bulletinbergman

Lite för långt för facebook:

Dick Ritger skulle ha träningsläger i Uppsala, måste ha varit typ 1977, och Josef Wiener var med. När han fick höra att jag och min bowlingpolare Ribban funderade på att åka till mallorca för att spela stortävlingen så frågade han om vi skull samåka. Han skulle också dit men via Barcelona.

 

 

Sagt och gjort, vi möttes i Göteborg för vidare färd söderut. Övernattning på ett billigt motell på tyska gränsen och sen vidare för att spela en tremanna tävling i Montpellier, skulle vi gå vidare tänkte vi sova kvar annars vidare mot barcelona. Mycket märklig tävling. Ribban drygt 190 lång, jag nästan 190, Josef strax över klotreturen. Ribban och jag avslutade med drygg 250 var i sista kvalserien, Josef låg kvar på sina 160, så vi tog oss till final som tolfte och sista lag. 

 

 

Finaldag... Josef sur från början " det går inte att spela på vänster" ni som träffat honom vet hur hans brutna österrikiska lät. Mot alla odds ledde vi efter halva finalen men rasade sen. Jag tvåa och Ribban trea i snitt på finaldagen efter Dubois ( då världens bäste amatörbowlare), Josef sist. Skojar inte, han var sist av 36 spelare.. " det går inte att spela på vänstersida" . Till saken hör att Ernst och Yvonne Berndt plus en vänsterhänt lagkamrat vann hela turneringen... jaja, Josef spelade tom med hallklot ett tag.

 

Statsmedalj och några franc och sen, dagen efter, åkte vi vidare mot Barcelona. Hann väl två mil innan ett av däcken på Josefs sunka merca smällde,  jaja, pitstop och några glas vin så var det väl fixat.

Till barcelona... "hittar du." " inga problem" sa josef. Japp, han hittade visserligen till bowlinghallen men till fel bowlinghall, en timme senare kom vi dock rätt. Trevlig som sjutton, mat och vin halva natten. In på ett sunkigt hotell för övernattning innan färjan dagen efter.

 

 

Taxi från hotellet. Tänk er nu en taxifchaufför som var halva huvudet KORTARE än Josef vägande max 50 kilo som skulle ta tag i min tvåklotsväska av typ symaskinsväska. Det var som en stumfilm, väskan stod kvar medans hans ben fortsatte framåt... sen skulle han ha in oss och alla väskor i en liten FIAT.... ok, varför inte bakluckan... efter visst dividerande så visade det sig att taxin gick på gengas... blev en rätt trång färd....

Framme vid färjan typ en kvart före avgångstid,,, det är lugnt.. Nej, det är det inte. man får inte köra fram. Nytt rekord i löpning 1000 meter med bowlingklot... vi kom på färjan en minut innan avgång.

 

 

Sen var det dags för tävling. Två mannalag fyra serier två dagar i rad men man fick inte spela med sin kompis. Spelade med en rätt duktig engelsman.

 

Nu började första charaden. Banarbetaren kommer ut från en lucka vid bana åtta. Har med sig en säckväv som han lägger på ansatsen.. bra tänkt eftersom han sprutade olja över hela hallen, olja som han sen lanedustade samtidigt som han klev i oljan... lovar att det var som ett damm moln av olja. sen drog han säckväven till nästa bana osv... rätt bra tänkt om inte... när han var klar på ettan så vek han ihop säckväven och gick längsmed ansatsen med sina olje indränkta skor... folk föll som käglor är ett rätt slitet uttryck men här passar det.

 

Sen visade det sig helt ospelbart. Tror ett par spelar var över 750 första dagen. Ribban och jag gjorde väl 1430 ihop vilket var helt ok. Josef spelade med en tysk dam, slängde in starka 630 ( om jag minns rätt).

dagen efter, samma sak... utom det märkliga att en spelar faktiskt klarade 800 plus att Josef gjord

e drygt 860... mycket märkligt... 

Efter viss utfrågan så visade det sig att tysken som hade haft hallen i åtta år inte hade tvättat, inte hade tvättmedel, inte ens visste att man skulle tvätta... så, det hade inte tvättats på åtta år. Men det löste josef, dom drog iväg natten mellan dag ett och två och köpte bensin och tvättade banorna... men bara den vänstra sidan.. jaja.

 

Ribban och jag gick inte till final utan spenderade ett par dagar i Mallorca varvid ribban lyckades bli nedslagen... så, avfärd till sjukstugan, "du skelar lite, bäst ni åker till sjukhuset" tror vi att han sa.. fast ribban skelar jämnt, men lika bra att göra som han sa. 

 

Typ fyra på morgonen kommer vi in på det lokala sjukhuset i Palma. En uppenbart nyväckt läkare med håret på ända och fimpen i en mungipan börjar sy ribbans överläpp, tar inte ut fimpen på de fem minuter som besöket varade... Nu återstod bara ett problem... hur tar vi oss hem? Tåget.. kanonide och billigast. 
så det blev nattfärja till barcelona, en dag där, sen natt tåg till Paris, en dag där, natt tåg till Köpenhamn och slutligen dagtåget hem. Man var mindre bekväm av sig förr.
Tre dygns hemfärd med tvåklotsväska genom Europa.. men billigt blev det och vi fick se en hel del.