Mer om Petra
Gårdagens blogg handlade inte speciellt mycket om Petra trots att det var det jag gjorde. Fokuserade kanske för mycket på feta norskor som vägrar dö..... Petra var helt fantastiskt. Nog sagt... fast då känner ni mig dåligt.Tidig uppgång och upphämtad av en resebyrå som fyller bussarna till bristningsgränsen. Kanske kunde visa lite förståelse för att par vill sitta ihop. Löste sig till slut. Antar att vi tillhör den inkontinenta generationen, iallafall så stannar bussen redan efter 45 för fika, kiss och handla överprisade lokala varor stopp. Känns som man har varit med om det förr. Själv känner man mer för att sovavi kommer iallafall iväg men då får vår Jordanesiska ( heter det verkligen så) för sig att berätta roliga historier... vafan... Duktig kille men ingen historieberättare. Väl framme i Petra så visade det sig vara ordentligt kallt men vi tänkte, det blir ju en promenad så vi håller oss säkert varma.... not not not. Känner mig som en utbildad rörmokare efter all beskrivning av vattenledningar. Det var väldigt intressant, det kan jag inte förneka, de första fyra gångerna. men sen.. kom vi fram till the treasury. som det säkert inte heter men så sa guiden och så står det i alla guideböcker. Helt otroligt fantastiskt fint. En upplevelse för livet. Att man sen nästan förlorade livet genom att bli överkörd av hästdroskor, åsnor och vilt galopperande hästar får man ta en nypa salt (fixar vi i Döda havet imorgon, saltet alltså). En kopp te upphottat med medhavd vodka och sen vidare mot centrum... Helt otroligt fint. Gravar längst bergsluttningarna. Egentligen är det dumt att ens försöka beskriva. Vi gav oss dessutom på att gå det 740 stegen upp till offerplatsen högt ovanför Petra. Vandringen var nästan mer spektakulär än målet. Annorlunda. Vägen kantades dessutom av smyckesförsäljande beduiner som tydligen levde på att sälja pärlhalsband för 9 kr styck. Kraven är olika. Högst upp satt en kvinna som spelade flöjt samtidigt som hon försökte sälja smycken. Såg inte ut att vara speciellt mycket affärer just den dagen.Nervägen var nästan svårare än att gå upp, lite halt av sanden. en promenad genom the siq , 1300 meter, och sen var vi tillbaka i bussen. Fick väl lite sura blickar när vi bytte plats. det får man inte göra när man är svensk... fast vi kommer nog inte att träffa dom här människorna igen så det gör inte så mycket. Men, tillbaka till gnället, så för Apollo för sig att köra oss tio minuter till ett sunkigt storkör för lunch. jajaja,. folk förväntar sig säkert det men jag vill HEM. Halvdan mat och ingen sprit. vafan.... nu börjar alkoholist tarmen säga ifrån.. MOT NÄRMASTE BOLAG:.. men inte då. halvvägs hem ska vi stanna igen... för suvenirköp och toalett besök. KNIP IGEN.....Väl hemma så var det nästan svårt att smälta upplevelsen. det enda jag vet är att den kommer att finnas kvar länge länge. En tripp till Petra rekommenderas, som ni förstår, men jag är inte helt säker på att jag skulle åka med en resebyrå nästa gång.Angående resan i övrigt. har aldrig bott på ett så bra hotell med sådan otroligt bra och vänlig service. Antingen är dom otroliga skådespelare eller också bryr dom sig verkligen om hur vi har det. Vår väska kom bort och jag kände att dom blev genuint glada när den kom tillbaka. Man känner sig verkligen omhändertagen och "hemma". Skriver mer om det senare. nu är det dags att ladda för döda havet... rätt fantasilöst namn kan man tycka... döda havet... då borde alla andra hav heta living sea eller nåt sånt. Fast jag tittar just nu ut över röda havet och det har samma blå färg som alla andra hav.
Kommentarer
Trackback
