshuset, centralstationen och får sen syn på kompisen Gert med sambo Lotta som hejar på, stannar till och byter några ord " vill du ha en whisky nästa varv? Självklart!!"




Har snart gjort etapp ett. Första varvet 17 km, bestämmer mig för att fortsätta, känner mig rätt pigg faktiskt. Banan går nu ut på Djurgården.. uj, nu blev det tungt. Öppna fält, rak motvind och drygt drygt. När vi borde svänga vänster så svänger vi höger ut mot Kaknästornet.. Jobbigt mest för att jag inte visste hur långt det var kvar. Visste att 28 km låg på Strandvägen men inte riktigt hur långt det var dit.




Hur som helst så gick det rätt skapligt så jag fortsatte ett tag till. Tänkte jag skulle klara Västerbron två gånger, ett minikrav, så jag sprang på.

Sjungande grabbarna står kvar " efter maran blir det bira" det kan ni ge er fan på....


Nu var det om möjligt ännu blåsigare, ännu mer regn och ännu kallare. Sprang uppför bron och sen ner vid Rålambshovsparken. Nytt behov av att kissa. Inte lätt att få upp alla knutar med helt stelfrusna fingrar, tog nog ett par minuter att få allt i ordning. Tror nästan jag stelnade till när jag stod stilla för länge för nu började benen kännas tyngre. Nästa mål; gerten och en whiskey.







Efter det vara det bara tre tunga kilometer hem. Tungt men när man är så nära målet så finns det bara en sak i huvudet.... hem hem hem. Sprang och tänkte på brasan och den stora whiskeyn jag skulle hälla upp när jag kom hem....


Tog mig in på stadion "och här kommer Björn Bergman från Uppsala, grattis till första loppet" hördes i högtalarna.. då drog jag på en riktig spurt.. Anette stod i målfållan och väntade. Kände mig faktisk rätt pigg...




Sen hämta medalj, t-shirt och godispåse innan det blev dags för dagens höjdpunkt. Byta till torra kläder, sen in i bilen med högsta värmen på....



Avslutade kvällen med whiskey, gott Ripasso rödvin och pizza... Härlig men lång dag. Aldrig mer Stockholm maraton.. Berlin i höst sen får det vara nog....




Tack för alla gratulationerna. Uppskattas väldigt mycket. vilken tid det blev...... hm. 5.12, nästan tre timmar efter Tommi... nu ska det djävlar i mig tränas, kan inte ta stryk a en finnpajsare.




Filmerna från TV och från whiskey drickande finns på min facebooksida
http://www.facebook.com/bjorn.bergman