Böcker
Som jag skrivit tidigare, jag är förkyld och tränar inte, för en gångs skull ska jag hålla mig lugn och avvakta till på måndag innan jag testar, ska inte ens spela golf, så bloggen måste då handla om något annat och idag blir det kommentarer kring min senast lästa bok;
Råstam, Hannes (2012). Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare.
Helt fantastisk bok av den avlidne Råstam som redan 2008 gjorde tv program om samma fråga. Väldigt bra skrivet, intressanta fakta och dessutom tydligt klarläggande av vad som varit fel i alla dessa rättsfall. Man tror inte det är sant när man läser om undanhållna förhör, konstant ledande frågor under förhören och kraftigt drogande. Man blir dessutom förvånad när man hör att ingen verkar erkänna att man begått misstag trots att domstolarna idag, med den nya bevisning som kommit fram, har frikänt honom i alla fall som det hunnit beviljas resning för.
Man verkligen baxnar åt en del fakta. Fälld för ett mord när han samtidigt bevisligen, fotobevis finns, konfirmerades. Ett annat när han skulle ha kört 150 mil, mördat och sen åkt hem igen trots att han inte ens kunde köra bil. Helt fantastiskt. Dessutom byggde den psykologiska analysen på att han blev misshandlad och sexuellt utnyttjad av sin sadistiske far och psyksjuke mor trots att varken syskon, närstående vänner eller lärare överhuvudtaget märkt något, tvärt om faktiskt. Fast vittnesmålen om att han hade en lycklig barndom ansågs inte intressant så dom diariefördes inte ens... undrar hur många andra som blivit fällda för att förhörsledarna redan bestämt sig och bara letar bevis för skulden. Enligt den gode Leif Gw ( vars bok också är väldigt bra) så sitter det ett antal oskyldiga i svenska fängelser, å andra sidan så finns det säkert en hel del skyldiga som är fria också men det är väl knappast någon tröst.
Så, som vanligt så får vi rättvisa först när fallen uppmärksammas i pressen och någon grävande journalist orkar engagera sig. Ett stort problem för demokratin. Dom som inte hamnar i Expressen, hur går det för dom? Antagligen lika illa som det kunnat gå för Sture Bergvall ( vilket är hans riktiga namn), inlåst på livstid på en psykmottagning fullpumpad med droger i tron att han är massmördare.
Det råder en missuppfattning att vi har ett treinstans system i domstolarna i Sverige. Helt fel. I tingsrätten sitter det nämndemän, mao avdankade pensionerade lokalpolitiker och EN jurist, är man oense vinner nämndemännens uppfattning. I hovrätten blir det bättre, där är det jurister. Till HD kommer man inte om det inte är fråga om prejudikat eller ändrade av rättspraxis. Hovrätten är mao det som gäller.
Thomas Quick mål kom inte ens upp i Hovrätten eftersom han erkände och hans försvarare ( borgström) tydligen ansåg och fortfarande anser att han är skyldig till alla åtta morden ( kanske till övriga 20 han också har erkänt.... knappast)
Uppsala tingsrätt hade på 90-talet den domare i Sverige som fick flest domar ändrade av Hovrätten. Knappast nåt att skryta över...
Kommentarer
Trackback
