bulletinbergman

Efter vila i två dagar, påtvingad, så blev det en runda igår. Fick inte ont i vaderna förrän efter drygt fem kilometer så det kändes rätt skapligt. 12 km lite fortare än tidigare utan att bli helt slut. Har börjat använda appen Shapeup, registrerar allt jag äter osv, vilket har gett en viss viktnedgång. Det kan nog vara förklaringen till att det gick lite bättre. Nu gäller det att hålla i både kost och träning innan det blir dags för turkiet i tre veckor, då blir det både svulla och slöa.... Inte lätt att vara duktig på semestern

 

 

Stockholm maraton i helgen men inte för mig, Ett lopp per stad får räcka. Stockholm, Berlin och Paris avklarat. Amsterdam planerat. Anmäld till London  men det är inte säkert att man får biljett. Sen får det nog vara nog. Kanske... rätt trevligt att ge sig iväg till en storstad med ett "uppdrag" även om det känns som Mission impossible ibland...

 

 

Lite synd att man inte började tidigare men när jag var yngre fanns inte långdistanslöpning på kartan. När jag höll på med friidrott så vägrade jag springa 200 meter, man kunde ju bli trött. 110 meter häck är nog det längsta jag sprungit tidigare. Synd att UIF var en så dålig klubb annars hade jag nog hållit på lite längre. Blir väl väldigt individualistiskt när det är den typen av idrott, det är ingen som är beroende av att man håller på, nästan tvärt om faktiskt. För min del blev gemenskapen på bowlinghallen mycket mer intressant än att plåga sig på kolstybb banor ( jo, så gammal är jag, banorna var rena lervällingen ibland, fick man innerbana var det kört) och det ångrar jag inte ett ögonblick även om det hade varit kul att se om man kunnat utveckla sprintlöpning och då framförallt häcklöpning. Nu blev det till att hänga i rökiga bowlinghallar istället, inte den bästa miljön kanske men man fick trevliga kompisar. Nästan alla jag känner har kommit via bowlingen, tom min fru, man är fantasilös.