bulletinbergman

Med anledning av Lundells nya singel som kom ut i går så blir det idag en ren musikkrönika:

 

 

Inte många artister genom tiderna som man har följt, sett fram emot skivorna, köpt dom ohört och sen aldrig blivit besviken. Bowie förståss, enda från David Bowie – Hunky Dory och framåt. David Bowie – Low kom förståss som en chock med sin minimalistiska framtoning. Idag känns den, och David Bowie – Station To Station, som centrala i hans produktion.

 

 

Andra artister som man följt genom åren utan att fundera är Elvis Costello – My Aim Is True, Lyle Lovett ( finns inte på spotify) och några till men störst av dem alla har iallafall Lundell varit.

 

 

 

 

Första gången jag hörde något av den gode Uffe vara naturligtvis via Kjell Alinges fredagsprogram ( notera att Kjell Alinge – Hemma Hos Vol. 1,2,3 finns att lyssna på , ett annat favoritprogram, gick sent på måndagkvällar, alltid obskyr musik, det var där jag hörde bla Kevin Ayers – The Confessions Of Doctor Dream And Other Stories (With Bonus Tracks) för första gången, tveksamt om Kevin Ayers spelats på något annat program än Kjell Alinges).

 

 

 

Ulf Lundell – Toerst hade precis kommit ut och jag tror Alinge spelade minst fem låtar från skivan. Kanske en av hans mest positiva skivor någonsin med bla klassikern Ulf Lundell – Våren Närmar Sej City. 

 

 

Blev direkt att inhandla både den och Ulf Lundell – Vargmåne, den senare blev nästan ett ljudband för lumpentiden, den gick konstant när vi satt och spelade poker i uppehållsrummet. För många klassiker på skivan för att kunna nämna alla men Ulf Lundell – Bente är nog hans mest intressanta text någonsin, innan han blev mer personlig iallafall.

 

 

Tappade faktiskt lite intresse under en tid, var aldrig speciellt förtjust i varken. Länger inåt landet, Ripp Rapp, Nådens är eller Kär och galen även om jag så här i efterhand inser att jag hade fel. Flera låtar framförallt från Kär och galen har blivit stora konsertfavoriter; Ulf Lundell – Lycklig, Lycklig bla. visar väl att studioskivorna inte riktigt når upp till vad han kan live. 

 

 

 

Som ny lyssnare av vår nationalpoet så skulle jag börja med en live skiva; Ulf Lundell – Maria Kom Tillbaka - Live med en fantastik version av Ulf Lundell – Tre Bröder - Live '93

 

 

 

Hur som helst. Efter Kär och galen kommer kanske den bästa svenska skivan någonsin gjord. Som ett filmmanus målar han upp slitningar; Ulf Lundell – Den Vassa Eggen, längta bort: Ulf Lundell – Släpp Mej Fri, självömkan; Ulf Lundell – Chans, saknad; Ulf Lundell – Inte Ett Ont Ord ( i mina öron Lundells starkaste text någonsin, den som inte blir berörd har ett hjärta av sten.... ) och längtan tillbaka; Ulf Lundell – Rialto. Rialto avslutar skivan och för en gångs skull kan jag tycka det är synd att man lagt på sju extra spår när man gav ut den på nytt i en remastrar utgåva. 

 

 

 

Efter Den vassa eggen var jag fast i Lundell land och där står jag kvar fortfarande. Förväntningarna på nya skivor lika stora men framförallt är det turneerna som är höjdpunkten. 

 

All skivor innehåller rätt pärlor av olika slag. Tycker exempelvis att Ulf Lundell – Män Utan Kvinnor är en glömd pärla, en av de få skivor han inte producerat själv.

 

Lyssna gärna på så olika låtar som Ulf Lundell – Omaha om invasionen i Normandie och hans hyllning till sin hund.Ulf Lundell – Spike

Listan blir lång, för lång alltför lång, ingen ide att räkna upp alla favoriter, risken är stor att någon blir glömd... så ska vi inte ha det.

 

 

Avslutar dagens blogg ( som inte blev en träningsblogg pga av kraftig förkylning, rätt trist fyra veckor före loppet men det är bara att för en gångs skull lyssna på sin kropp) med ett av det största mästerverken:

 

"Hon kör sin röda MG

genom vildhavre och vallmo

och det dammar

som om fälten brann.

Och så stannar hon på rälsen

där tågen slutat gå

och om någon frågar 

svarar hon

min man 

kommer snart tillbaks

den här vägen"

 

 

 

 

 

Vi ses väl i vinter även om det inte blir "bland pojkarna längst fram"