Fan vad svårt det har blivit
Att träna idag betyder inte att bara träna. När man var liten hade man blåa poplinshorts och några troligtvis helt värdelösa skor som var nästan som sockeplast. Tog man skada? Ja antagligen.
Funktionströjor? forget it.
Själv har jag satt på mig det som låg närmast, ett par shorts och en t-shirt, ett par halvsunkiga skor, troligtvis köpte på outlet eller någon rea, ingen tanken på att dom skulle passa mig. Vem vill lägga 1500 spänn på ett par joggingskor? Så har jag tänkt. Sen har jag väl inte alltid haft råd att köpa bra grejer heller.
Numera är saker svårare. Man ska ha tröjor som andas ( fast man själv knappast gör det), byxor utan söm, anpassade skor, olika för olika säsonger och underlag, strumpor för 200 spänn paret. Sen tillkommer en musikspelare och, inte att förglömma, en telefon som klarar runkeeper eller andra gps baserade appar. Fan vad livet blivit svårt.
Egentligen skulle jag skriva om musik som jag lyssnar på när jag springer. Får bli någon annan gång.
Man får så bra idéer när man springer, tur att man glömmer dom efteråt--Nu spelar dom Demis Roussos under en reklamfilm på tv.. herregud, allt kommer tillbaka, recycle... ok, han var rätt bra. forever and ever .... behövs inte mycket för få igång minneskedjan. Måste sluta leva i det förflutna. Living in the past... Jethro Tull tidigt sjuttiotal.
Framåt kamrater framåt. utvecklingen går inte stoppa. bra eller dåligt? Who cares. Ska slänga mina gamla skivor och bara lyssna på ny musik. En dj fyller hovet i tre dagar... ny musik.. en dj? Folk vill ha kul.. inte bry sig. Dansa till meningslösa fraser... Ju mer jag tänker på det ju mer imponerad blir jag av hur äldre människor... män ofta, fortfarande orkar bry sig. Hur Springsteen och Thåström fortfarande orkar vara arga. Arga gamla män... skönt. Glöden finns kvar. Tack.
Kommentarer
Trackback
