Musik när man springer
Lyssnade på ett samlingsband (för mig heter det alltid blandband) av min musikguru Pekkapunk.
Kom att tänka på att det faktiskt var bättre förr. Låtarna handlade oftast om något oavsett om det var privat eller något om samhället. Idag är det bara slask. Man hittar ett kul ord på engelska, awesome kanske, och sen upprepar man det i evighet. Awful borde vara mer rätt. "I´m awful, so awful.. .yeah yeah yeah". OK, Beatles var väl inte alltid så poetiska heller, angående Yeah yeah yeah alltså, men det blev bättre med åren.
Märkligt att det som verkar brinna mest för sitt budskap är gamla gubbar som Springsteen, Wiehe och Thåström. Kanske är så att yngre artister med budskap inte får något utrymme i mediabruset eller är det så att dom helt enkelt saknas? Vad vet jag. Eller är det så att dom med budskap sysslar huvudsakligen med hiphop? Tom en artist som Eminem som ofta gör på gränsen till Markolio liknande musik kommer med riktiga budskapspärlor som:
Inte mycket sånt på melodifestivalen, ok, fel forum men ändå .
Fast nu väntar vi på Satan takes a holiday´s nya.. borde komma på spotify när som helst. tyvärr är deras förra borttagen. Här kommer en försmak: Satan Takes A Holiday – Karma Babe
är den lika bra som förra skivan så är det redan nu årets platta.
Dags att ladda ner mer musik på spelaren inför löprundan
Kommentarer
Trackback
